Bastardo

( Gästbloggare Spike )

Jag har haft dambesök i en vecka nu. Kan bli längre. Gazolin. Förvisso en nära släkting, men jag, Spajkiboy, kör den syrianska stilen. Lite blodsband ska väl inte behöva vara ett hinder för kopulering? Vad gör det om mamma och pappa råkar vara syskon? Man älskar ju sina barn även om de går lite luffsigt och aldrig kommer över en sexårings intelligensnivå. Klarar de inte av att utbilda sig kan de ju alltid knåda pizzadeg. Vänta bara tills jag blir könsmogen, då ska hyndan få åka...

/Spike

Med dubbla medborgarskap, i startgroparna i mitt liv, stod jag i valet och kvalet om vilket land ja skulle rota mig i. Dilemma: Små håriga alkoholister utan deodorant v/s Änglamarken, himlajorden och lunden den gröna. Sverige, landet med det färglösa skenheliga, genomskinliga folket som man kan se rätt igenom. Landet där kvinnorna kastar sig på rygg och spretar med benen så fort du går förbi. Japp Sverige fick det bli.

Rakade mitt lilla huvud och snörade på mig mördarkängorna för att smälta in bland alla andra bleka små pojkar. Hail Hail, grabbar, får jag vara med och leka i er lilla vita klubb?

År efter år har jag förträngt mitt felbeslut, intalat mig själv att jag är en stolt stark svensk som älskar mitt sköna land, med bra socialt skyddsnät och de vackraste, lättaste, mest lättlurade kvinnorna i världen. Det bästa landet på jorden. Men i morse när jag skottade loss bilen, förfrös fingrarna, och mina blankpolerade naziboots fylldes med snö för förtonde gången, insåg jag fakta. Jag blivit ett offer för falsk marknadsföring. Ser fan varken vildrosor, blåsippor, lindblommor eller kamomill. Lögner! Propaganda!
 
Gnäll gnäll gnäll, Und so weiter. Men fuck Sverige! Kukland.   ...och så suger vi på fotboll också. Glädjerika sköna va? Leka tittut mellan blommande grenar? Phö, my ass...



 

Jo, jag glömde ju säga att jag äntligen har hittat mig själv. Insett vem, och framförallt VAD jag är. Insikten slog till som ett migränanfall när lönespecen ramlade ner i brevlådan för någon vecka sedan:  

Jag är en drängjävel! En satans skitig dräng som sliter dag ut och dag in för en skvätt mat och tak över huvudet.

 Höj volymen på stereon och släck lampan nu älskling. Lägg dig på rygg i sängen och slut ögonen. Låt ljudbilden av Zakks gura fylla mörkret och vagga in dig i gränslandet. Slumra in vännen, slumra in.

Äntligen. Sommaren är här på allvar. Slog upp mina gröna denna otroligt sagolika morgon, utsövd och fräsch, och bara log. Älskade länge och trankilt med min varma vackra kvinna. (Notera: Älskade, inte knullade) Låg kvar ett tag och gottade mig åt att få finnas till. Solen sträckte sig in genom mitt öppna fönster, nuddade mitt nyvakna kisande ansikte, och jag spann som en kattunge. Mmmm. Underbart.

Hoppade upp proppfull av energi. Nynnande på Cat Stevens Morning has broken dansade jag ut i köket och  svepte ett glas färskpressad ananasjuice. Gick sen spritt språngande naken, kuddruffsig i håret, ut i den färgsprakande lummiga trädgården och ställde mig mitt ute på gräsmattan. Blundade och njöt. Sträckte ut armarna, tog ett djupt andetag, sög i mig alla fantastiska intryck, och blev ett med naturen. Doften av morgongräset och den ljumma brisen från havet. Tången och saltvattnet. Blommorna. Fruktträden. 

Solens varma strålar omslöt hela min bara lekamen, topp till tå, från pannloben, över mitt fritt dinglande kön, och ända ner till de daggtäckta tåspetsarna. Världens alla småfåglar sjöng kvittrande lekfulla melodier, songs yet to be sung, och havet kluckade lugnt och hypnotiskt nere i båthuset. Jag ryckte till när hon smög sig upp bakom mig. Hon lade sina armar runt mig, tryckte sin nakna kropp mot min, och sa att hon älskade mig.

Vet inte hur länge vi stod där men det kändes som att jag börjat slå rot. Vaknade upp ur lyckoruset av en övertrött tjutande unge som vägrade klä på sig, och två skitnödiga ylande hundar som inte kunde bestämma sig vilket som var värst, att vara sprickfärdig eller tvingas gå ut och doppa pungen i en halvmeter snö.

Slängde i mig en näve losec, greppade min snöskyffel och började bryta loss den fastfrusna insnöade bilen. Bråttom som fan nu. Dagis. Jobb. Kyla. Stress. Krav. Förpliktelser.

Snälla, exportera mig. Kurri-kurri-dutt-ön blir bra!

Det är svårt att leva
Det är svårt att dö
Det är svårt att skita
i en halvmeter snö

Hej jag heter Bastardo och jag är en bloggare! Så jag har börjat blogga igen? Ja. Lika bra att erkänna det för sig själv och alla andra. Känner mig som en knarkare som förnekar för sig själv att han pundar. Hm... Fast den här gången ska jag tänka till både en och två gånger så att jag inte skadar de jag älskar genom att publicera impulstankar. Det finns så mycket som vill ut.

Jag hade bestämt mig till 100% att inte börja igen, men jag klarade inte av att vara tyst mer än en och en halv månad. Det kändes fruktansvärt att förlora sin identitet. Tar man bort allt och inte skapar något nytt så har man ju bara tömt sig själv, torkat ut, och det kan fan inte vara nyttigt.

Det är ju de små defekterna och det udda beteendet som skapar personligheten, och vem vill umgås med en människa utan personlighet? Och vem vill sträva efter att bli ett tomt skal och traska omkring i livet som ett osynligt spöke? Finns det någon anledning att existera alls då? Nej, länge leve udda färgstarka individer med åsikter!


Kram
Bastardo

Häng med på resan, följ mig med bloglovin:

Kung Bores mäktiga infanteri har invaderat hela landet. Allierade med urberget själv smyger de sig på oss. I total tystnad gror sig den kalla spetsiga armén stor och stark högt ovanför våra liv. Rustar för enad attack mot kött och ben. Blodtörstiga hänger de däruppe och avvaktar. Väntar. Släpper sin försats i ren upphetsning. Redo att på vinterkungens kommando helt skoningslöst avrätta mig, mina barn, och min hund. Penetrera oss från hjässan till skrotum på bara ett ögonblick.

Jag lägger hela min familjs fortsatta existens i Svea rikes egna Dragoner, hyresvärdarnas och metrologernas händer, och ber en stilla bön.

Dags att deportera den tragiska skaran människoskal vars pissliv är så meningslösa och tomma att de istället ägnar all tid till att lägga näsan i blöt och blanda sig i sådant de inte har med att göra. Det ska skvallras hit, styras och ställas dit. Ett rykte förvandlas som genom ett trollslag till en absolut sanning i deras outömliga lager av galimatias. Kappan snurrar tills de inte ens själva vet vad som är ut och in. Deras bekantskapskrets består av en handfull tillfälliga halv-vänner som ännu inte insett vad de råkat ut för, men som inom en snar framtid förstår och lämnar över till nya lättmanipulerade marionetter.

Nu undrar jag en grej. Hjälp mig här. Finns det ingen där ute i vårt vackra vinterdekorerade snögnistrande  land som har en trevlig liten isvak vi kan mosa ner babbelpacket i, och helt enkelt peta in dem under isen med en åra modell längre eller dylikt? Det vore lite trevligt tycker jag. Så kan vi göra det till en mysig familjedag och grilla korv. Vi vuxna kan satsa pengar på vem som slutar sprattla först, medan barnen åker skridskor och skrattar åt de blåa panikfyllda missfosterna under den blanka frysta sjön. Sen på kvällen kan vi ses hemma hos mig och fira tystnaden med varm choklad. Möjligheterna är oändliga. Öppen för förslag, hör av er.

Kram
Bastardo

" Genom att alliera sig med en tredje sida, jorden själv, blev han fri från bandet till djävulen utan att behöva böja knä inför Gud. För även om Gud är den goda av de två så är inte ens han så god som den gud ni tror på. För även Gud behöver soldater, så som Djingis Khan, för deras vilja att slåss. "

Mitt huvud är fullt med fräsande stroboskopbilder. När? Vem? Hur? Varför? Ältar detaljer och framför allt, ältar saknaden av detaljer. Vänder ut och in på alla tänkbara och otänkbara scenarion som kan ha pågått utan min vetskap. Vrider mig som en orm för att försöka analysera avsändarna på alla de dolkar som för evigt sitter fastetsade i ryggen. 

Sanningar dyker upp överallt nu. Från de mest märkliga och otippade håll. Kan inte undvika dem. Tunghäftan har släppt. Musslan är öppen. Skuggorna vill helt plötsligt dela med sig av allt det som de hållit inom sig så länge mot sin vilja. Slemproppen har lossnat och spyr ut den ruttna sanningen över mig. Den jag skulle offrat min högra hand för att få veta fast jag egentligen inte ville.

Vad är sant och vad är strategiska lögner prydligt placerade för hålla monstret i schack? Allt snurrar nu och jag exploderar fläckvis. Hade jag varit utrustad med ett par saftiga ballar fyllda med kryddig självrespekt så borde jag bara skrattat, vänt mig om och gått därifrån. Lämnat henne med baron Munchausen, Slappis & the furious ticks, och låtit henne inse sitt misstag i badbreath-ångorna tills hinhåle själv krypit upp och räddat henne från det tragiska ödet.

Misstolka mig inte nu. Jag är lyckligare än någonsin. Jag lever med den jag älskar och jag är jävligt glad och tacksam för det, för mina underbara barn, för min fantastiska kvinna, för min stora mysiga familj, för att vi har gjutit ner alla ogenomtänkta egoistika  handlingar och misstag till en robust plattform och börjat bygga en trygg stadig framtid. Jag älskar henne överallt annat i världen, men...  ibland så hatar jag att jag älskar henne.

Måste dela med mig. En liten söt filmkaramell till chipspåsen: Stoic.

"Hey Buddy...Pal. Hey, do you hear what we're talkling about?"

Fantastisk. Så rå, realistik, brutal, avskalad.  

"Were talking about you hanging yourself" 

Osminkat psykologiskt pennalismdrama. Träffade mig rakt i solarplexus. 

" I know its a big thing that we ask you to do but.. we'll be in a lot less trouble, so think about it" 

En kall osminkad fängelsecell i gråskala.

"What are you gonna do? Go home? Tell mom that you got fucked in the ass?"


Fyra fångar instängda 23 timmar per dygn. 

"How are you gonna live with that the rest of your life? I dont think its a life worth living any more brother. I think we've gone kind of far today" 

En av de starkaste filmer jag sett på länge. Så stark att jag sett den två kvällar i rad nu. 

" Im sorry... Im sorry"  "Im talking about ending it all man. What else are you gonna do?... Hahahaha.. What else are you gonna do? You're fucked!"


Det var länge sedan en film fick mig att känna något överhuvudtaget, så det gäller att ta vara på det.

"We have a happier option for you man, just end it all. End that pathetic existens of yours man.


Edward Furlong insats är fantastiskt. Får mig att känna svart hat, men även förståelse. Vidrig, sjuk, illamående, underbar.

We're just like, you know... traumatized. Its a traumatic thing to see man. Your cellmate just hang himself. Thats fucked up. '

Victims, thats what we'll be..."

Var är jag? Malmö? Ok, men varför? Ja, det kan ni ju fundera på...

Bastardo beta II vann efter fyra år av hårda förhandlingar en gigantisk seger tack vare sina heroiska insatser i överläggningarna kring sitt eget livs vara eller icke vara. Avsatte den gamle primaten. Dirty Basse underkastade sig fullkomligt. Ligger nu i fosterställning och lallar likt ett rumänskt undernärt barnhemsbarn, totalt likgiltig inför aspekter av emotionella, fysiska eller sociala kontakter. Släppte sina våldsbenägna tendenser och de små fragment av överlevnadsinstinkt som fortfarande vägrat dö. Den kraftiga tryckvågen av äkta kärlek utplånade allt hot. Förintade monstret. I'm back with a bang. The king is dead, long live the King!

Sitter här mitt i tystnaden. Fortfarande mörkt ute. Lugnet före stormen. Världen står i startgropen redo att hoppa igång. En varm snarkande valp bredvid mig, en naken varm kvinna i sängen framför mig, och en kopp rykande nybryggt kaffe i handen. Lever min dröm. I'm one lucky bastard.

God morgon mina vänner.

Min älskade lilla vovve, Spajkieboy, 14 veckor idag. Vikt ca 19-20 kilo. Vad hände med den lilla varma plutten som låg och snarkade överallt i de mest akrobatiska och onaturliga ställningar? Råkade jag mata honom med genotropin av misstag? Måste lära mig att inte förvara säckarna på samma ställe. Satan vad fort det går.

8 veckor

(foto Elisa http://airaudo.blogg.se)



8 veckor

(foto Elisa http://airaudo.blogg.se)



14 veckor

"när jag var yngre, jag trodde jag var osårbar
jag byggde mina slott och gick mina egna vägar
alltid säker på min sak
jag trodde varje väg var rak

men se på mig nu det har gått några år
och det har hänt så mycket konstigt
som jag inte förstår

jag går här som ett utropstecken
på människors passivitet
och hur lite vi bryr oss
hur lite vi vet

lyckan är som en dröm vi jagar,
fixerade av det som behagar
det finns alltid nån ny profet
som ska lära oss sin hemlighet

men jag, jag behöver ingen
jag vill ingen ha
ingen man kan tala om för mig
vem jag är och hur jag ska vara

och se på mig, kan du se att det gått några år
all denna galenskap som vi lär oss leva med
jag känner att den sliter på mig och bryter ner"

/M.Scocco

... som ett skållat olla.

>hunden sprang som ett skållat olla fram och tillbaka på gården<


Märkligt. Känner någon mannen i fråga som myntade det klassiska talesättet så meddela att jag skulle vilja komma i kontakt med honom för en detaljerad redogörelse angående ursprunget.

Kväver instinkter. Motarbetar medfödda intuitioner. Planerade ett mord i natt igen.  Så vackert och förlösande. Tid, plats, tillvägagångssätt. Bortforsling och kassering av det slappa aset. Såg händelseförloppet spelas upp om och om igen. Kom på mig själv med att le när bitarna föll på plats. Allt var så perfekt in i minsta detalj. Fontanellhinnan vibrerade likt ett tamburinskinn på ett harekrishnakonvent. Kuken pulserade. Stenhård. Kunde inte hålla tillbaka en pollution. Ejakulerade rakt ut, utan beröring. Jag kom så hårt. Exploderade i den skönaste av orgasmer.

Väcktes ur transen av ljudet från mina gnisslande tänder och kände hur jag rycktes tillbaka till verkligheten, till mitt nya jag. Blodådrorna i tinningarna sjönk tillbaka in i huvudet och ögonen bytte sakta färg från svart död till ljusgrön igen.

Insomnia. Fixar inte nätter. Speciellt inte ensam. Bastarden besöker mig. Sliter och river. Lockar och manipulerar mig med falsk logik.  Misskrediterar förlåtande. Viglar med historier om krossad stolthet, hämnd och återupprättelse. Ondskan, min före detta mentor, trycker på. Vill ut. Får inte tappa kontrollen nu. Inte ge efter för mina inre behov. Måste hålla mig... måste...

Samtidigt som jag känner efterdyningar av bomben så är jag lyckligare än jag varit på 4 år. Fick ett wake up call. Bröt ihop totalt. Jag insåg, långt innan jag visste vad hon ville, att jag måste ta tag och förändra mitt liv. Det funkade inte längre. Nu satsar jag till hundra procent på framtiden med She och familjen. Ska göra allt i min makt att bli frisk, bli den jag var. Den hon älskar. Vi är helt inne på samma spår här och jag är nykär som en översexuell 17-åring. Tyvärr är inte kondisen på samma plan...

Jag har alltid varit dålig på att få henne att känna sig uppskattad. En av mina största akilleshälar. Men ända sen såg hennes underbara leende ansikte för första gången har jag tyckt att hon är den vackraste kvinnan på jorden. Än i dag efter 14 år tillsammans blir jag paralyserad av hennes skönhet och sexuellt attraherad så fort hon är i närheten. När jag känner hennes värme, lukt, hud. Hennes kramar och kyssar. Nu måste jag bara få henne att förstå det. Inse. Känna. Svårt, för självförtroendet är långt ifrån vad det borde. Jobbar på det. Sen är hon farligt intelligent. I stället för att ta vara på det och sammarbeta i livet så har det förut blivit något av en maktkamp i att trycka ner varandra. Nu är det slut med det! Istället för att lägga ner all energi på att dra åt varsitt håll, så ska vi sträva åt samma håll och bli oslagbara. Då klarar vi allt!

Jag har saknat alla de djupa samtal vi hade förr. Hon är den enda jag kan och vill prata med. Och rösten. Som jag saknat den härliga lena kärleksfulla rösten. Skulle hon vara radiopratare skulle hon trollbinda svenska folket. Trust me. Måste få henne att bli trygg med mig. Precis som att jag behöver känna mig uppskattad av henne och känna att jag har stöd i livets alla jobbiga situationer.

Nu har vi rensat bort alla parasiter och parasiters parasiter ur våra liv. Alla ryggradslösa kräk som förtalat och utnyttjat problemen i vårt förhållande för egen vinnings skull. Ingen av oss vill längre vara ifrån den andra. Det känns fantastiskt underbart, men jag får inte förhasta mig. Skynda långsamt. Jag har lagt upp en halvårsplan. Mina ögon har öppnats, och börjar släppa in ljuset. Har lagt av med självmedicinering ala alkohol/blogg (nästan då!) Har kontakt med en kurator och börjat med antidepressiva + ångestdämpande + sleepers. Verkar hjälpa. Har i allafall hejdat mig från att ta fälgkorset och slå in struphuvudet på en viss dressmanekiperad backstabbande miserabel slapptask, och hans lismande kappvändarhov... än så länge. Inte likt mig att hålla mig så här lugn, det ska gudarna veta. Sen har jag ju lilla Spike att fokusera på i stället för den ruttna omvärlden. Min älskade vovve. Nu existerar inga/ingenting förutom mina barn och den jag älskar. Ska jag klara det här får det inte bli halvhjärtat. Det är 100% som gäller. Full throttle. All in. Plattan i mattan. Drömmen om ett lyckligt liv lever vidare, och känns lite närmare.


Känns märkligt att skriva allt det här och inte kunna trycka på publicera. Inte dela med mig, när jag äntligen har något positivt att berätta. 

...så jag gör det i allafall.

Cheers/
Bastardo

Min lilla älskade syster gästbloggar här utan att veta om det. Jag är så glad att hon finns i mitt liv igen. Lilla snuttan. Kopierar och publicerar ett inlägg från hennes blogg rakt av utan att fråga, för jag blir glad av att se vad hon blir glad av.

Puss
B




(Från http://airaudo.blogg.se )

Jag blir glad av:

Starka färger och murriga textilier med orientaliska mönster. Söndagsfrukost. Gröna växter. Kattspinn i örat och små tassar som trampar i takt. Levandeljus. Pyssla. Lukten av nytvättat. Svensk vispop. Persiska ordspråk. Tepåsar. Storstadspuls. Pepparkaksformar. Sötsaker. Bakning och matlagning. Måla. Mjuka pussar i pannan. Bloggar. Naturvänligt. Oljefärger. Inbjudande inredning. Familjen. Impulsiva beslut. Biografier. Saltlakrits. Planera och organisera. Tulpaner. Resor till solen. Spännande dokumentärer. Prinsessklänningar, klänningar som ser ut som bakelser och klänningar med blommor. Fotografera. Julklappar. Rättvisemärkt. Efterrätter. P3. Fotmassage. Röda kök. Brevlådebrev. Hotellfrukost. Rimma på paket. Lugn och ro. Söta mjuka husdjur. Kill på ryggen. Ekologiskt. Choklad. Hästlukt. World of Warcraft. Chickflick-pocketböcker. Vända pannkakor i luften.

Varningssignal nr 1:

När aset försöker höja sin egen status genom att baktala och hitta på lögner om din förra kille. Dra öronen åt dig. Han blir inte vackrare och bättre för det. Det borde rimligtvis bara få motsatt effekt att tjejen tänker på sitt ex dygnet runt. Eller? Alla hatar en backstabber!


Varningssignal nr 2:

När äcklet själv berättar om vilken trygg och stabil man du lyckats få, till skillnad mot din förra kille, och vad lycklig du ska vara som har honom. Vore det sant behöver man inte informera om det, det skulle partnern känna själv. Antagligen är det helt tvärtom. Är han dessutom mellan 35-40 år så bör du fundera på varför han aldrig lyckats behålla nån kvinna om han nu är en sådan stadig stöttepelare.

Varningssignal nr 3:

När dåren vägrar ge sig fast du sagt ifrån. När han hänger utanför din balkong mitt i nätterna som en jävla psycostalker, köp en stungun, och fyll på lagret med pepparspray. ..eller ännu bättre, ring mig...


Varningssignal nr 4:

När svinet du träffar utger sig själv för att vara ett kap genom att berätta hur många snygga tjejer som han haft/vill ha honom så utelämnar han garanterat att det rör sig om en gammal tant, nåt förbrukat övervintrat pissluder eller bekantskapskretsens vandringspokaler i form av två feta prostituerade asiater. Betyder antagligen bara att du är alldeles för snygg för honom, och att han gör ett desperat försök att lura dig att vara med en kille långt under din egen klass. Det är ett klassiskt men ynkligt sätt att få tjejen att känna sig utvald, speciell och attraktiv. Funkar det på er så bör ni gå en kurs i självförtroende. Annars sitter du där om ett par år och undrar hur fan du hamnade med ett alkholiserat speltorsksäckel med slapp balle, ticks och dålig andedräkt, patetiskt ältande om vilken abnormt otrolig otur han hade när han torskade senaste pokerhanden.



Lycka till skabbtrutar och skönheter...