Bastardo

Jag slutade röka i måndags förra veckan, och jag kommer aldrig röka igen. Varför? Jo, för att om Gud hade velat att vi skulle röka hade han gett oss gula ögonvitor, bruna tänder, adidasoveraller, köttiga leverfläckar i ansiktet, och lärt oss prata bosniska! Thats why! 

Men mest var det för att min älskade lilla dotter vid ett flertal tillfällen börjat gråta och bett mig att sluta röka för att hon inte vill att jag ska dö och lämna henne ensam kvar. Den som inte slutar röka då förtjänar att få testiklar alt. äggstockar utslitna med en rostig galje.

Så, sista paketet tog slut och jag kunde inte längre nedlåta mig till att köpa ett nytt. Det var dags att sluta förnedra mitt intellekt. Att köpa ett nytt paket, eller ännu värre, en hel limpa med cigaretter är ju som att aldrig ge sig själv chansen att lägga av, utan tvärtom så har man ju bestämt sig för att fortsätta. Jag stog inte ut med tanken längre. Jag köpte helt enkelt inget nytt utan slutade istället. Ett av de bästa valen i mitt liv.

Nu säger alla runt mig att jag är duktig. Att det är så typiskt mig att bara lägga av så där tvärt. Men om ni tänker efter så säger folk det om alla som någonsin slutat röka. "Han bara kastade ut paketet genom förstret och.." "Hon bara tänkte va fan nu får det vara bra och.." Jag förstår inte riktigt vad de menar. Finns det något annat sätt att sluta än att sluta? Kan man sluta röka fast ändå fortsätta? I dont get it.

Nu är det ju inte så att jag gått omkring och velat vara rökare och sen out of the blue plötsligt fått en impuls att inte vilja det längre. Nej, varenda jävla dag, iallafall de sista fyra åren, har jag samlat ork och motivation att ta tag i problemet och ta tillbaka makten över mitt eget liv. Och måndagen den 5/9-2011, kl 10:47 hände det. Jag bestämde mig.

Och ärligt talat, det är inget svårt att sluta. Det svåra är att bestämma sig, sen är det ju bara att stålsätta sig och skita i att tända en ny även om man blir sugen. Efter 72 timmar har inte kroppen längre något fysiskt behov av nikotinet. Så eftersom allt beroende efter tre dygn utan nikotin bara sitter i ditt huvud så är det ju helt jävla urblåst och dödsdömt att fortsätta fylla på nikotin med hjälp av tuggummi, spray eller plåster. Det enda ni lyckas skapa då är en förlängning av den första jobbiga perioden. En period som borde vara ca en vecka förlängs till... antagligen för evigt, eller tills du ger upp och börjar röka igen.

Nej, håll ut, det blir lättare och lättare. Det är bara att arbeta sig i genom alla situationer och platser som hjärnan förknippar med rökning, som efter maten, till kaffet, med alkohol, på mammas balkong, belöningsciggen, eller vad det nu kan tänkas vara. Face your fear, och ju snabbare du gör det, desto snabbare blir du av med suget.   

Sen finns det ju förnekare som försöker lura sig själv och omgivningen med idiotiska uttalanden som "Man kan ju snart inte göra nåt längre, snart får man väl cancer av att andas"  eller "Morfar rökte 40 cigg om dan, levde tills han var hundra och blev aldrig sjuk, men farfar rökte aldrig och fick lungcancer vid 55, så..." eller klassikern "Man kan ju bli överkörd av en buss i dag.." Haha. dårar. Till er har jag bara en sak att säga: Fuck off, twat! Jag respekterar folk som verkligen vill röka, absolut, men idiotförklara mig inte. Ni behöver inte försvara er. Alla gör vi våra val. Jag väljer livet.

Ännu en bortförklaring och ursäkt brukar vara humöret. Hehe. Den är bra. Att man blir så irriterad, förbannad eller elak att folk bokstavligen talat kräver att de ska börja igen. Visst påverkar abstinensen humöret, men ärlig talat, att skylla sina egna handlingar på något annat än sig själv är bara fjantigt. I så fall skulle det ju vara ok att bete sig illa och skrika på folk så fort man är hungrig eller trött med. Nej. det där är bara en variant av den klassiska pms-ursäkten. "Hon är inte sig själv, det är hormonerna, det är henne det är synd om så försök att ha överseende!" Visst, undrar om det funkar för män med? Bara trycka kuken i halsen i halsen på någon på tunnelbanan och skylla på hormonerna. - Jag kunde inte hjälpa det, könshormonerna made me do it. Not guilty your honor! Nej, antagligen inte. Det är bara knarkare och kärringar som slipper ta ansvar för sina egna handlingar. Stackarna... 

Hur som helst: Nu tänker jag leva lite längre, och framförallt må lite bättre, eller i alla fall inte längre kapa möjligheten till att kunna få göra det. Hör ni det era sinnessvaga stimulantiamissbrukare: Ett nederlag är inte ett alternativ! Jag har makten över min hjärna nu. Jag är fri!