Bastardo

Har hittat mitt hus nu. 

http://net.sfd.se/webpack/wpBildLista/Default.aspx?firmanr=32553&objgid=OBJ32553_1051680531 .

Det här är exakt vad jag letat efter. Det här är vad jag kräver, varken mer eller mindre. Läget, priset, storleken. I skogen, fast fem minuter från stan, om man skulle få betongabstinens. Badplats bara ett stenkast bort. Mysiga oändliga labyrinter av grusvägar, det härliga ljusgröna ljuset genom lövträden. Harmoni, fågelkvitter, lugn. Livskvalitet!

Här ska mina barn få springa fritt och veva, leva, slippa alla skeva. Glömma vår trånga trea. Jag ska naken gnida min morgondragg mot gräsmattans morgondagg. Om det skiter sig? Ja, då blir jag jävligt sne va.

Ni från Sthlm och Göteböörg kommer nog tycka att det är förbannat billigt, i klass med en skitig etta, elva m2 utan fönster eller dusch, under bottenplan, bredvid cykelrummet. Här ligger en typ standardkåk mellan två och tre miljoner.

Tyvärr får jag inget lån innan mitten på Juli och då är det antagligen borta. Jag hatar när mitt liv ligger i andras händer. Förstå att det hänger på en sketen jävla kukmånad. Mitt liv i ett nötskal. The guy in the sky har ett sjukt sinne för humor.  Önskar att jag aldrig sett huset.

Jag var 16 när den fick ett bastant permanent grepp om mig. Först välkomnade jag den med allt vad den innebar, längtade till och med efter den. Trodde att den betydde frihet, pengar, lycka. Ack så fel man kan ha. Nu avskyr jag den, vill att den ska försvinna, men när den väl tagit över ett liv går det inte att ångra sig. Den sitter fastetsad på mig som en siamesisk tvilling för resten av mitt liv. Tills döden skiljer oss åt. På mig, i mig, runt mig. Styr varje steg jag tar. Jag har blivit en jävla marionettedocka. Har dens hand så långt upp i arslet att jag inte längre vet var handen slutar och jag själv börjar. Enda sättet att tona ner den, mota tillbaka den, krysta ut den, är att dricka sig redlös. Det funkar, men dagen efter är den starkare, hårdare, längre upp och jävligare än någonsin.

Vad jag yrar om? Ska berätta det, men nu hinner jag inte. Har lite bråttom, ska iväg och dricka mig redlös, see you later...

Kyss

B

Satt och kollade huspriser runt om i landet, halkade in på lite kartor och vet ni vad jag hittade där? Jo, Bastardens Ö.(<-klick om ni inte vet vad jag pratar om) Där ligger den. Överum, Småland. Ovanför ön ligger ett av mina bardomshem, Långhagen, och på andra sidan sjön ser ni Vallonen, nöjesanläggning, som jag berörde i del ett.

Precis över den lilla gubben i vattnet ligger badplatsen där del 2 och del 4 utspelade sig. Jag ryser bara jag ser kartan. Har suttit som i trans. Alla minnen kom tillbaka.

Nu fick jag sån lust att åka dit och kolla om det finns några likrester kvar från mina älskarinnor. Längst ut mot vattnet ligger människokomposten. Märkligt vad oval den ser ut uppifrån, jag hade fått intrycket av att den var rund. Jag tar med mig kameran på en liten roadtrip i helgen, dokumenterar sjön, ön, likresterna, stigen, badbryggan, gravplatsen, omklädningshytten. Återkommer.

Trodde ni att jag lagt ner puffror med puffror? Nähärö djävul... Puff på er!

God morgon mina små rökpuffar.

Hur gick det för det nasala skrället igår? Det var ju inte så snällt sagt, tänker ni, men det är just vad det är. Det ligger till så här: När jag ser Anna Bergendahl så tycker jag lite synd om henne, fast hon är fantastiskt duktig. Liten, tyst, blyg och ser/såg ut som en tant fast hon bara var sexton år, och jag tänkte att den där tjejen har nog inte haft det lätt i mellan/högstadiet, stackarn.

Men sen vet jag av erfarenhet att alla tänker så när man blir lite vuxen och därför får de mobbade människorna helt plötsligt en massiv vändning i livet. Hyllade av alla, för att folk tycker synd om dem.  Där med växer sig krakarnas självförtroende stort och saftigt. Sprider sig som en cancersvulst tills det fyller hela människan och de får för sig att de är bättre än vad de egentligen är. Kolla bara på Bingo Rimér. Och jag vill ju inte att det ska ske med lilla Anna så...

Hur gick det för det nasala skrället igår?

Vad är skillnaden mellan en Amerikan och en Somalier? Svar: 24 kilo

"Rapparen 50 Cent satsar hundra procent för att komma in i sin nya filmroll. Nyligen publicerade stjärnan fotografier av sig själv på sin blogg, bilder som visar hans drastiska viktnedgång på hela 24 kilo.

— Jag har gått ner 24 kilo, jag svälte mig själv, skriver 50 Cent som rubrik till de publicerade bilderna.

50 Cent är aktuell i rollen som en cancersjuk amerikansk fotbollsspelare i den egenregisserade filmen "Things fall apart" och inspirationen till filmen kom efter att rapparens vän gått bort i samma sjukdom.

Sjärnan har följt en strikt diet bestående av endast flytande föda och han har tränat i tre timmar om dagen på joggingbandet för att komma in i rollen.

Som Starlounge tidigare rapporterat så tar 50 Cent sin karriär som skådespelare på största allvar, då han även tidigare i år började ta bort sina tatueringar på underarmarna för att på så sätt slippa tillbringa timmar i filmsminket för att täcka över dem."

Käre Gud. Hur tänkte du här?:

Raserad sommarställe- och husdröm, bardomshemmet sålt, ingenstans att låta barnen få egna sommarminnen, rasad bil, väntande misshandelsdom, svärfars nattklubb i konkurs, splittrade familjer utan tendens till sammanhållning, små flickor med brutna ben, cancer med tillhörande dödsdomsbesked till mina närmaste vänner. Du ger dig inte innan alla jävlar mår skit va? Gubbjävel! En fet jävla pungspark är vad Herr Allsmäktig borde ha. En bastardosko stenhårt upp i änglaspelet!

"Men kan du inte försöka vara nöjd med tillvaron. Gilla läget. Uppskatta nuet?"


Mmm, visst... Tjohoo! ...fuckface.

Mvh/
One happy bastard

Lite hundbilder.

Spike planerar Jackrusseljakt hos MacGyver,
straxt innan två koppel och en bogserlina rök.
Sitta fast är inget kul när en duracellhund springer cirklar runt benen.




Lilla Buffy med de underbaraste av ögon




Spike spanar efter porriga Pitbulltiken Tila, och drömmer om ett ollondopp

"Eller va fan, ta hit en duvjävel. Jag doppar i vad som helst nu!"




Grillkväll hos Greken.
Världens hungrigaste hundar från vänster: Myran, Buffy, Pyret, Spike.
Kan tilläggas att Greken halkade i dregelfloden och bröt båda benen fem minuter efter att den här bilden togs.

Min avkomma. Känd på bloggen som Oakboy. Ett av mina tidigare porträtt, innan jag hittade luddsmetgrejerna. Har inte haft någon ro att teckna på länge nu, hoppas det kommer tillbaka snart. Att sitta med papper och penna är det närmaste total harmoni som jag kommit på flera år.

"Hej jag gjorde ju en riktigt bra Thailandsguide när jag var där sist. Ska göra en London-guide också.
Tyra Sjöstedt

Jaså? Riktigt bra?  Duktigt.. och blygsamt. Det får mig att tänka på min lilla älskling Milla. Varje gång jag säger till henne att hon är söt eller duktig så svarar hon "Jag vet". Ibland kan det helt plötsligt komma ett "Visst sjunger jag bra" "Vad söt jag är" eller ett " Vad bra jag ritar" Antagligen har jag sagt det till henne för många gånger så att det stigit henne åt huvudet. Det är ganska gulligt ändå. Men hon fyller fem i sommar. Inte lika gulligt när det är Tyra Sjöstedt 24 år.

Varför skriver ni så elaka inlägg om mig, och samvetslösa illasinnade kommentarer till mig? Jag blir så fruktansvärt ledsen. Jag har gråtit i flera dagar nu. Det ger mig ju i och för sig pengar för att ni besöker min blogg, så tack för det, men ni sårar mig djupt. Förstår ni inte det?

Jag vet att det kan vara lätt att sitta bakom en datorskärm och skriva nedlåtande kommentarer, men tänk på att det sitter en riktig människa här, med riktiga känslor. Snälla, jag ber er, tänk på det, snälla snälla snälla!

Jag skulle aldrig få för mig att bete mig så illa mot någon av er som ni gjort mot mig, jag skulle aldrig sjunka till er nivå. Jag ska sprätta upp er mellan vagina och anus så att skiten rinner ur er lättare.

Kärlek/
Cherry

Hallå. Hur mår ni där ute. Har ni det bra? Är ni tillfreds med era liv? Undrar bara efter som jag aldrig hör något från er. Ärligt talat blir jag samtidigt lite glad och hoppas att ni hittat något som får era kroppar och knoppar att slå ut. Jag visionaliserar er solbruna och vårfräkniga, skrattandes på någon mysig uteservering tillsammans med människor ni älskar. Hoppas att ni är lyckliga.

Puss på er!

Bastardo


Trägårn Nkpg

Mycket tårar igår. Shes vän bara försvann. Finns inte mer. Borta. Vad är det för fel på världen när en ensamstående mamma på bara 38 år ena dagen är full med liv, åker in till sjukhuset med en lunginflammation och aldrig kommer levande ut igen? Vad är det för idiot som bestämmer att en liten flicka ska bli lämnad kvar ensam utan sin älskade mamma? Fy fan vad jag hatar. Vet inte vem eller vad jag hatar, men ATT jag hatar är det inget tvivel om.

Jag läste även det förbannat starka kapitlet i Mötley Crues biografi "The dirt, om Vince Neils och hans 4-åriga dotter Skylar. Chocken när de öppnar upp henne i tron av att det rör sig om en enkel blindtarmsoperation men istället upptäcker att hela den lilla söta flickan är fylld med ondskan själv. Cancer i njurar, lungor och en tre kilo tung dödsklump i magen. Hoppet dog i kapp med flickan, från operation till operation. Till slut orkade inte den lilla kroppen mer och hon föll i koma. När hon dog hade hon levt fem månader, 10 % av sitt liv, i fruktansvärda smärtor.

När jag bar in min egen sovande gullunge till sin egen säng kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Tanken slog mig att det skulle kunnat vara min lilla Milla som grät och bad att de inte skulle skära i henne igen. Skulle jag kunna motivera mig att fortsätta då? Om det var hon som med sina ledsna ögon och darrande läppar bad om att få komma hem till sitt eget rum? Nej, det skulle vara nattavara för Basse då...

Förstå hur maktlös man skulle känna sig när insikten till slut kom till den söta lilla flickan själv. "Pappa...jag kommer aldrig få åka hem va? Pappa, jag vill inte dö..."

En härlig dag inte, solen skiner inte, och jag mår kanon inte. Hade inte ätit en enda liten matbit i går innan jag drog fyra bira till matchen på O'learys (AIK-Åtvidaberg 4-1), och nu känns det som att jag vinglat av en 36-timmars fyllebåt. 4 bira? Helt sjukt! Jag har säkert cancer också...

På tal om det så hörde jag det vidrigaste uttryck jag hört om att röka:

 "Jag ska bara ut och mata kräftan"

This is your last chance, Bastardo. After this, there is no turning back. You take the blue pill - the story ends, you wake up in your bed and believe whatever you want to believe. You take the red pill - you stay in Wonderland and I show you how deep the rabbit-hole goes.

(Matrix)

Hade en pissdag igår. Jag går i min bubbla och håller andan. Väntar på syre. Mitt bränsle har varit tankarna framåt. Drömmarna om en skön bekymmerlös tillvaro där alla mår bra. En framtid där jag äntligen kan få andas ut och njuta av livet tillsammans med en lycklig familj. Men igår kändes allt så förbannat hoppslöst. Fick en vision av att allt jag någonsin kommer få är just det här, att drömma, och då kan jag  lika gärna skita i det... drömma alltså.

En solig lördag traskade jag på A-head tattoo i Kumla med en teckning av en liten rosa fjäril som jag ville ha gömd i svanken. Jag möttes av en rosenrasande Emanuel i dörren, "Har du släpat hit mig för den där lilla pricken? Din jävla idiot", skrek han, "GO BIG OR GO HOME!" och jag vågade inte annat än att lyda, han såg livsfarlig ut.





Högst upp är en avbild av Lucifer - The fallen angel. Nån staty i Spanien, bla, bla, bla. Jag gillade bilden. Nedanför är en ansiktsbild av Michelangelos staty Pieta, Virgin Mary, från 1499, Vatikanstaten, St Peterskyrkan. . Ja, Madonnan helt enkelt.

Han fattade precis vad jag var ute efter, en massiv bild som täcker hela armen. Bilder som flyter ihop, så att man knappt ser var den ena slutar och den andra börjar.  Hela armen ska bli ett gigantiskt konstverk. Inte tydliga klistermärkstatueringar med markanta konturer.  Sen vet jag att många inte gillar det, hela mitt liv har alla sagt att det är skitfult att fylla armarna, men det skiter jag i, jag bryr mig knappt ens om motiven. Det är mina armar so bugger off! I love it.

Den har inte läkt än och har därför en röd ton. Den kommer bli svart, grå o fin sen. Nu ser det förjävla löjligt ut när armen är tom runt om. Hela baksidan ekar blek. Kan inte vänta tills det är dags att täppa till hålen.  Sen har jag ju en arm till... och ben... och rygg... och....

Bella duger, hon funkar hjälpligt som tråkig blek programledare. Tyra suger. Jag sitter och vrider mig i stolen när hon pratar. Skämskudde fram. Skulle hon och jag träffas och diskutera livet skulle det ta 2 minuter innan vi rykt ihop och avslutat.

Jag har inget emot dumma människor, alla har sin plats i livet, men det finns inget värre än människor som tror sig vara något de inte är. Tyra är roligt dum, en blåst pajas, men så malplace. Hon fyller sin funktion som associar till shotsglaset i nån skitig bar en dimmig fyllekväll när jordnötterna är slut, men thats it!

Att hon sitter och intervjuar folk och försöka idiotförklara de som är smartare än hon själv genom att säga "Okej" och himla med ögonen varje gång argumenten tar slut, det är jobbigt nog. Ännu värre när den smartare människan är Kissie. Haha, underhållning mina vänner, underhållning med grymma skämstillägg. Jag ryser av lockande avsmak, jag måste se, men min kropp står inte ut och vrider sig i kramper som ett kedjat vildjur.

Storyn var typ så att Kissie sagt massa dumma saker i sin blogg, hittat på grejer för att marknadsföra sig, med inställningen att all pr är bra pr, vilket det tydligen är i hennes fall med facit i hand. Bella och Tyra bjöd alltså in Kissie till sin show för att sätta henne på plats, konfrontera henne med citat och videosnuttar från bloggen.

Problemet är ju bara det att Kissie hela tiden varit öppen med att hon spelar en roll på sin blogg, en roll skapad för att uppröra, och då sprack hela deras koncept för programmet. Att börja skälla ut en rollfigur som Kissie är ju som att skälla ut grodan Kermit. "Jag är ju en docka med en hand i arslet, hur smarta känner ni er nu? "

Så här kunde det se ut: Först visar de en video där Kissie säger att hon ska skicka ut Tyra ur studion och spöa Bella när hon kommer till deras show:

Tyra: "Men slå oss då! Är det inte pinsamt när du sagt det och inte gör det? Slå oss då! Slå oss då!"

Alexandra: "Men ni vet ju att jag spelar en roll i bloggen!?"

Bella: "Eh, ok, men alla hemliga möten du hittat på att vi haft, det är bara för att provocera oxå då?"

Alexandra: "Ja, självklart, jag har inget som helst behov av att träffa dig på fritiden..."

Bella & Tyra: " ähum, ähum, ähum..."


Haha, skitkul. Kan ses på: http://nyheter24.se/bella-tyra-show


Bella & Tyra



Nej, förlåt, fel bild. Jag blandar alltid ihop dem.

Här var den:

Another one bites the dust. Alla ramlar av. Ingen kommer undan.

Hittat på Http://gaddad.se:

"
# Tatueringarna jag har på händerna är ett minne från min gammel farmor som älskade att virka. *snyft*
# Mina döskallar representerar alla stackars myror, spindlar och skalbaggar som jag olyckligtvis råkat trampat på.*snörvel*
# Pistolerna på magen är ett minne från en väns svåra barndom. Hans egen mamma tog ifrån honom hans nintendo med tillhörande pistol för att han inte åt upp sin broccoli. *Buhu*
# Tatueringarna på benet är en påminnelse att jag inte ska glömma min kusins, svågers ingifta systers son`s dagis fröken.*snyft,snyft*
# Mina stora ryggtavla gjorde jag till största delen 2008 som ett monument till alla de som dog och offrade sina liv under tidig jura epok, de måste ha haft det riktigt svårt.*buhu, snyft, snörvel, storgråt*
Känner ni igen denna skiten från den tyvärr så populära serien?

Skämt o sido, jag har gjort mina tatueringar för att JAG TYCKER DET ÄR SNYGGT MED GADDAR, Mycket enkelt."


Kunde inte hålla med mer. Alla ska ha Miami ink-snyftstorys som för att ursäkta sig att de har tatueringar. Alla jävla texter på latin som ska sybolisera nåt skit. Som jag sa till Empan, skit i vad det står, ta snygga bokstäver bara. Själv skiter jag totalt i vad det betyder, vill jag ha en gravid get i svanken så gör jag det. Huvudsaken är att jag tycker det är snyggt. I morgon lägger jag mig äntligen under nålen, har ännu inga konkreta motiv, bara idéer. Hoppas han kopplat på kreativhumöret.

Han var stel, stenhård och kall, men det fanns ingen som kunde få henne att känna så starka känslor som de han framkallade hos henne. Hon älskade honom över allt annat, och hatade sig själv för det. Hon hade hela sitt liv dragits till dåliga pojkar, svinen, de våldsamma och känslokalla som behandlade henne som skit. Han sökte aldrig upp henne, ringde aldrig, noterade aldrig hennes existens förutom när han knullade henne, men hon sprang alltid efter honom ändå. I desperata försök att få honom att reagera låg hon med alla hans kompisar, ofta samtidigt, men han verkade inte bry sig utan bara skrattade.

De spöade henne och knullade henne när de kände för det, utnyttjade henne, fick henne att känna sig som en skitig hora, spottade på henne och lämnade henne gråtandes i rännstenen. Om och om igen. Hade hon inte ett blåöga och ont i underlivet hade det inte varit helg. Hon hatade sig själv för det, men stod lika fan där när hon läkt ihop ändå. Spelade tuff och oberörd.

Hon hade några perioder av sitt liv försökt med snälla pojkar, men tröttnade fort på hela den mesiga hellyllesvenssontillvaron. Det kröp i kroppen på henne när inget hände. Det fick henne att känna sig meningslös och obetydlig. Identitetslös. Hon drogs till våldet och festen. Drömmen om betyda något, att vara älskad för något. Vad som helst!

En tanke slog mig som ett järnspett i nacken när jag låg och badade igår. Jag blev helt stel. Is spred sig i mina ådror. Jag frös fast jag låg i hett vatten. Tänk om hon lämnar mig, om hon inte längre vill ha mig. På riktigt. Tänk om hon helt plötsligt inte längre känner något för mig.

Jag har blivit dumpad i mina förhållanden, dumpat själv, blivit hatad och hatat, avslutat, inte brytt mig, skitit i allt, låtit det rinna ut i sanden, you name it, men det har alltid funnits anledningar som jag känt mig delaktig i gällande beslutet till att bryta upp. Men tänk om det inte finns någon anledning, inget som jag varit med om att förstöra, inget bråk, otrohet eller annat konkret, bara döda känslor.

Jag har alla de andra gångerna gjort något fel, något man åtminstånde kunnat försöka ändra på, försöka förbättra för att göra allt bra igen om man velat. När det gäller She så har vi alltid någonstans där inne velat ha varann, tyckt om varann även inne de värsta hatperioderna, oavsett vad som snurrat i och runt huvudena på oss.

Men om det inte finns några sådana problem? Om det inte finns något man kan ändra på för att få henne att vilja ha mig igen? Om jag går här i min egen bubbla och tror att allt är bra och hon ändå bara helt enkelt tröttnar, växer ur mig som ett par slita gamla omoderna jeans? Om känslorna bara dör? Om jag inte längre är speciell för henne... ?

Jag skulle stå helt oförberedd inför den nya erfarenheten. Vad skulle hända med mig då? Jag skulle dö inombords, japp, det skulle jag.

"Vill inte vara med dig längre. Du ger mig ingenting, känner ingenting för dig. Jag hatar dig inte, men jag älskar dig helt enkelt inte längre. Du är ingen för mig. hej då"

Jag vill bara göra klart för er att jag inte på något sätt tar ansvar för Gästbloggarinnan Pamela "Cherry" Göranssons handlingar, vad hon än skriver, och att jag i de flesta fall inte delar hennes uppfattning. Hon är söt och snäll, men lider av tangentbordstourettes. Ha överseende tack, jag vill inte bli av med bidraget jag får för att låta henne hänga här på bastardobloggen.

Best regards
Bastardo.

Jaha, summerar min arbetsdag. Drack kaffe. Köpte två stroppar. Drack kaffe. Skruvade upp en skylt. Drack kaffe. Åt en bulle... det var nog allt. Nej vänta, en grej till, 




Åt en bulle till och ökade omsättningen med ca 10 miljoner! Tjoohoo :D

Ester. Hon är ju egentligen svart och brun då, dobbermanstylish ni vet, men men, hoppas du gillar den /J.

Har haft tre små tjejer runt mig, från och till helgen, medan She vilade upp sig på jobbet. Min egen dotter på 5 år och två systrar, 3 och 6 år som bor i samma trappuppgång. Inte i trapphuset då, utan i en lägenhet fattar ni väl!? Fullt draaauuug, ja det var det. Färg mat och leksaker överallt, men mysigt ändå mitt i kletet.

När jag satt och pillade med Esterbilden fick jag önskemål (läs:krav) av mina små gäster att måla av dem, så jag slängde ihop ett par snabba expressporträtt, inget avancerat, den sista tog bara tio min, men jag fick ändå det bästa betyget man kan få av minsta tjejen. När jag visade hennes bild sprack hela det runda lilla ansiktet upp i ett leende följt av ett underbart gurglande skratt. Älskar barns ärlighet. Mysungar!

God morgon på er, mina skitiga sockerkorvar och mina sockriga skitkorvar.

Jag älskar er!

/Bastardo



Rosy, det svänger ju ;)

Fan... har ni dött eller?

hård


pe


nis


Ståfräs,
det är grejer det.
Schysst jävla råbånge 
rakt upp i himlen. Det
är grejer det. En
stenhårt blodfylld
massiv pjäs.
Det är grejer
det. Ett bastant
tvåhandsgrepp,
stadigt runt ballen
som noggrant
masserar den
långsamt men 
hårt. Upp och
ner, upp och
ner, tills man
inte längre kan
eller vill hålla
tillbaka. Det
är grejer det.
 En bultande 
rejäl jävla kuk
i givakt, redo att
infiltrera fi-territorium.
Det är grejer det. Trycka 
toppen på snoppen mot mynningen, 
dra den upp och ner, retas, vänta lite för
länge innan man tränger in. Det är grejer
det. Ett par nyrakade pungkulor som
levererar. Det är fan grejer det...
så länge det är min egen
asså.

Musiken renar mig. Skrik. Smärta. Dödsångest komprimerad i sångarens stämband. Feta massiva metalldiaboliska riff som får mig att spänna varenda muskel på en gång, skär mig, strimlar upp min kropp från hjässan ner till smalbenen. Skalar mig som en banan. Rensar mig. 

Resonansen får slaggprodukterna och tankarna att bokstavligt rasa ur kroppsöppningarna och vibrera ner i golvspringorna och försvinna.

Musiken botar mig.

Bastardo hittas en dag irrande planlöst mitt ute i livet. Han har en förbryllad min i det fårade gråa  slappa ansiktet, uttorkad, naken, och tovig i håret. Han vet inte hur han hamnat där och han vet inte vem han är, alla minnen från tolv års ålder är borta. Han känner inte igen den gamle mannen med den vattniga tomma blicken som envisas med att möta honom i spegeln.

Han är berövad över tjugo år av fritt tänkande, men lovar sig själv, på sin mormors urna, att en dag bli gravt förståndshandikappad och njuta av de stackars åren han har kvar.

Följ Bastardos resa mot slutet på: