Bastardo

Måste passa på och tacka för alla fina fanbilder folk gör av mig. Den ena skapelsen vackrare än den andra. Ska försöka lägga ut dem om jag kommer ihåg. Här är en fantastisk kreation, detaljerad broderitavla som lilla Kazem, 8 år i Vätterstaden har gjort i bävernylon och räkhud. Tokmaja en gummibåt? :) Haha, ungarna har sån fantasi idag. Tack så mycket Kazem. Jättefin!

Perfekt! Passar utmärkt till Pinky, mitt förra fynd, om hon blir lite stingslig och försöker kasta av mig när jag bestiger henne. Jag litar aldrig till 100% på en kvinna.  Särskilt inte en som jag lämnar inlåst i en kontainer på jobbet dygnet runt, och bara släpper ut när jag känner för att roa mig med henne.

Lite känsligt det där med inlåsta kvinnor i dagens jämställdhets-sverige.  Risken finns att de små liven inte uppskattar att buras in och domineras av en svettig maskinförare. Nu finns det kanske ingen vetenskaplig undersökning att luta sig tillbaka på när jag kläcker ur mig ett sådant påstående. Men mitt sunda förnuft säger mig att det mycket väl kan vara så. Mitt kontrollbehov däremot, det säger nåt helt annat och är betydligt starkare.

Här har jag gått och oroat mig för hur jag ska ta mig till jobbet nu när vi bara har en bil. Som en uppenbarelse från herren själv, låg hon där och blänkte. Ett rosa litet svagt sken i den annars så färglösa okänsliga skrothögen. En oslipad diamant. Lite trashig och skitig, fast kvinnlig och vacker under ytan. Just the way I like'em.

Övergiven. Utnyttjad och förbrukad. Utsparkad och förnedrad av en hård värld. Sökte min uppmärksamhet. Ropade desperat efter ett nytt hem.  Jag räddade henne, tog henne under mina vingar. Jag ska ge henne massor med varm kärlek, jag bryr mig inte om hennes förflutna. Hon kallar mig: Basse, min riddare.  Jag kallar henne Pinky