Bastardo

*Det dånar i huvudet i dag med. Men det är inte tinnitus, det är tritonus!


*Försöker bota min sprängande stresshuvudvärk med nikotin. Läge för en lex Maria...


*I´ll always remember our summer in hawaii! Allohaoalullilooiia


*Tror det är dags att klippa tånaglarna. Det låter som om jag pratar genom ett fjäderreverb när jag tar av min strumporna.


*Funderar starkt på att sova i bilen i natt. Den går att låsa inifrån...


*Det kan inte vara alkohol i mina öl, sa jag. Men ingen förstod vad jag sa.. Man blir ju lack. God natt.


*Ah! Micky Sharpz! Som att skära i smör! :D


*Svårt att sova. Alla världens mysterier snurrar i huvudet. Som meningen med livet. Var universum slutar. Eller varför moskén utanför Rosengård är den enda byggnaden med koppartak i Malmö som aldrig blivit utsatt för kopparstöld.


*"ÖH! Finns dä.. ä.. svenskt kaffe på hotellet?" *hö hö* *fniss fniss*


*Johan kan allt! Han sparade mig just en lång och komplicerad höftledsoperation, och varmt och gött om stjärten blev det också.


*Bortkörd från Micke o Jenös kräftskiva. Ensam nu...och det är mörkt och kallt


*"Intelligenta människor manipulerar man till respekt, Martin. Idioterna slår man!" - Kocken


*Sara har kaffe i burken som det står "kaffe" på. Fiffigt!


*Nattaktivitet: Spårträning med tonårsblod. Start tomtgräns, mål köket-diskhon. Spiken grejade det på två röda. Ligger nu nöjd och gnager på sin belöning. Mindre nöjd kille ligger bandagerad i källaren


*OK. jag kan ha farit med lite osanning över Facebook inatt. Jenny är inte med barn, jag sprang inte i skogen, Micke har inte en koncentrationslägerskylt tatuerad på bröstet, och Sara och Markus ska inte skiljas. Men det var inte jag som skrev, det var alkoholen


*Ligga med medvetslösa: ***** - ***** 1-1


*Måste sluta dansa på fyllan. Svärmor mobbar mig, ***** skäms, och alkiskärringarna säger att jag "Dansar konstigt".


*Fruktansvärt med all död och framför allt all sorg, men det är lugnt nu, för alla på Facebook har norska flaggor i profilbilden.


*Stöd U-hjälpen, drick Ouzo!


*Har varit och lekt med Grekens fru två dar i rad, medan han sov/jobbade. Trevligt :)


*Tjoohoo! Jag behöver inte duscha på hela veckan! ***** har mens...


*Seg arbetsdag. Det är så att jag önskar att man kunde få lite ångest för att lätta upp stämningen..


*Men, va fan?? Jag är kort, tjock och hårig! Herregud! Jag är en Kiwi!


*Tack för alla gratulationer. Känner mig tio år äldre över en natt. Nu har jag lite frågor till alla er med erfarenhet av att vara gamla, angående vad som händer med min kropp. Jag har plötsligt fått så mycket hud. Är det så att skinnet växer när man närmar sig 40, eller är det själva penisköttet inuti som krymper?

Det är hösten som tränger undan alla behov av att aktivera sig. Nu räcker det med att krypa upp i soffan och mysa sig igenom två årstider med sina varma familjemedlemmar. Ganska skönt.

Ur ett rent egoistiskt perspektiv vill jag påstå att jag inte finner något positivt med vårt mångkulturella samhälle, eller den ökade invandringen de sista 30 åren. Jag uppskattade eran innan invandringen kom igång på allvar, innan alla exotiska influenser från världens alla hörn späddes ut med varandra, med oss, och blev till en vattning smaklös sörja. Spännande och tråkigt blev ett och bildade... ingenting. Grå vardag, grå helg, grå semester. En jämn smet utan toppar eller dalar.

Jag saknar kontrasterna. Man har inte längre något att se fram emot. Saknar att få nya intryck från ett annat land. Dofter, kryddor, språk, människor. Nu räcker det att åka till Shell och tanka. Lukten, smaken och språket från alla kontinenter, hela kittet i samma korvjävel.

Men det har inte bara med invandringen att göra naturligtvis, utan även den massiva globaliseringen, tekniken och de ständigt ökande möjligheterna att resa överallt. Det faktum att jordklotet nu krymt till en apelsins storlek, och att vi alla desperat försöker krama ur den sista droppen fruktsaft ur den torra lilla bollen. Vi jagar det sista lilla intrycket som kan få oss att känna något, söker en liten klick färg i våra gråa liv. Men ingenting kan längre överaska oss. Alla har varit överallt, sett allt, smakat allt, gjort allt.

Jag saknar tiden då jag var svartskallen, den enda på dagis med ett spännande ursprung, på den tiden så långt ifrån vår lilla blågula värld. Värmen, folket, maten, vindruvorna, dofterna. Italien var mitt. Ingen annans. Jag var speciell. Idag är inte Italien mer exotiskt än en pisspaus på en rastplats utanför Västervik.

Jag saknar känslan jag fick när jag för första gången besökte Kinakrogen i Gamleby med min mor och storögt fascinerades av den helt nya världen jag klev in i, fylld med drakar, otäcka trämasker, människor som såg jättekonstiga ut och pratade lustigt. Dofter och smaker jag aldrig någonsin upplevt förut. Magiskt. Jag saknar när jag kunde uppskatta ett besök i Köpenhamn för att det påverkade mig på ett annat sätt än mitt vanliga liv. Jag saknar tiden då en pizza smakade oregano, och ett pizzeriabesök inte var lunch utan en verklighetsflykt.





(Nedan: Varamonbadet- Motala)

Eftersom djuren (precis som barnen) inte direkt går med på att ha sex (Eller förstår innebörden, kan säga ifrån etc.) med en vuxen person, blir det en våldtäkt tycker jag. Det är jag mot.

Äntligen en liten liten diskussion :) (Tack Quse ;)) Jag är inte för tidelag, men jag är emot förbud av alla slag. Jag hajar vad du menar men försöker tänka utanför de första rätt&fel-bilderna som uppenbarar sig direkt när man nämner ordet djursex, eller andra tabubelagda former av sex med för den delen. Here we go:

Våldtäkt? En människa som bestigs av sin juckande hund och låter den penetrera våldtar den väl knappast utan låter helt enkelt bli att stoppa djurets medfödda sexualdrift. Att låta hunden slicka sitt kön ska bli straffbart, men ansiktet går fortfarande bra för det anses inte vara en synd. Jag tror knappast att hunden lider mer av att slicka kuk än ansikte. Den gör det nog helt frivilligt utan tvång. Varför ska det då förbjudas? För att den inte vet att vi människor förknippar könlapning med sex? Nej, enda anledningen till att det ska förbjudas är att all sexuell aktivitet förutom ett vanligt vaginalt samlag mellan en kvinna och en man som lever i ett troget förhållande är tabu och att anses vara sjukt och onormalt i svenssons ögon. (så fort det gäller andra naturligtvis, själv drömmer de om att få trycka in kuken stenhårt i röven på grannkärringen)

När man nämner tidelag ser de flesta lidande plågade djur som blir brutalt spräckta och sönderknullade, vilket naturligtvis ska förbjudas då det är djurplågeri. Men eftersom det redan är förbjudet är ju en ny lag helt meningslös. Och var går gränsen? Oralsex, kyssar, penetrering, smek? Är det fortfarande okej att jag runkar när hamstrarna parar sig? Vågar man klappa katten i framtiden?

-Det var på tiden, det är ju så grymt mot djuren,
säger Svensson och slänger upp utkarvade grisdelar på grillen.
-Ja, att suga av en hund är ju djurplågeri, 
svarar Svenssons fru och kastar ner levande kräftor i kokande vatten


Läste en greja hos Skinhead Barbiedoll->: KLICK, som fick mig att fundera lite. Tydligen ska nu sex med djur bli förbjudet, vilket det då alltså inte varit förut. Vet att det varit ett hett samtalsämne ett tag, och en typisk sådan sak som människor har starka åsikter om utan att ens tänka ett steg längre. Som varför det bör förbjudas tex.

Vad tycker jag då? Sjukt beteende, men det är väl inget jag direkt brunnit för att förbjuda. Tycker mest att det är osmakligt och äckligt att se, eller ens höra talas om. Men det tycker jag om buskiga kvinnokön och tofsar i damers armhålor med, men därifrån till att vilja kriminalisera de som har sex med vänsterpartister? Nej det har inte riktigt slagit mig. Jag skulle i allafall inte ens kunna tänka tanken på att ha sex med ett djur själv. Men jag måste nog påstå att jag inte är emot det i lagens mening. Man kan ju inte förbjuda något bara för att man inte gillar det själv, för att man tycker att en böjelse är osmaklig, vi har kommit lite längre än så i liberala Sverige. Här får man ju t.o.m böga, fast många fortfarande ogillar tanken på hårda kön i mustaschprydda munnar.

Det jag däremot ÄR emot är djurplågeri, och det är ju redan förbjudet, sen om det innefattar könsorgan eller inte har inget med saken att göra. Djurplågeri är djurplågeri. Men om nån kärring vill smörja in fittan med bregott och låta sin Cockerspanielvalp ta henne till paradiset så, win win. Spänner du på din undulat - djurplågeri. Spänner du på din ko.. nja. Rosa är nog glad så länge du vispar omkring med din lilla pillivitt istället för att skära bort hennes ryggytterfilé.

"O, Death..

Won't you spare me over til another year?"

-Ralph Stanley


Du fattar ju inte. Ingen fattar. Du kommer att DÖ! På riktigt! Livet är inte för evigt och det går mycket fortare än man tror. Jag förstår ju naturligtvis att de flesta vet att de någon gång ska dö, men ändå så tror jag inte att ni förstår att det är på riktigt. Just DU kommer att dö! Och det är inte avlägset som du lyckats lura dig själv till, det är inom en relativt snar framtid. Och det är ingenting som "kanske" kommer att ske, det är 100% garanti på det. (Ja, 99,9 då. Forskningen går ju framåt;))

Jag tänker ofta på det när jag ser äldre människor. För ofta. Du behöver inte ens vara speciellt gammal för att jag ska börja fundera.  Du som är 49 år har bara runda slängar 25-35 år kvar att leva och under de sista tio av dem har döden redan börjat bryta ner din kropp, en övergångfas mellan människa och jord. Du som fyllt 59 har ca 15-25 år kvar. 69 runt 5-15 år... osv. Hur kan de fortsätta njuta av livet när de vet att det oundvikliga kommer inträffa inom bara 10-15 år? Har de förträngt eller bara förlikat sig med att det snart är över? Får de känslan av att det räcker, att de är klara? Jag kan redan nu känna paniken, maktlösheten. Vill inte. Ingen lyssnar. Ingen kan rädda mig.

Jag hjälpte min styvfar att bära en massiv säng som han och min mor ägt sedan jag var ett litet barn. Vi bar upp den till hans övervåning när han sa orden som drog mig tillbaka till verkligheten: "Det här var sista gången jag släpade på den här. *****, det blir ditt jobb att ta ner den nästa gång.." Helvete. Det var ju sant! Han ska dö snart. Men han var nöjd. Han hade släpat färdigt på sängen nu. Kanske somnar han för sista gången just i den, där vi ställde upp den. 

10-15 år... Det går fort. Ett gäng deklarationer och några bilbesiktningar, sen PANG,..borta. Herregud, milleniumskiftet var för tolv år sedan och det känns som igår. Jag som har tankarna redan nu, hur ska det bli när jag börjar närma mig 70? Jag vill så gärna veta de äldres tankegångar, hur de står ut, men vill samtidigt inte såra dem, inte väcka den björn som sover ifall de nu på något fantastiskt vis lyckats förtränga att deras tid är förbrukad, att de inom en snar framtid kommer ligga nedgrävda i fuktig jord, för evigt. (Missa inte frågan till läsarna längst ner i inlägget)

Här nedan sjunger Dr Ralph Stanley, 82, och ber döden att spara honom ett år till. Jag känner hans vädjan för mitt inre när jag lyssnar på den gamle mannens röst: "Snälla, bara ett enda år till. fyra årstider. Jag ber dig. Jag vill se snön en sista gång, höra vårbäckarna porla. Bara en gång till. Jag vill inte dö.."






Fråga till dig: Hur och när kommer just du att dö?

Om någon undrar varför inläggen lyser med sin frånvaro så är det så här det ligger till: Innan jag ens hinner nudda tangentbordet med fingertopparna dyker det upp en tanke om att min tidigare fundering är en helt meningslös reflektion. Ja, att det är patetiskt att låtsas ha åsikter när jag innerst inne känner att jag inte har några överhuvudtaget, och ännu mera patetiskt att dela med sig av dem. Och som i ett trollslag är mina tankar upplösta, och ett inlägg försvunnet.

Jag har alltså nått stadiet där jag ifrågasätter äktheten i mina egna åsikter innan jag hinner skriva ner dem. Ingenting känns tillräckligt viktigt för att skriva om, eller ens att tänka. Det samma gäller alla andra intressen jag haft, typ måla, teckna, tatuera, träna, spela, läsa. Jag får små puffar av sug ibland, men de hinner inte växa till sig innan "Varför?" eller "Äh, fuck it" -tankarna hinner döda kreativiten.

Vet ni vad jag fick idag? En Sexårig dotter. Stort grattis till lilla mejs. 




..och ett STORT grattis till min älskade lilla Milla. Puss

När man väl hittar en frän One piece så är naturligtvis min storlek slut. Jag är förföljd av otur..

(Står på knä med båda händerna knytna över hjärtat. Tårarna rinner, läpparna darrar, och hakan skrynklar sig)

En klar kväll som denna ser jag hela vägen till slutet.  Ser hur sommaren 2011 river upp en reva långt där borta och kliver ut ur mitt liv. Lämnar mig. För evigt.  Ser hur hon kryper ut till minnesarkivet och lägger sig trött tillrätta högst upp i högen av förbrukad tid. Ser hur hon vänder huvudet mot mig och öppnar munnen, som för att säga mig något, men ångrar sig, drar en djup suck, stänger de vackra ögonen och dör ihjäl.

Visst, det bara början/mitten på Augusti, och jajajajaja, visst kan det komma fina varma dagar än. Men luften är ändå annorlunda. Kall även när den är varm. (Min benmärg nickar instämmande. Kul att någon förstår). Sommaren och solen, glädjen och hoppet, friheten och kärleken. Alla har de lämnat oss. Nu är det är bara slut kvar. Och här mina naiva förnekare har ni ett surt ord att suga på när ni gråter er till söms ikväll:

höst