Jag ser er...
...men fattar inte vad ni gör här. Skit samma om folk fortfarande läser när jag inte får veta varför. Jag saknar de näsvisa, de frågvisa, och clownerna. Ni tillhör ingen av dessa kategorier. Ni finns inte. Ni är tomma själlösa väsen som glider in över mina ord och försvinner utan att lämna avtryck. Inga spår, förutom en blå liten rök i besöksloggen. Så jävla meningslöst, för mig, ...men ni kanske har era skäl, vad fan vet jag? Jag får börja om. Använda bloggen till det den ursprungligen skapades för. Mig. Mina ord till mig själv. Ja, så får det bli... Så ni kan fortsätta hålla käften, era jävla skal.
Nervös utan någon speciell anledning. Inget har ju hänt.. än. Mår inte bra av det, men vill inte erkänna det för mig själv. Det vore ett nederlag. Jag är ju iskall och stenhård! ...men det börjar bli svårt att skoja bort faktum nu. Ögonen flackar och tänderna gnisslar. Tankarna plågar mig. Huvudet jobbar febrilt och jag kan inte längre koppla av. Inte ens på nätterna. Börjar jag bli vek? Har alltid sett mig själv som för smart och egocentriskt för att fastna i känslofällor. Är det ett litet samvete som pulserar långt därinne?
Nej, ingen större risk. Tyvärr! Det kanske skulle vara ett litet steg i rätt riktning, ett friskhetstecken. Men antagligen är det bara en oro som börjat gro, en förnimmelse av att det börjar bli för mycket att hålla reda på, och att även jag faktiskt skulle kunna ha missat något. Får inte tappa kontrollen. Inte slarva. Alla möjliga och omöjliga scenarion måste riskbedömmas och revideras. Makt över alla detaljer.
Men att inte göra några misstag kräver total fokus, och jag vet inte om jag fixar det längre, det har blivit för stort för snabbt. Minsta lilla misstag skulle kunna starta en lavin och utvecklas till fatal katastrof. För mycket som står på spel för att jag ska bli girig och våga chansa. Kanske dags att lägga ner allt ett tag. Måste få lite andrum. Lite tid att tänka.
Jag tycker att du är förjävla dålig på att svara på kommenterar så du får skylla dig själv. Så det så. Kan vara att du tycker att mina kommenterar är inte tillräckligt intressanta och då får jag skylla mig själv istället antar jag.
"Så det så!" Hehe
Hörru.... du suger ju fetballe själv på att kommentera ;o)
Nu skriver ju liksom jag inläggen. Nog för att jag är lite bäng, men skulle det inte te sig lite märkligt om jag kommenterade mina egna tankar? Iallafall innan någon annan gör det.
De kanske menar att du suger fetballe (gillar det uttrycket!) på att kommentera inlägg på deras bloggar? ;)
"märkligt om jag jag kommenterade mina egna tankar" - klockrent!
Nu du fick lite reaktioner iof, men det var inte helt oväntat ;)
Nu fortsätter jag hålla käften och smyger in här då och tills något riktigt läckert fångar min uppmärksamhet....igen ;)
Ciao Bastardo!
Jo Quse, jag fattade nog det. Men om jag skulle läsa alla bloggar från alla som läser här skulle jag inte göra annat. Faktum är att jag i stort sett inte läser några bloggar, men att mina läsare bevisligen gör det, så deras argument är obrukbara.
Jag kommenterar din blogg någon gång då och då. Men jag har varit lite osäker på om du vill att man ska kommentera. Svårt att förklara, en känsla bara....kanske fler som har.
Om du vill ha en diskussion gå in på ett jävla forum. Och ja man får något utav läsa din blogg. Jag blir lycklig för att jag som vanligtvis är känslokall och tom känner mig mänsklig när jag läser om hur du känner dig. Blir samtidigt intresserad, inspirerad och förundrad.
Anna, det är väl kanske ingen diskussion jag kräver, mer en reaktion, ett litete livstecken. Men det fick jag ju nu, tack! ;)
Som du redan vet är jag en av dem som verkligen gillar din blogg. Jag läser ingen annan. Ibland kommenterar jag. Men jag håller med ovanstående: Det är roligare om du besvarar ens kommentarer och svarar på ens frågor. Du gjorde det förut men numera ganska sällan.
/Lina
Här har du ytterligare en näsvis, frågvis clown som ger dig ett livstecken. Nu när sommaren är slut så tänkte jag skicka några rader. Så håll tillgodo:
___________________________
____________________________
___________________________
