Bastardo

John Ajvide Lindqvist - Lilla Stjärna.

Jag har inte läst en bok på säkert ett halvår. Inget som lockar mig längre. Men plötsligt händer det! Hittade den på Ica i förrgår när jag skulle köpa mjölk, och nu är den utläst och arkiverad i Bastardominnet för evigt. Jag hade inte en aning om att han släppt nya böcker, och glädjen var total. Lika total som tomheten är nu efter att jag vänt sista bladet.

Min favorit är fortfarande Människohamn, sen den här nya: Lilla stjärna, och därefter Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda på delad tredje.

Vad är mina tankar om den då? Jo, Snubben är ett geni. Jag älskade med boken. Läste ut första halvan utan att lägga ifrån mig den en sekund. Hans innovativa ideér fängslar mig. Och stämningen. Förmågan att skriva i gråskalor. Den började helt fantastiskt, men efter ca halva segnade den till rejält, höll fortfarande hög intresseklass dock, och slutade underbart tillfredställande. Ja, som vilket samlag som helst.

Det otäcka med den här boken, (som jag inte känt med någon av de andra pga det lite för tydliga onaturliga), var att om jag någonsin ska försöka att skriva en bok så är det fan dags nu, pronto, innan Ajvide tunnar ut och stjäl alla mina tankar, känslor och idéer. Ni som följt min blogg länge kommer säkert känna igen både en och två händelser som jag snuddat vid när jag själv skrivit. Bara det att han gör det förton gånger snyggare och föttifem gånger bättre såklart.

Men mitt i den tomhet jag upplever nu när den är slut, lyser ett litet ljus. Han har tydligen släppt en bok till. En samling av äldre texter, noveller, sketcher och kåserier. Låt de gamla drömmarna dö. Där även fortsättningen till Låt den rätte komma in ska finnas med. Jag antar att det är något liknande den första jag kontakten jag någonsin fick med Ajvide: Novellsamlingen Pappersväggar.

Basses tips till alla gamla troll där ute: Läs! (om ni inte redan gjort det)