Hittade ett brev från -05 som jag skrev till min dåvarande hyresvärd, den äckliga gamla girbuken Olof Westergren. Gubbjäveln är grundbulten till allt ont som sedan skedde. Inkörsporten till helvetet. Vet inte om han lever än. Hoppas inte det...

"

Nkpg -04

Olof

För några år sedan levde jag ett underbart liv. Jag hade turen att få jobba med det jag gillade bäst, biljard. Jag hade tagit ett lån på ca *** ***:- för att köpa ut min partner ***** och driva företaget själv. Det var mitt intresse sedan jag var barn och nu hade jag turen att kunna leva på det jag gillade allra mest. Jag hade ett bra liv med min fru och min son på 7 år. Vi var inte rika men vi levde gott och kunde åka utomlands några gånger om året. Vi hade en hyfsad bil och en bra lägenhet. Jag jobbade mycket själv men hade en anställd som avlastning så att jag kunde umgås med min familj. Min fru bestämde sig för att plugga vidare från undersköterska till sjuksköterska och i samma veva tyckte vi att det var dags för att skaffa ett barn till. På vintrarna byggde jag upp en buffert så att vi klarade av lågsäsongen på sommaren. Jag hade under hela mitt liv aldrig varit sen med en räkning. Det har alltid varit viktigt för mig att sköta ekonomin.

Efter hyreshöjningen vid årsskiftet åts min vinterbuffert upp och på sommaren fanns det inga pengar kvar. Även om jag hittat någon annan lokal skulle jag inte haft råd att flytta, det fanns inga pengar till vare sig flytt,  nybyggnation av kök eller lokalupprustning. Jag hade nu inte längre råd att ha någon anställd och fick jobba mer och mer själv. Till slut jobbade jag 16 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Musten gick ur mig totalt och jag orkade inte satsa på något, knappt sköta de enklaste sysslorna på jobbet. Allt bara rasade.

Min fru hade en nyfödd liten flicka hemma, Milla, och en son på 8 år, men ingen Pappa som kunde hjälpa till. Min frus studier och humör blev drabbade, Naturligtvis orkade hon inte ta hand om allt själv. Min pojke blev mer och mer nedstämd av situationen och undrade varför jag aldrig var hemma och började få problem i skolan. Något som min fru fick på sitt bord också då jag inte hade tid med något annat än jobbet.

Nu räckte det inte att jag jobbade helt själv, jag kunde ändå inte ta ut någon lön. Helt plötsligt hade vi skulder för att vi inte hade råd att betala våra privata räkningar och vi tvingades flytta till en mindre billigare lägenhet.

Magsåret började komma, min ork var slut. Det blev väldigt jobbigt inom familjen och mycket bråk och så nära skilsmässa som det går. Hela familjen led något fruktansvärt.

Jag har nu missat hela Millas första levnadsår, något jag aldrig kan få tillbaka och jag gråter när jag tänker på det. Jag har inte varit ledig en enda hel dag på över ett helt år.

Vid det här laget är jag så utbränd som någon kan bli men har inget val, ingen lösning på något, ingen ork. Varje dag det senaste året har varit ett rent helvete för alla i min familj och närhet.

Nu har jag hyresskulder och kommer antagligen att gå i konkurs. Snart har jag inget kvar, inget företag, ingen familj. Det enda som finns kvar är mina lån och mina skulder…

Jag hoppas att du mår bra av att din plånbok är lite fetare innan du dör Olof, för när du står inför gud så har du fyra människors helvete på ditt samvete…

Tack och hej, leverpastej

/*****

"

Alkoholen blev min tröst, varje dag. Konkursen blev ett faktum. I mitt undermedvetna planerade jag mord, allt var klart in i minsta detalj. Vapen, plats och tillvägagångssätt.  Det var inte snack om något lönnmord. Jag ville att alla skulle se. Förnedra honom offentligt och avliva honom inför kamerorna. Men jag var  antagligen för full för att kunna förvandla tankarna till handling. Tur var väl det, annars hade jag inte suttit här och skrivit idag.

Istället blåste jag aset på *** ***:-, och så här i efterhand var det kanske bra att jag kom bort ifrån det där livet. Nu som först, efter fem år, börjar jag få ordning på allt helvete som den perioden drog med sig, ekonomiskt, men framförallt psykiskt. Nu skiter jag i honom. Har insett att det inte hjälper att sanera bort ett kräk när hela världen är full av dem. Men jag hoppas ändå att han är död och att han skrek i plågor väldigt länge innan hinhåle tog hem honom.

Minns en halvpolare till mig, Svensson, som hade fått en böld vid analöppningen. Man drar sig gärna innan man besöker fabror doktorn då. Man vill liksom helst prova alla alternativa behandlingar först, så som att ligga gråtande på magen och be till gud eller dylikt.

Den sista grejen han testade var att hålla upp pungen och hoppa grensle över sänggaveln. Hahaa. Så sjukt, fan jag garvar nu bara jag tänker på det. Svensson väger säkert 150 pannor och jobbar som dörrvakt. Bölden höll, men fick en något mörkare nyans.

I allafall, när han vaknat upp på sovrumsgolvet efter den enorma smärtattacken insåg han faktum, Han var tvingad att sära på jätteskinkorna inför farbror doktorn. Vet inte vilket som är jobbigast, att vara patient eller att vara läkare och tvingas rota i folks arslen dagligen. Hur som helst så skjutsade hans far upp honom och väntade utanför undersökningsrummet.

Helt plötsligt hör farsan ett jävla liv. Dörren sparkas upp och ut snubblar en skrikande blodig liten doktor. Vad hade hänt? Jo, Svensson hade fått lägga sig där i fosterställning, brallorna vid knäna och kände sig förbannat utlämnad och liten, vilket är jobbigt för de flesta men ännu värre för 150 kilo dörrvakt som är tuffast i världen. Den lilla skinntorra läkaren hade sagt "Lägg dig här så ska jag titta på bölden" följt av "Mmm...aha...uhum" varpå han helt plötsligt oannonserat stoppar in ett finger. Svensson fick en shock, reagerade instinktivt med att knäckta näsan på honom.

Haha, jag tror att den doktorn i framtiden kommer vara jävligt nogrann med att förklara in i minsta detalj vad han tänker göra innan han penetrerar jätterövar med sina knotiga små fingrar. Hur gick det med bölden? Det förtäljer inte historien, men oavsett om den finns kvar eller inte så är den för evigt en öm punkt i Svenssons liv.

Petra vaknade till och tittade på klockan. 13.42. Ännu en dag som försvunnit i alkoholens skugga. Hon satte sig upp i sängen och sneglade ut i köket. Johan verkade på gott humör. Han sjöng för sig själv och grejade med något på spisen.
- Var är ungarna, ropade hon.
- Nej men god morgon älskling, svarade han med ett leende. De är hos pappa i dag, kommer du inte ihåg det? Nej, det gjorde hon inte. Men bra, tänkte hon, då kan man passa på att ta en bira till matchen med polarna. 

Petra reste sig och luktade i armhålan. Äh, det fick duga. Visst, lite kvinna luktade det, men det gillar smågrabbarna. Hon  drog på sig samma t-shirt och jeans som hon haft i går, men bytte trosor. Det var ju inte så att hon planerade att vara otrogen, men man vet ju aldrig. Que sera sera. Hon sneglade ut i köket. Johan var ju inte direkt laddad med erotik längre. Hon fick avsmak när hon tänkte på det.

När de träffats för tio år sedan var han snygg vältränad och fit. Hon föll som en fura. Nu stod det en lönnfet orakad kille med rufsig hår där ute och rotade i kökslådorna. I nån jävla mysdress! Tragiskt. Var tog självinsikten vägen? Hon kunde inte fatta varför en människa bara helt plötsligt slutar att bry sig om sitt yttre. Antagligen för att de tror att de lever i ett stadigt förhållande. Som att jakten är över, att han har fått sitt byte och kan sluta upp att se bra ut. Hon kände sig lurad. Han får skylla sig själv om hon knullar runt.

Och inte vågade Petra säga något heller, för då skulle hon ha en äktenskapskris på halsen, fullt med gråtare i soffan när hon kliver innanför dörren. En klase axelklappare som ger henne onda ögat när hon kommer hem efter jobbet och bara vill ha lugn och ro. Nej fy fan. Det var bättre att tiga. Vet inte hur många gånger hon hade fått stå ut med att Johans vänner försökte styra och ställa och ge honom goda råd. "Hon är ett svin, du är värd så mycket bättre" "Du är en stark kille, låt henne inte behanda dig så här" Bla, bla, bla... Fuck off! Hon tålde dem inte.

- Vi hörs senare. Jag drar ner och tar en bira med brudarna då, sa hon och smällde igen dörren efter sig. Johan hade ropat nåt från köket men hon uppfattade inte vad och orkade vända . Han fick väl höra av sig på telefon om det var viktigt. Telefonen gillade han. Kan tro att lurjäveln slagit rot i örat på fanskapet.


Sms:et från Johan kom ganska omgående, mitt i första iskalla fatölen: "Jag har hållt på hela dan och lagat god mat, köpt vin, och pappa är barnvakt för att vi skulle mysa på vår tinapp dag och du går hellre ut och dricker öl med dina kompisar. fy fan för dig!"


Tinapp dag? Petra slog en blick på telefonknapparna. T9-strul. "Tioårsdag" Helvete! Så det var därför han var så jävla glad och gick och sjöng i köket hela förmiddagen. Balle! Hon reste sig och svepte resten av biran.
- Jag måste sticka, Johan är galen, sa hon till brudarna, och blev som vanligt överöst av kommentarer som "Jaså, får du inte vara ute längre, hehe" och "Din jävla filtsula, är du inte kvinna i ditt eget hem?" - Jaja, kul tjejer, skitkul, vi hörs, suckade hon och slängde en hundring på bordet innan hon gick.

Petra och Johan var gifta. Inte för att hon på något sätt ville vara gift. Mer för att hon till slut inte orkade höra honom tjata om det. "Alla mina killkompisar är gifta. Jag vill inte vara den enda kvar. Jag tänker i alla fall bli gift, om inte med dig så med någon annan! Bla bla bla.. "


För Petra var det totalt meningslöst, bara slöseri med pengar. Men eftersom det var så viktigt för Johan så okej då. Hon anade att det riktiga skälet till hysterin inte var kärleken till henne, utan att han fick snygga bröllopsfoton att visa upp för grabbarna på jobbet. Jävla veckorevyfasoner. Hon ångrade det ju inte direkt, nej det gjorde hon inte, fast hon älskade honom vare sig mer eller mindre för att hon hade en ring på fingret. Inga band kändes starkare. De levde exakt samma liv in blanco. Men Johan blev ju nöjd och det blev lite lugnare efteråt, så det var nog kanske ett bra val ändå. 

När Petra kom hem satt Johan rödgråten i köket och pratade i telefon. Garanterat beklagade han sig inför sin far. Som vanligt. Petra var boven i dramat. Som vanligt!  
-Grattis på tioårsdagen då, sa hon och slängde upp en statoilpåse med en centerrulle på köksbordet framför honom innan hon slog sig ner framför tvn, la upp fötterna på soffbordet och öppnade en starköl.

..att lämna ungarna på dagis kl sju en måndagmorgon, i en bil som ser ut som en reklampelare för en hårdporrklubb och luktar nyduschad tonårshyska.

The creative psycobitches from hell!

(Btw, vart ska jag skicka fakturorna för min dotters terapi och min frus skilsmässoansökan?)

Ja, fast först måste vi mörda henne, koka henne levande. Först efter det kan vi slita henne i stycken med våra trubbiga tänder och låta henne glida ner genom matstrupen. Visst lider hon helvetets alla kval och får ett kort liv, men 2 sekunders njutning för oss är det ju värt... Inte för att vi blir mätta då, om vi inte utrotar ett helt släktled, utan bara för smakens skull.

Finns det gott om plats i grytan skulle man kanske kunna slänga ner ett par hundvalpar i saltlagen, nån dvärgpincher eller två? Lite mer mat på dem. Om man inte står ut med att höra dem skrika i den kokande grytan kan man ju bara köpa sig ett par öronproppar, eller gå ut tills de tystnat.

En av våra största moderna myter måste ju vara att sex hör ihop med kärlek. Sex hör väldigt mycket ihop med känslor, men absolut inte till kärlek. Ju mer man älskar någon, desto mer bryr man sig om varann och det hämmar sexlivet. Just nu älskar jag henne för mycket, mår för bra psykiskt, för dåligt fysiskt och dricker alldeles för lite alkohol.  Just nu är jag förjävla värdelös. Förlåt She...

Nej, hat, där har du bränsle. Hat och avsky leder till brutal brunst. Man blir aldrig bättre på att sex än när man vill straffa någon. Först då kan man knulla skiten ur varandra på riktigt.


"Så du är kaxig? Här har du din skitiga slyna, och här och här!"
"Knulla sönder mig då, om du är så jävla tuff. Hårdare...så ja...Ahh!"


Frigör alla känslor. Tappa kontrollen över djuret. Släpp instinktivt allt du lärt dig om moral, etik, och medmänsklighet.

Men det är klart, annars kan man ju ligga sked i stearinljusflimret, titta varandra djupt i ögonen, viska "Jag älskar dig" och gnida vidare. Det är ju ett alternativ som leder till utlösning.

God morgon. Måndag då...igen

Yeah, cause he's back
He's the man behind the bläck
And he's out of control
He's back!
The man behind the bläck
And he crawled out of his hole


http://bakomblacket.blogg.se/2010/july/bastardos-tatueringar.html

Jordklotet snurrar på i sin vanliga malande takt, men min tid står stilla. Jag sitter på min gamla pinnstol och stirrar dött, mitt i stormens öga, helt paralyserad av intighet. Tomhet. Visst, jag sträcker ut handen i bruset då och då, mest av gammal vana, men förväntar mig inte att fånga något längre. Finns ingen förändring att greppa tag i. Framtiden är inte oskriven... den existerar bara inte.

Kom till mitt nya kontor och kände inte igen mig. Shirley Clamp hade gjort en housemakeover, flyttat omkring mina grejer. Hon hade även satt upp gardiner som hon tillverkat av salladsbladen från mina gamla statoilmackor i kylskåpet. Vilken jävla idiot. Det är ju rötmånad...

Nu är det så där motigt igen. Massor med små saker som aldrig faller på plats. Virvlar omkring som en mörkgrå otydbar sörja innanför mina pulserande tinningar. Mest jobbrelaterat.

Sen är jag sjuk också, och seriöst, vad fan är det för jävla påfund? Förskylning mitt i hetaste högsommaren? Och det är anledningen till att jag inte skriver. Kan knappt kan tänka klart, inte bygga meningar, fast jag nu har fler läsare än på länge. Typiskt. Bara att säga hej och hej då.

Husköp då? En egen tomt med stora fria ytor att släppa Spike och Milla på. Jo, dagen jag väntat på i tre år är äntligen här, min lilla prick är borta, men det visade sig ju naturligtvis inte ha någon som helst betydelse. Fattar inte hur fan folk gör. Får en fantastisk lust att lösa mina bankaffärer med våld. Fuck'em all. Jag är inget bra på det här.. att leva ett lagligt svenssonliv. Det är onekligen inte min påse. 

Jaja, nu har jag har försökt i allafall...

(repris från aug-09)

Har ni sovit alldeles FÖR bra på sista tiden, inga mardrömmar alls? Har ni en abnorm sexdrift som ni inte kan tygla? Då har jag bloggen för er! Som jag har väntat på en ny bra blogg. Jag har streckläst den. Här har ni ett litet utdrag:

"Menskorvsflickan här issa med andra ord ;) jag har ett förslag för alla sönderrinnande brudar där ute.. vi uppfinner ett piller man stoppar upp i sin lille vagina som gör så att blodet bilr en tjock korv som man krystar ut i slutet av veckan. jag menar hur praktiskt är inte det? ingen rinnande och man slipper pinsamma och stressade situationer! puss hajjjj<3"

Besök: Mensflickorna.blogg.se

Nu ska jag bara läsa igenom http://senap.blogg.se/, också, sen har jag aldrig något behov av varken mat eller sex mer i hela mitt liv. Klockers!! Kan ingen starta Senapsmens.blodspott.cum när de ändå håller på?

Inuti mitt huvud är det något som vill ut. Det är inte tankar, grubblerier eller åsikter. Det är snor.

Haha. Jag vet en trädgårdsmästare som måste byta kalsonger. Stod helt fridfullt och rensade rabatten utanför balkongen när Spike fick syn på honom. WOFF! Fy fan, det är humor! Inget får mig att vakna till som att se en liten farbror snubbla baklänges över en gräsmatta på morgonkvisten.

God morgon!

Jag, lilla basselito fyller år snart. Eller jag fyller väl snarare decenium nuförtiden. Jorden snurrar för fort för the Ol'bastard. Born the 4th of july (honör, stjärnbaneret och trumpeter)

Hur som helst så firar jag knappt min födelsedag, hade ingen påmint mig om den så hade jag inte ens noterat eller kommit ihåg att jag fyllde år. Och jag önskar mig ingenting. Tycker bara att det är jobbigt. Köpandet för köpandets skull. Likadant på julafton. Det finns inget jag vill ha, inget jag behöver. Trodde jag, men...

..Shes lillasyster har en fantastisk förmåga att köpa perfekta presenter. Helt sjukt. Spot on! Hon ger mig saker som jag blir genuint överlycklig över. Om hon vore en superhjälte skulle det vara hennes kraft.

Igår fick jag Kat von D's självbiografi, den snyggaste bok jag sett, till och med värre än Nikki Sixx' heroin diarys. Så perfekt att jag inte fattat hur jag kunnat leva utan den. Så fort jag öppnade första sidan försvann jag, lämnade allt annat, tills jag timmar senare somnade med näsan tryckt mot en detaljerad fototutorial av skapandet av Frank Ieros (My chemical romance) tatuering. Ett porträtt av Franks farfar.

Jag skulle kunna skriva ihjäl mig om boken, men jag kommer göra det i ett separat inlägg senare. Lita på det! Nehä, nu har jag inte tid med er, jag har en bok att läsa.

Lavv ya
/B