Bastardo

Jag börjar få lite häng på det här med familjeliv, kvinnor och relationsbeteende. Det är ett lömskt spel där vi är dömda att förlora från födseln. Men jag ska ge er lite tips ändå: Det första ni måste lära er, mina vänner, det är att stå och sova. Sätta sig i soffan och försöka koppla av är en dödssynd. Det gör man bara inte helt enkelt. Inte så länge det finns en liten fläck som ska torkas, sopor som ska tömmas, eller disk som ska diskas. Och det finns det alltid. Tro inget annat! Att ifrågasätta varför vi över huvudtaget har en soffa funkar inte heller. Det fanns en anledning, men svaret var femininkrypterat, så jag fattade aldrig.

En annan viktig grej jag kommit underfull med precis nyligen är att om man inte berättar för sin kvinna när man gjort hushållssysslor så har det inte hänt. Om man t.ex. dammsuger eller tvättar och glömmer informera om att man gjort det, högt och tydligt, då räknas det inte och man är fortfarade ett latmongo.

Hej bloggen. Ni har väl inte glömt gulliga lilla mejs? :):) Länge sen jag skrev på bastardobloggen nu. Har väl inte haft nån lust i vintermörkret direkt. Men nu känns det att våren är på ingång. Det pirrar i min vackra lilla  timglasfigur. Lite allafall. Tihihi. Jag kanske griper efter halmstrån här. lol. ;);) Men det är ändå någon plusgrad och det droppar lite från hustaken. Mysigt. Älskar ljudet. Drippitidripp :)

Solen värmer göttigt i mitt söta lilla ansikte, och om jag blundar kan jag nästan drömma mig ända in i Maj. Åh vad jag längtar efter att få ta på mig den lilla kjolen från Vera Moda som jag hittade när jag och min väninna Ebba von Sydow var ute och shoppade förra veckan. Trippa ut i parken och andas in gräsdoften. Ren och skär kärlek! Kanske visa fittan för nån alkis. 


C U later. Tudelu.

Kärlek/
Cherry

Är det någon som är intresserad av en dvärgpincher (eller ridgeback med kanske) så kolla in Jenös kennelsida: http://www.kennelevergraces.se/ Der ryktas om att de kommer ha en drös små valpar som vill ha nya hem inom en snar framtid. Helt underbar hundras. Vackra och roliga. Som en hund fast mindre. ;) Små miniatyrer av dobberman pincher. Inga problen att ta med sig. De ryms i innerfickan. 

Jo, Spiken, vår ridgebackhane, har väl hunnit bli ca 15 månader nu och Tila, vår dvärgpinchertik är vällan en 17, 18 veckor kanske. Måste säga att de verkligen har hittat varandra nu. De är som syskon. Gör allt tillsammans. 

(Spiken i höstas - Vackrast.)




Tila och Spiken vilar på jobbet.




Spiken är förvånandsvärt snäll. Han skulle så lätt kunna råka bryta ryggen på henne med ett litet "Lek"-slag. Men är man stor måste man vara snäll!




Eh... ! Jo...för det mesta. Men man måste ju få smaka lite på sötnöten! 




Tufft att få ärva brorsans "något" förstora grejor. Men hon växer snart i skålen. Om inte annat växer hon I skålen.

En liten bastard i från bloggen, satt där naken med groggen. Han ville höra poesi, om att känna sig fri, men halkade alltid tillbaka till proggen.

Needless to say, the beast was stunned.
Whip-crack went his whippet tail, and the beast was done.
He asked us: "(snort) BE you angels?"
And we said, "Nay. We are but men!


Rock!!




Jo, jag fick ju för mig att börja tatuera för ca sex månader sen. Rista in mitt märke i köttet på andra människor. Vet inte om jag visat något av det jag gjort? Det kan väl i så fall bero på att jag knappt gjort något än. Det går fan inte undan här. Haha.

Jo, jag har gjort lite smågrejer, men högst en gång i månaden, så det känns som att börja från ruta ett varje gång. Ska man någonsin bli bra gäller säkert träning dagligen i flera år, om det ens är möjligt för mig att bli det. Självförtroendet är ambivalent som ett slalomåk. Men jag svettas lite mindre för varje gång. Alltid nåt.

Här är i allafall en rygg in progress. Det här är den första "riktiga" tatueringen jag gör, om man inte räknar stjärnor och diverse enklare småprylar. Eller, den andra riktiga, jag håller på med en dödskalle på en hand också. Det var först efter mitt besök hos Emanuel i kumla för nån månad sen som jag fixade inställningen på maskinen och kunde försöka ägna mig åt bilden i stället för det tekniska. Synd bara att jag då redan mosat in halva tatueringen med våld och svordomar. Men man lär sig av sina misstag...säger de. 

Provar mig fram bland inställningar, färgblandningar och nålar. Jag måste säga att jag är förundrad av hur någon kan få för sig att släppa mig lös över hela jävla ryggen. Haha, helt fantastiskt chansartat. Särskilt med tanke på att jag inte hade en aning om vad fan jag pysslade med när jag satt nålen i honom första gången. Men det var han helt medveten om. Han var väl insatt i att jag aldrig tatuerat förr. Ändå kom han tillbaka. Jag är evigt tacksam att jag får chansen att öva på honom. Hur som helst, det är kul som FAN!

På fotot är nederdelen helt nygjord, så det svarta har softat ner nu och ser inte lika markant och kladdigt ut. Jag kanske visar den när den blir klar. OM den blir klar vill säga...

Det måste hända något nu. NU! Jag har fastnat i vinkelvolten. Lever i en svenssonklicheé: "En fast anställning ger ekonomisk trygghet, vilket i sig leder till en harmonisk tillvaro, och ett äh...drägligt liv" Fegt! Fegt som fan, det är vad det är. Jag är ju uppenbart inte nöjd med det här, men gör inget åt det. Månad efter månad, år efter år. Vänder på slantarna för att försöka leva, och blir kallsvettig varje gång bilskatten dimper ner i brevlådan. Ska man behöva ha det så här?

Jag har ju ingen annan än mig själv att skylla, för jag gör ju ingenting åt det. Långt därinne lever en liten låga, en tro att det kommer förändra sig automatiskt. Som att en liten farbror ska komma förbi med en skottkärra full med pengar. "Hej Bastardo, jo, jag hade 200 kilo sedlar över, och jag orkar inte släpa på dem mer så jag tömmer dem här på din garageuppfart"

Jag vill vidare. Nu känns det som att måttet är rågat. Man kan inte vinna om man inte spelar. Nu skulle jag kunna ta ett syrianhopp in i vilket idiotprojekt som helst. Det är bara människor som vågar som kommer upp. De orädda. De utan spärrar. Och även om de ofta faller pladask så har de ändå försökt. Oftast reser de sig och försöker igen. Själv är jag en feg ryggadslös krake. Ligger förevigt och skvalpar i vattenbrynet. Drunknar i och för sig inte,  men kommer heller aldrig upp med hela kroppen över ytan.

Jag behöver er hjälp. Ska ha de stora pengarna inom en 10-årsperiod. Vi pratar ekonomiskt oberoende. Hoppa över knark och rån, det är för hög straffskala. Jag är helt seriöst nu. Vad kan man hitta på? Det behöver inte vara lätt och snabbt, jag kan gärna jobba hårt för det. Låt tanken vandra fritt nu, det kan löna sig. När jag blivit Bill Gates-rik kommer ett litet livsavgörande konsultarvode till de som hjälpt mig till toppen. Skriv nu, det första som poppar upp i skallen. Tänk vad besvikna ni skulle bli om jag blev rik på just er idé och ni var för lata för att skriva en ynka liten kommentar. Jag glömmer er aldrig, och ni kommer inte bli besvikna!


Don't be fooled by the rocks that I got
I'm still, I'm still Basse from the block
Used to have a little, now I have a lot
No matter where I go, I always remember you from the blog.

Hör ni det? Inte? Det finns där hela tiden, soundtracket från våra liv, fast det är så högt och intensivt att ni kanske inte registrerar det. Eller så har ni bara vant er för att det alltid funnits där. Det är skriket från allt helvete och lidande. Skriket från de ädla självsanerarna. Från de förbrukade liven. Från den växande suicida massan som inte längre orkar stanna i sitt kött. Skriket från de som fick nog och sade upp kontraktet. Från de som vann. Skriket från döden själv.

Lyssna riktigt noga. Bit ihop käkarna tills det knakar i tänderna, och spänn tinningarna tills det svartnar för ögonen. Förvandla känslan till en fysisk kropp. Känn på skriket från miljoner själar. Låt dig vaggas med av lockropet. Låt dig bedövas av påminnelsen om att vi är överlevande aborter som lever på lånad tid, att vi redan genomgått en psykisk kataklysm, och att det nu är dags att vända hem. Dags att enas med kören.

Skriket, så avlägset men ändå så tätt inpå. Det ligger där monotont i bakgrunden och mal som en tinnitus. Resonansen vibrerar sönder våra påmålade patetiska skal, skakar bort vår porösa yta och vårt tunna lager av glädje och lycka. Stycke för stycke. Bit för bit. Raserar oss. Vi faller isär som ett sandslott i vattenbrynet. Löses upp. Tsunamin av komprimerad svart tjock ångest  vällde in över oss när vi tittade bort. Dränkte oss. Vi har bara inte fattat det än...


.. men va fan, skit i det nu, det är ju fredag! ;) Skål mina vänner!

Hur i helvete kan radiostationer sjunka så lågt att de spelar Nickelbacks "This Afternoon"? Den får mig att vilja slita ut bilstereon och mata Chads fakegrungestylade äckeltryne med den. Inte för att låten glamoriserar fylla och knark, det finns det många band som klarar av att göra både trovärdigt och snyggt. Inte heller för att den är meningslös, för det finns massor med bra meningslösa texter. Nej, bara för att den är idiotiskt värdelös.

"Hey, vi har fem minuter över innan limon kommer, nu skriver vi nån klatschig text som kidsen kan relatera till, sen prånglar vi på nåt känt skitband med mycket radiotid typ Nickelback låtjäveln. Folket är ju så dumma i huvudet ändå, så det blir nog bra klirr i kassan."

Och det värsta är att de har rätt, folk är helt dumma i huvudet, för radiokanalerna spelar skräpet dygnet runt. Det är den här förbannade textraden som får mitt blod att koka när jag inte hinner byta kanal på radion:


"We've got weeds in the backyard 4 feet tall
Cheech and Chong prob'ly woulda' smoked 'em all
So I'm out on the couch this afternoon"


Vad fan var det textförfattaren ville få fram? "Jo ni förstår kids, Cheech och Chong, ni vet världens mest kända puffare, de är knarkare! Jo, så är det. Och om de skulle sett den här killens stora fina plantor så hade de rökt upp allihop, så nu tänker han lägga sig på soffan hela eftermiddagen.."

Fy fan säger jag. Den borde bannlysas. Den är ju till och med värre än Dogges "Fint väder":

 "Hon kalla mig snuskhummer och gav mig en smäll
men det räckte inte hon gick o hämta Kjell
Kjell var ett muskelberg som gick på anabola
vilken tur att jag hade tagit med min pistola"

Någon gång per år brukar jag och Sharpman sätta oss i bilen och bege oss ut på en planlös nostalgitripp. Åka runt och tyst spana in alla ställen och miljöer vi hängde på som snorisar. Skolorna, badplatserna, fritidsgårdarna, m.m. Inhysa minnen av miljöer från förr. Framförallt dofter. Att komma in i sin gamla högstadieskola och känna den så välbekanta lukten är som att få ett slag i bakhuvudet. Minnen man inte visste fanns dyker upp, och de är så tydliga att man nästan kan ta på dem. Mäktig känsla.

Nostalgi är en avart av sorg. En typ av saknad. Det fantastiska med sorg och saknad är att de ger en helt unik form av dyster tillfredställelse. En ledsen glädje. Att  kunna försätta sig i detta magiska tillstånd, att kunna sväva tillbaka i tiden, är bland det bästa jag vet. Men tyvärr kan man inte göra det för ofta, för då försvinner känslan..

Jag har gjort misstaget att flytta till ett område där massor av mina barndomsminnen fanns, och det har förstört nostalgin. Platser jag förr förknippade med oförstörd ungdom, lek och glädje, förknippas nu med vuxenskit. Jag har förstört känslan. Den suddades sakta bort och försvann för alltid.

Ett annat exempel på förstörda minnen är glassen Tip Top. Fan vad jag älskade den glassen, och som jag saknade den när den försvann. Jag önskade så mycket att den skulle komma tillbaka. Och så gjorde den det.. Nu är det bara en vanlig glassjävel.

Så få inte för dig saker som att köpa tillbaka ditt barndomshem, eller bli tillsammans med någon highschool sweetheart på äldre dar. Framförallt, adda inte dina gamla klasskompisar på facebook. Minnena av hur de var och såg ut tynar bort när du ser deras tragiskt rynkiga nior.

Kontenta: Njut av att kunna sakna. Låt minnen vara minnen. Besök dem i bland, men inte för ofta, för då byts de ut mot nya.

Där är hon äntligen.


-Jag välkomnar dig till min nobla boning, min sköna, sa han, utan att försöka låta det minsta trovärdig eller ens fästa ögonen på det tilltalade objektet. Istället gled blicken instinktivt över hennes axel och sökte av omgivningen. När han försäkrat sig om att hon var ensam drog han snabbt in henne i den mörka öde lobbyn, stängde porten och kontrollerade noga att den var låst. Han synade henne från topp till tå i den dunkla hissen på väg upp till nionde våningen. Så noggrant det gick med tanke på hennes ytterkläder och det svaga ljuset. Det verkade som att även den här hade förskönat sig i mejlkonversationen. Mer en regel än ett undantag. Hon såg betydligt mer pluffsig ut än utlovat. På gränsen till överviktig. Det skulle hon få lida för inom kort. Han kunde knappt bärja sig tills de skulle komma in i på hotellrummet. 

Vidriga pissluder.


Att vara fet är motbjudande i sig, men det kunde han leva med ett par timmar om han var riktigt desperat och utsvulten. I värsta fall. Men att ljuga däremot, när det är så uppenbart att det kommer att avslöjas, är som att spotta honom rakt i ansiktet. Det är helt oacceptabelt och måste straffas. Hårt och länge. Kanske upp till en vecka, beroende på när han tröttnar eller hur länge hon överlever. Den dunkla hissen lystes upp vid varje våningsplan de passerade och det monotona dunkande ljudet fick honom att falla i trans. För hans inre flashade det förbi syner av spräckt kött, och han kunde nästan redan känna den syrliga blodsmaken i munnen och den välbekanta fräna doften i näsborrarna.

Nära nu.


Hon var nervös. Lite pirrig. Han såg ganska bra ut, men det var ändå något som kändes fel. Han var så tyst, som att han tänkte på något annat. Var han besviken? Hon hade kanske inte varit helt ärlig. Inte skickat bilder som visade de mest osmickrande vinklarna. Men vem gör det när de marknadsför sig själva? Det hade ju inte ens han gjort faktiskt, så...

Men denna pinsamma tystnad var olidlig. Den tryckta stämningen gjorde det svårt att andas. Hissresan kändes som flera timmar fast den realistiskt sett säkert bara pågått någon minut. Måste bryta isen. Hon tittade upp mot honom och öppnade munnen för att säga något. Vad som helst. Men innan hon hann få fram ett enda ord möttes hon av hans blick. Två kolsvarta ögon  stirrade rakt in i hennes. Så otäckt och intensivt att hon ryckte till. Blodet frös och hon fastnade med munnen halvöppen. Fast hon var säker på att han noterade skräcken i hennes ansikte var hon inte kapabel att röra sig. Mannen höll fast henne i ett stenhårt grepp med blicken... och log.

Kaffe, Tobak, Alkohol, Hasch, Kokain, Heroin, Angry birds. Länge sedan jag kände den rasande adrenalinkick som de äckliga små gröna gräken framkallar i mig. Jag kokar över. De ligger där i bråten med blåtiror och stirrar på mig. Inte nog med att de vägrar dö, de vidriga små tandlösa asen flinar åt mig. Timma efter timma. *Fjong* *fjong* fjong*.

Triviala ting i sammanhanget, som sömn, personlig hygien och utfordring av barn får skjutas åt sidan, för grisjävlarna måste dö! Utrotas! Skrapas bort från jordklotets livmoder!

Bloggvärlden verkar vara en jävligt elak cancersvult i huvudet på sveriges ungdom. Det kommer att gå åt helvete. Den växer sig fet och tränger undan moral, etik, och sunda värderingar. Hårdaste plasttuttarna, största anknäbbarna, vitaste näsorna, trendigaste haken, och dyraste kläderna vinner. Men det finns undantag, bra inlägg, skrivna av helt vanliga människor med fötterna djupt nerborrade i den gyttjiga verkligheten. Inlägg som berör på ett äkta sätt. De är inte många, men de finns.

Idag hittade jag ett. Det heter 9 år och är skrivet av hardrock daddy Micke W. Lite melankoliskt på något sätt. Det berörde mig eftersom det inte verkade vara skrivet för någon annan än honom själv. Som att smygtitta genom nyckelhålet och se hans inre känslor och personliga tankar.

Läs: http://michalw.blogg.se/2011/january/9-ar.html



(Här får du en liten nallebjörn att hålla om i vintermörkret, Micke. Tack för ett bra inlägg!)

Härom veckan vaknade jag med en varm mun runt min sovande kuk. Märklig känsla. Just vid tillfället var det svårt att greppa om det verkligen skedde eller om det var en fantasi producerad av en avdomnad hjärna. Men hon kunde sin sak. Läppar och tunga, tempo och kåtblick i perfekt symbios. Fast jag bara var fysiskt närvarande växte den sig stor och hård av hennes behandling. Jag stönade högt medan hon munknullade mig exakt så snabbt och intensivt som hon vet att jag älskar. Precis när jag kände att jag inte kunde hålla tillbaka mer så slutade hon, mötte min blick, slickade sig runt munnen och log mot mig. -Bitch, tänkte jag och mosade ner huvudet i kudden igen för att få fortsätta tryna bort. Men innan jag hann somna på riktigt satte hon sig över mig, varm och naken, tog ett fast grepp runt skaftet och placerade mig rätt. Långt där borta i dimman hörde jag henne gny medan hon smekte sig själv med min nu stenhårda pulserande kuk. Jag kände värmen och fukten från hennes kön redan innan hon lät ollonet pressas in och sakta började glida ner runt det massiva skaftet. Så underbart trångt. Centimeter för centimeter gled den in, sakta, ända tills hon nådde botten. Hela vägen. Så djupt att njutningen förenades med smärta. Hon väntade där ett par sekunder innan hon började röra sig i cirklar. Först små, knappt noterbart, men sedan större och större, tills hon red mig helt galet. Hårt och vilt. Brutalt.  Hon skrek okontrollerat rakt ut, som om Maran själv red mig. Och fast jag var halvvägs inne i en pingismatch med drömfåren så lät jag det ske.  

Jag insåg det inte då, men kom på nu en vecka efteråt att jag nog egentligen inte ville ha sex just den natten. Så jag sitter här, as we speak, och försöker formulera en polisanmälan angående våldtäkten. Jag får väl ta hand om barnen själv i två-tre år medan hon sitter på Hinseberg, men jag tycker det är ett skäligt straff, helt enligt Svea rikes brottsbalk. Visst, vår ekonomi, vårt sociala nätvärk och speciellt barnen kommer ju få lida. Ja hela livet är ju förstört, men rätt ska vara rätt!

Nej, ärligt... Det har varit ett jävla snack om vad som klassificeras som sexuellt utnyttjande och/eller våldtäkt.
*Att ha sex med någon som till början sover.
*Någon som inte uttryckligen sagt: "Ja, du får föra in penis i mig. Inte nu, inte nu, men ...NU!"
*Att försöka ha analsex utan att fått ett muntligt: "Ja, det går bra att Herrn börja mjuka upp röven inför penetrering".
*Att inte tvärt dra sig ur, mitt i ett halvjuck, om damen ifråga ångrar sig mitt under pågående samlag.
Angående den sista punkten vill jag gärna lägga in en liten parentes: Flickor, om ni inte vill ligga med snubben, låt honom inte stoppa in den från första början, ok? Ett litet gratistips. Slit det med hälsan.

Ska man behöva ha ett möte innan kopulering? - Du, 21:03 tänkte jag låta hånglet övergå till petting och klämma dig lite på tutten, ok? Sen vaginal penetrering 21:10, och 21:25 tänkte jag hoppa upp en nivå till tvåan, känns det här schemat okej för dig älskling, eller är det något du vill ändra på? Bra, då behöver jag bara en underskrift här, här, här och här, tack!

Jag som hade fått för mig att sex kommer helt naturligt genom underförstått samtycke, och att man säger ifrån om det inte passar. Visst, har man sagt ifrån och någon inte accepterar det är det en annan femma. Men nu kan man åka dit för våldtäkt fast partnern spelat med, bara för att hon "tänkte" att hon inte ville. Och inte kan man fråga om hon vill innan heller, för då blir man anmäld för sexuella trakasserier. Moment 22.

 Nej urk, den gamla klassiska runken är fan underskattad.

Har haft den bästa morgonen på väldigt länge. En droppe ren koncentrerad kärlek ploppade rakt ner i mitten av mitt hjärta och tinade den nedfrysta bastarden. En droppe äkta kärlek som nu ligger i sitt rum och tittar på Madicken. Jag hör hennes gurglande skratt därinne då och då. Kan inte låta bli att le. Fan vad jag älskar den underbara lilla skitungen. Jag tror hon är den enda som tycker om mig på riktigt. Kravlöst. Hon är iallafall den enda som sagt att hon älskar mig i år, och den enda jag sagt det till. 

Jag vaknade bredvid min lilla sockerkorv i morse. Bara hon och jag. Hon sov fortfarande. Jag låg länge och bara tittade på henne. Njöt av hennes närhet. Denna fantastiska varelse som låg bredvid mig och andades tungt. Jag strök bort det långa blonda håret från hennes söta ansikte för att kunna se henne bättre. Då, precis som att hon kände att jag betraktade henne, slog hon upp sina ögon, mötte min blick och log. Hennes stora blå lyste upp hela sovrummet så att det kändes som att fåglarna började kvittra och knopparna började slå ut. Tror våren vaknade just där och då. Jag log tillbaka.

"God morgon älskling. Har du sovit gott?" Hon sa ingenting, bara nickade och gäspade. Sen kröp hon upp i min famn, kramade mig hårt och sa "Jag älskar dig Pappa. Du är den bästa pappan i hela jordklotet!" Det flashade snabbt förbi bilder på jorden som en behållare fylld med människor. Jag kramade henne, pussade henne på pannan och svarade "Och du är den bästa lilla flickan i hela världen. Älskar dig så mycket, Pruttunge" 

"Hihi prutt.... Mmm, vet du Pappa, jag kommer alltid älska dig, alltid... i hela livet!"