Bastardo

"O, Death..

Won't you spare me over til another year?"

-Ralph Stanley


Du fattar ju inte. Ingen fattar. Du kommer att DÖ! På riktigt! Livet är inte för evigt och det går mycket fortare än man tror. Jag förstår ju naturligtvis att de flesta vet att de någon gång ska dö, men ändå så tror jag inte att ni förstår att det är på riktigt. Just DU kommer att dö! Och det är inte avlägset som du lyckats lura dig själv till, det är inom en relativt snar framtid. Och det är ingenting som "kanske" kommer att ske, det är 100% garanti på det. (Ja, 99,9 då. Forskningen går ju framåt;))

Jag tänker ofta på det när jag ser äldre människor. För ofta. Du behöver inte ens vara speciellt gammal för att jag ska börja fundera.  Du som är 49 år har bara runda slängar 25-35 år kvar att leva och under de sista tio av dem har döden redan börjat bryta ner din kropp, en övergångfas mellan människa och jord. Du som fyllt 59 har ca 15-25 år kvar. 69 runt 5-15 år... osv. Hur kan de fortsätta njuta av livet när de vet att det oundvikliga kommer inträffa inom bara 10-15 år? Har de förträngt eller bara förlikat sig med att det snart är över? Får de känslan av att det räcker, att de är klara? Jag kan redan nu känna paniken, maktlösheten. Vill inte. Ingen lyssnar. Ingen kan rädda mig.

Jag hjälpte min styvfar att bära en massiv säng som han och min mor ägt sedan jag var ett litet barn. Vi bar upp den till hans övervåning när han sa orden som drog mig tillbaka till verkligheten: "Det här var sista gången jag släpade på den här. *****, det blir ditt jobb att ta ner den nästa gång.." Helvete. Det var ju sant! Han ska dö snart. Men han var nöjd. Han hade släpat färdigt på sängen nu. Kanske somnar han för sista gången just i den, där vi ställde upp den. 

10-15 år... Det går fort. Ett gäng deklarationer och några bilbesiktningar, sen PANG,..borta. Herregud, milleniumskiftet var för tolv år sedan och det känns som igår. Jag som har tankarna redan nu, hur ska det bli när jag börjar närma mig 70? Jag vill så gärna veta de äldres tankegångar, hur de står ut, men vill samtidigt inte såra dem, inte väcka den björn som sover ifall de nu på något fantastiskt vis lyckats förtränga att deras tid är förbrukad, att de inom en snar framtid kommer ligga nedgrävda i fuktig jord, för evigt. (Missa inte frågan till läsarna längst ner i inlägget)

Här nedan sjunger Dr Ralph Stanley, 82, och ber döden att spara honom ett år till. Jag känner hans vädjan för mitt inre när jag lyssnar på den gamle mannens röst: "Snälla, bara ett enda år till. fyra årstider. Jag ber dig. Jag vill se snön en sista gång, höra vårbäckarna porla. Bara en gång till. Jag vill inte dö.."






Fråga till dig: Hur och när kommer just du att dö?