Bastardo

Så sossarna ska räddas av Christer Sjögrens förståndshandikappade bror?

Stefan Löfven

Ugh. Kylan från golvet. Kylan från glasrutan. Här står jag ändå. Naken. Huttrar och halsar elementvarm Bonterra Chardonnay. Vet knappt om jag är vaken eller drömmer längre. Måste försöka vända tillbaka dygnen.

Ett mäktigt skådespel utspelar där uppe på himlen över Öster tull. Monkeyland kapslas in av en underbart vacker sårskorpa bestående av ren oförstörd melankoli. Ett kladdigt lock. Som att himlavalvet över vårdcentralen penslas av Gud själv. Vinet fyller sin funktion, lägger sista handen, och fulländar konstverket. Magiskt. Perfekt. Om jag bara haft en cigarett nu. Den hade varit så jävla god.

När jag vaknade för en liten stund sen, kanske fem minuter, kanske en timma, jag vet inte, så slog jag upp mina gröna i en våning jag känner allt för väl. I en säng där jag hatat och älskat så många gånger att jag inte längre kan skilja de två känslorna åt. Har lovat mig själv tusen och tusen gånger att aldrig vakna här igen. Brutit löftet lika många.

Vill inte väcka henne. Jag har fortfarande många timmar på mig att försvinna.


Sov tryggt, mina tysta. Jag vakar över er.
/B
.

"All of you SHUT THE FUCK UP AND JUST LISTEN TO THE MUSIC! Rap this, country that, black guy this and suck my dick that. Your'e doin my head in. I had a dream last night that Elton Johns arse was an orange and the whole fucking lot of you were eating it."

Ugh. Var är jag? Sitter fast med ansiktet. I öl. I torkade spyor. Det stinker alkohol, urin, och ingrodd svett. Fy fan. Måste kräkas.

Jeansen vid knäna. Penis fastlimmad i parketten. Svaga minnen. Tung parfym och lätta skratt. Knottrig hud. En flakmoped. Alltid nåt. Men i det stora hela: Inte bra. Vad är klockan?

Nej. Vänta..

Tillbakablixt: Fyra, minst, kanske sex, fylliga läppar. Kall andedräkt med smak av körsbär och röd prince. Löften om värmande kärlek som runkade upp mitt alkoholstinna ego. Bedövade mitt redan hårt försvagade omdöme. Äckliga jävla pissluder. Vidriga horungar. De snodde allt jag hade kvar. 840 kronor i skrynkliga kontanter och den sista lilla skvätten självkänsla som livet ännu inte hunnit dränera ut ur mitt sönderknullade arsle. Helvete. Hög tid att bryta loss vänster kind och penis från den här skitiga efterfesten innan den förvandlas till någons förfest. Ska ut på jakt! Jag har minst två fittor att karva loss och kasta i rännstenen till hundarna.

a

Men först: Ett glas rött.
/Skål, mina tysta /B

.

Jag säger: Höger!

Slipper man bara tänka eller ta ansvar duger det bra åt mig. Halleluja!

.

Jaha. Jumboapelsiner betyder att det är ett 5cm tjockt skal runt en liten apelsinkula


.

Ugh. Taket igen. Nej. Det var visst inte samma som igår. Det här har ränder. Inga spår efter kvällen. Eller natten. Tomt. Gör inte om misstaget att sära på gardinerna än. Väntar tills jag samlat mig och enat kroppens nödvändigaste funktioner till någon sorts funktionell symbios med köttet.

Vänster sida värker. Hela vägen från tinningen ner till hälen. Om båda mina sidor varit som den högra hade jag levt ett bra liv. Som den vänstra: Död.

Nu klarnar det. Inte minnet. Synfältet. Det är ett helt annat rum denna morgon. Större. Vitare. Och ute. Vitt där med. Ett lätt lager pudersnö har bäddat in gården där nere. Vackert.

Och duntäcket över mig är varmt och luktar gott. Det här var det bästa rummet jag vaknat i på hela veckan. Tveklöst. Jag ligger kvar ett tag. Stannar här. Trött på att fly. Hör en toalett spola därute. Vem vet, med lite tur får man sällskap av en lucköppnare. En len varm kvinnokropp.

Ses senare, mina tysta.

Kram
/B

.

West coast-rapparna är fräna killar. De är så tuffa att de håller kvar i nyårsraketerna när de detonerar.

.

"Lev i nuet" Ja.. självklart. Jag har ju inget val. Men jag vantrivs. Här. I nuet. I pausen mellan det förflutna och framtiden. I den lilla luckan där allt det tidigare lösts upp, och det kommande ännu inte hunnit ta fast form. 

Men det är här jag är. För alltid. Dömd att tillbringa evigheten med att sakna de tider som har flytt. Dömd att sörja de människor jag älskat som inte längre finns kvar. Dömd att förevigt oroa mig för det som komma skall, nya tider, nya problem.

Nuet är skärselden.

 

Ugh. Vaknade här. Ligger kvar i samma position som när jag nyss slog upp mina gröna och möttes av ett främmande tak. Försöker få fokus. Samla syn och tankar. Frågorna. Var är jag? Hur hamnade jag här? Inga svar. Bara svaga minnesfragment av skratt, sorl, nakna kroppar och könsorgan. Rummet är ljust. Rosa. Särade lite försiktigt på gardinerna. Skulle jag inte gjort. Hela mitt synfält blev bländande kritvitt, som ett tomt A4. Sen: Ljust grått. Mörkt grått. Ser ingenting. Förutom de rödkantande amöborna på hornhinnan som flyter runt till synes helt planlöst i den annars nu helt svarta rymden. Väldigt likt mitt eget liv. Nej. Nu ska jag försöka ta mig upp och leta reda på en dusch.

God morgon, mina tysta
/B

"In ancient times cats were worshipped as gods; they have not forgotten this"
-Terry Pratchett

.

..ska de börja färglägga 2012?

.

Önskar eder alla ett fantastiskt 2012. Själv invigde jag det nya året med att sova i hundmens.

.