Bastardo

Nu på youtube

.. Ja, innan fanskapet skrapades bort ur pannbenet på mig då..

 - alkoholist och speltorsk. Utrustad med ett intellekt straxt under medel. Ingen haka. Kurt Olsson-frisyr. Dressmanekiperad. Skabbtrut, trasiga bruna sneda tänder som Gud måste ha snubblat och bara råkat kasta in i den missbildade lilla stinkande öppningen. Plattnacke. En dialekt som för tankarna till Jalle, Julle, och Julius v/s Bonde söker fru.. Ögon som två små vattniga pisshål i snön. Attraktiv för sig själv, och möjligtvis folk i övre pensionsåldern om batterierna i hörapparaten är slut, samtidigt som de lider av svår grå starr och dött luktsinne. Tragisk, tjatig och insnöad. Grova ticks och en andedräkt som luktar klämd katt. Problem att få upp kuken. Tråkar ut polarna med sina påhittade erövringar, och den handfulla kategorin lurade kvinnor han lyckats dra hem, genom att vara allmänt värdelös i sängen. Storhetsvansinne och napoleonsyndrom. Skrämmer bort allt i sin väg genom att panikartat och alldeles för fort försöka skapa ett behov av sig själv som aldrig kommer existera. Saknar all form av självinsikt. Ser sig själv som en riktig klippa, ett kap, fast ingen någonsin velat/orkat behålla honom. Fönstertittare och stalker. Notorisk lögnare och backstabber. Smygläser min blogg,  finner mod i alkoholen, skriver pinsamma hjärndöda kommentarer på fyllan efter krogen och tror inte att jag ska fatta vem fan idioten är...

Varför existerar sådana människor överhuvudtaget? Jo, för att jag ska ha nåt att garva åt, och inse hur jävla bra jag har det.

Tjillivippen
/B

För er tatueringssugna kan jag rekomendera  http://www.gaddad.se. Man blir ju inte mindre sugen direkt. Har spenderat hela morgonen på denna sida.

Lite tips tack. Har ni där ute i den riktiga världen namnet på sveriges bästa tatuerare eller tips om snygga motiv? Jag tänkte fylla hela armarna. Är ute efter lite mer halvrealistiska black'n gray motiv utan övertydliga tecknade konturer, gärna religiösa, katolska. Typ bilderna här. Im a sucker för Madonnor, änglar (inte pinupänglar), gärna med en sjuk tvist som realistiska dödskallar, vapen el dyl. Men jag är öppen för förslag. Jag skiter egentligen i vad det är bara det fyller ut snyggt. Hjälp!


Carolus: House Of Pain Södertälje





Den här snubben nedan gillar jag. Gallon, Art of Fair. Illustratör och scenograf i grunden. Väldigt annorlunda och grymt snyggt. Kolla in hans galleri så fattar ni vad jag menar.





Mikael: Studio: House Of Pain Sthlm

Studio: Magic Man tattoo, Göteborg Artist: Micke
Lite för fantasytuttigull för min smak, men fantastiskt skickligt utförd!





Eller så kanske man ska skita i att tatuera sig och helt enkelt skaffa lite coola ärr i fejjan
Calm Bodymodification

Läste precis det här hos Tyra Sjöstedt ang den vidriga hundfilmen. Lite ljus (väldigt lite, som en gyttjebadande lysmask i lummelundagrottorna, men ändå. ) Vet inte sanningshalten i det, och det är ju inte dödstraff direkt, men jag blev lite varm i kroppen ändå. Han gick inte helt ostraffad, tack gode gud. Med den empatistörningen är han knappast "botad" efter ett så kort fängelsestraff, men antagligen tänker han bara på sitt eget bästa, och kanske gör han aldrig något liknande igen. Så forhoppningsvis kanske några oskyldiga stackars djur slipper råka ut för samma tragiska öde. Hm, jag griper efter halmstrån här, men vad fan ska man göra?






[Update, Tack Tricke, det var ju ett tag sen, märkligt att jag inte sett det innan.]

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6147288.ab

http://www.ohmidog.com/2009/11/22/dog-thrown-off-bridge-in-lithuania-dies/

,god morgon. *Gäääsp* Jo, min skapare, anledningen till att jag stör dig så här på morgonkvisten är att det är frukostdags och påklädningsritual innan dagis med min överpigga 4.5-åring igen, och Herre, du vet hur det brukar gå. Låt mig stålsätta mig mot ösregnet med irrelevanta frågor som alla börjar med samma ord. Pappa..

Låt syndafloden komma, men låt mig vara redo och behålla mitt lugn, inte bli stressad eller få sura uppstötningar. Låt mig svara på alla hennes frågor efter bästa kapacitet, men Gud, tänk på att bara halva jag är vaken än. Det måste väl vara en förmildrande omständighet när jag en vacker dag knackar på pärleporten och vill in i värmen? Men det kirrar väl du, du är ju högsta hönset, best of the best, top of the world. The lord of fuckin' everything.  Lös det här nu, så slår jag en signal när det är dags för hämtning på dagis sen, See yaa

Kram

Amen.

Jo igår var en historisk dag. Jag torskade en biljardmatch mot en äcklig grek. Fast det krävdes att jag kom direkt från en av sveriges mest avancerade huvudoperationer, med ihopknytna ögonnerver och förlamat ansikte. Ska inte på nåt sätt ta bort äran från honom här, en vinst av tre var han (nästan) värd. Notera fokusen i hans blick, koncentrerar sig så att man skulle kunnat knäcka nötter mellan de små söta tajta grekskinkhalvorna.

I natt kom han till mig,  Den renaste av själar, i form av min valp Spike. Han var blå och rörde sig likt en brännmanet genom rummet, Svävade. (Va fan, det var en dröm, det var logiskt då ) Fyllde mitt medvetande med ett blå-lila ljus så vackert att norrskenet själv liknade en skitig ficklampa.

Han sa, -Son, jag kallar dig. Din tid har kommit. Det är det här du är född till, meningen med din existens. Du ska samla folket, packa resväskan full med cyclone B-kristall och leta upp tre män i Lettland. För att vara säker på att inte misslyckas och råka lämna några arvingar till dessa tre män ska du gasa hela landets befolkning. Skala bort dem från jordskorpan för all framtid.

Förbannade jävla as! Lägsta sortens avskum! Haft den värsta natten på länge, råkade se den där filmen i går kväll, som sprids nu, på några idioter i Lettland som filmar och garvar när de kastar ner en oskyldig liten hund från en bro rakt ner i backen. Mina ögon tårades. Åh vad jag skulle vilja dra ett stående A4-ark genom ollonskåran på de äckliga jävla kräken!

Så till mitt kall, mina vänner, packa all cyclone B ni kommer över, töm skafferierna, och boka biljetter till Lettland NU! Jag skiter i om det bara var tre stycken från ett helt land. Nu utrotar vi asen! ALLIHOP! Efter lite efterforskning hittade jag även en film med en marinsoldat som gör en liknande grej, så vi tar svängen förbi USA och utrotar de sjuka jävlarna med!

Jag rekomenderar er att INTE se filmen, jag hatar mig själv för att jag såg den. Men för att ni ska veta vad jag pratar om så lägger jag ut den här. Valet ligger nu i era händer. Jag hoppas och ber att det är fejkade filmer, men vem fan får ut nåt av att skapa något sånt? Snälla, jag ber er, säg att det är fejk!

 [UPPDATERING. RADERADE LÄNKEN FÖR JAG KLARAR INTE AV ATT DEN LIGGER HÄR. FÖR ER SOM SETT DEN REDAN. FÖRLÅT.]

Allt och alla jävlas med mig. Inget jag kan styra över. Men nu har jag i allafall insett att det antagligen kommer vara så för all framtid. Varför skulle det sluta nu efter halva livet? Stor som smått, allt ska gå åt helvete, inget kommer någonsin ramla ner och lägga sig fint till rätta i bastardopusslet. Inte utan att behöva modifieras eller mosas på plats i allafall. Fuck the world.

Jag mosar vidare ett tag till.

Nothing else matters...

Empan, LiNdA, Nimrod, Yesim. Dessa fyra damers konflikt roar mig. Fyller min meningslösa dödtid likt glamour för bromma-mammorna med sina blend-menthol under köksfläktarna. The never ending såpa rullar vidare, Folk hotas hejvilt, andra dör och poppar upp igen, storyn vrider sig runt sig själv. I'm a sucker för menlösa intriger. Please, ni snackar med en människa som har sett alla 692 avsnitt av kvinnofängelset. :) Här kommer de senaste inläggen.

Inlägg ett: KLICK 
(Eh..Va? Säljer de tradolan i lösvikt på ICAfarsta? )

Inlägg två: KLICK 
(LiNdAs svar på de pinsamma irrelevanta trallalaursäkterna, hoten, de 87 desperata horanspelningarna, och de övriga personliga lågvattenkränkningarna)


Nu laddar jag med mer popcorn och väntar på fortsättningen. Under tiden ska jag fundera på hur det kommer sig att författarinnan Yesim bilgic, som jag alltid gillat och sett som smart och trevlig,  kan vara så korkad att hon i sin blogg (KLICK) förnedrar folk som visar sig nakna, fast hon själv stolt plockade ut skinnpåsarna och daddelknopparna i Slitz nummer 6 1996. Snacka om att kasta sten i glashus. Det var märkligt, men ack så roligt.

Fast det är klart, genomslagskraften från de bilderna skapade väl knappast nåt runkmarathon bland smågrabbarna, inte bland de hetrosexuella i alla fall, så antagligen trodde hon att de pinsamma bilderna förevigt blivit begravda i glömska. Men hunden var fin...







P.s
Så fort hon skamsen slet på sig BHn och fick sin femhundring, så sa hon upp rätten till bilderna. De ägs nu av Slitz. Jag har naturligtvis mailat dem och frågat om det var ok att låna bilden. De har inte svarat än, men har de något att invända tar jag naturligtvis bort den.

D.s

Beroendet och oförmögenheten att klara sig själv är blott ett avlägset minne, små svaga fragment, av en sandlåda och en stulen sönderslagen röd trampbil i Kalmar. Men min inre konflikt i gränslandet mellan liten och stor minns jag mycket väl. Som över en natt hittade jag mig själv. Blev pre-vuxen. Insikten att jag aldrig någonsin mer behövde lyssna på någon, styras, om jag inte valt det själv, träffade mig som en amorpil rakt i hjärtat. Älskade att få finnas till. Ingen jävel skulle någonsin få sätta sig på mig igen!

Strukturerade upp mitt liv efter mina egna önskemål och kortsiktiga drömmar. Tyvärr kom nästa fas alldeles för fort, pengarna lockade, hoppade av skolan för att arbeta. Arbeta, arbeta, arbeta. Ett ord som ekat i mitt huvud i så många år nu, att jag var helt säker på att det inte skulle eka ut innan min död. Nu är mina farhågor på väg att besannas. En markant scenförändring sker framför mina ögon. Upplösningen. Förr var jag livrädd för den, med nu känns det faktiskt ganska bra. Förlikar mig med tanken, och på sista tiden nästan längtat efter att det ska ske. Jag har tagit första steget över staketet, över toppen på kullen, och doppat tån i graven på andra sidan. Jag är gammal!

Go tell that long tongue liar
Go and tell that midnight rider
Tell the rambler, the gambler, the back biter
Tell'em that God's gonna cut'em down

(Traditional)

Hej jag heter Bastardo och jag är en snarkare, kan inte längre förneka det.  Jag vet att jag inte får men någonting i mig säger, "bara en till, en liten till bara" Det har gått så långt att jag nu smyger ut och hittar en annan säng att fortsätta mitt missbruk i för att slippa armbågar i sidan och dömande blickar. Har lärt mig leva med att aldrig komma i tid. Jag skäms, men jag kan inte sluta.

Men idag gick jag över gränsen. Tog en översnooze. Jag visste att jag absolut inte fick men gjorde det ändå. Lägsta sortens kuddfluffare. Nu är jag i allafall tillfälligt på banan igen, jobb hela dagen...

God morgon!

...saknar mina fyra varma älsklingar :'(

Gårdagen var angenäm. God mat och trevligt sällskap. Samtalsämnet var jag. Jag var i centrum hela kvällen. Eller inte jag direkt, men min bror. Min outvecklade siamesiska tvilling som fått storhetsvansinne och dunkar hej vilt för att få komma ut ur min panna. Jag kallar honom "Knöl". Eftersom doktorn har karvat, slitit, och tömt honom på blod, så har han fått en fin blå-lila kulör som skiner starkt och fint. En egen liten iögonfallande aura. Ja, jag blev mobbad hela kvällen alltså... Trevligt!

Hade den på något sätt hjälpt till att bygga upp min trädgård? Den verkade tro det själv. Låg där på marken framför mig och jäste, kände sig ohotad. Verkade tro att den var kung. Petade lite på den med en pinne, och den innan så lugna och slöa slemhögen blev galen! Vred sig okontrollerat runt pinnen, skrek och fräste. Sekretet stänkte. Haha. Den lilla amöban kaxade upp sig. Lite roligt. Trodde att den kunde skada mig. Jag tog fram mitt förstoringsglas och synade den in i minsta detalj. Jag trodde att den var intelligent, men nu spydde den bara ut de vidrigaste saker den kunde komma på, utan någon form av finess, och försökte höja sig själv till skyarna. Kunde inte låta bli att le när den tappade kontrollen över sitt humör, när den helt plötsligt visade världen hur obetydlig och värdelös den egentligen var.

Insåg att jag hade haft fel, den fyllde ingen funktion alls i min trädgård. Skadedjur. Jag tog fram min lilla sax och klippte av den på mitten. Chop-chop. Stod kvar ett tag med saxen i handen och såg på hur de löjliga urinsekterna nu kravlade fram från sina hålor under stenarna för att frenetiskt desperat försöka samla ihop delarna av sin gamle vän. Alla ville ha en bit av aset. Äckliga parasiter. Visst var de många, men ack så sinnessvaga och enfaldiga. Jag tröttnade fort på det patetiska skådespelet, vände mig om och glömde bort att de överhuvudtaget existerat.

Häng med så deppar vi ihop lite här i vinterrusket till Alison Moyets androgyna stämma från back in the 80s. Snöstorm på ingång. Seriöst, det här är fan inte roligt längre.

Sluta nu råå. :'(

Daniel Day-Lewis as Bill “The Butcher”
Gangs of New York
Director: Martin Scorsese

Nej, men det är väl bra, antar jag. Man ska inte klaga har jag hört. Folk svälter ju i världen osv... Det är bara det att allt som så fint flöt ut och lade sig på plats var för bra för att vara sant, och nu rasar allt. (bara smågrejer, inget viktigt) ALLT! (Nej, håll ihop nu Basse, värdsliga saker, det löser sig)

Ingenting att göra med She, där flyter allt på i rätt riktning, kärlek, pussar, kramar, mys och sex. Men allt annat runt omkring verkar skita sig. En liten grej till och jag kommer bryta ihop och hysteriskt skrattande göra snöänglar på gatan naken, tills pungen fryser fast i spårvagnspåret, och treans linje kommer och räddar mig från misären.

Men som sagt, annars är det väl bra, tackar som frågar...

I kväll blir det skaldjursbuffé på Fiskmagasinet, sen lite vin och ett par öl på det. Bastardo och She, Greken med tik. Bättre blir det inte! Oj, insåg precis att jag sitter helt rakt, för det rinner lika mycket ur båda mungiporna. Slurp.

Shyy, hör ni? Lyssna noga. Det kokar i skuggorna. Ondskan pulserar. De besudlade hondjuren har till slut fått nog. Enade illvilliga sinnen har väckts från den tusenåriga dvalan. Ondskefulla planer smids, mardrömmar och verklighet svetsas samman till en kackafoni av vansinnigt östrogenraseri. Det gnisslar och knakar i förödmjukelsens verkstad. Låt er fyllas av den fräna doften, svavel, hat och svett. Barmhärtighet och förskoning bränns bort, amputeras.  Fi ska skärskådas, plågas och förnedras. Hånas och skändas. Släpas naken ut på torget för allmän bespottning. Jag ber en stilla bön och tackar gud för att inte mynningarna pekar hitåt... än.

Erik och Sven älskar varann. Så vackert att det tåras i bastardens ögonvrå. De delar tandborste och gillar att ta på varandra. Det är inget som helst onaturligt, för det sker homosexuella företeelser bland i stort sätt alla däggdjur runt vår planet dagligen. Inte många i dagens samhälle höjer längre på ögonbrynen, och de som fortfarande gör det är bara osäkra på sin egen sexualitet, och onanerar till gamla avsnitt av Cityakuten med George Clooney så fort de är ensamma. ALLA är mer eller mindre homosexuella, för det ligger latent hos alla människor, det sa Roger Nordin på radiokanalen RIX FM, och då är det så. 


Nu funderar de kärlekskranka turturduvorna på att adoptera ett litet kärleksbarn. En liten Jean-Pierre. Fast både Erik och Sven är överens om att det måste vara ett kritvitt barn, kanske från Rumänien, Vitryssland, eller Öland, så att ingen ifrågasätter dess ursprung, ...för barnets egen skull alltså. De vill ju inte att den lilla oskyldiga krabaten ska riskera att bli mobbad på grund av gamla fördomar och okunskap. Att homo-par adopterar är inte heller onaturligt, och kan inte på något sätt skada det lilla barnets uppväxt. Nej, det är helt normalt faktiskt.



Men det här visste ni ju redan...

Ärligt talat...har aldrig fattat allt prat om Nimrod. Har till och med försökt sätta mig in i det genom hans blogg och alla inlägg här. Tyvärr måste jag säga att jag inte känner mig ett piss för detta "fenomen". Han/hon/det berör mig inte 1% och är varken intressant eller ointressant.

Blir inte heller förvånad av att en blogg får både hatare och älskare när personen i fråga skriver kontroversiellt.

På sin höjd skulle jag tycka mig kunna skönja ett visst behov av uppmärksamhet mellan raderna..men vem vill inte ha det?

Och det är nog så mycket tid som jag orkar ödsla på detta :)

Bastardo svarar:

Jag gillar fenomenet Nimrod. Mystiken runt en anonym skapelse som lyckas beröra och uppröra, fylla människors hela liv, oavsett om de älskar eller hatar honom. Frågorna kring denna karaktär är många: Finns han på riktigt? Är det han skriver sant? Är det verkligen en riktig livs levande psykopat med storhetsvansinne? Är det Yesim Bilgic eller kanske t.o.m. Jens Lapidus som helt brilljant lyckats skapa en seriefigur som trollbinder så många? Och vem är i så fall mannen med tatueringarna?

Jag hade under en period regelbunden personlig kontakt med människan bakom bloggen, och vem det än är så har jag haft ett meningsfullt utbyte av tankar. De samtalen gav mig massor i en tid då jag verkligen behövde det. Det var skönt att lufta problemen med en människa som förstod exakt vad jag pratade om, som känt likadant. Jag upptäckte tidigt att den Nimrod jag pratade privat med inte på något sätt liknade den figur man fått uppfattningen av i hans meningslösa inlägg. Inlägg skapade bara för att beröra gråteskorna och bygga upp mystiken. Sen har vi ju haft våra konflikter. Berg-o-dalbana. Det gick som det gick. Ingen gav sig. Inget jag gråter över... Que sera sera.

Det h*n skriver, själva inläggen på bloggen, är för mig helt ointressant och inte ens bra i min mening. Bara massproducerat mumbo-jumbo. Nej, det som intresserar mig är cirkusen runt figuren. Intrigerna, kärleken, hatet. Den bubblande Nimrodgrytan som aldrig verkar svalna. De heta reaktionerna från alla människor bakom tangentborden. Det väckte mitt intresse. Min nyfikenhet. Begäret att få veta sanningen. Personen bakom "Nimrod" fascinerar mig, på gott och ont. Men jag har ju alltid varit ett seriefreak. Hans blogg ger mig ingenting, N..ada, N..othing

"Det finns många som anser det vara förmer att hållas för mästare än att vara det"
/Dante

Den stora frågan är om hon någonsin kommer bli tillfreds med sig själv? Kroppen och sinnet hör inte ihop. Hon, en kvinna i sina bästa år, född i en alldeles för lång maskulin hårig kropp, med  breda axlar och genetalierna dinglande i en påse mellan de kraftiga låren. Hur kunde detta fasansfulla fått ske? Något i hennes tillverkning hade gått fruktansvärt fel. Hon gick inte längre utanför dörren om hon inte blev tvingad till det. Oftast gick hon inte ens upp ur sängen, för varje gång hon slöt ögonen försvann allt, hennes yttre, omvärlden,  och hon blev den finlemmade sköra varelsen hon var menad till att vara.

Lägenheten var numera alltid nedsläckt och mörk, och för länge sedan tömd på alla speglar, förutom den  i badrummet. Där stod hon allt som oftast sminkade sig, försökte desperat att täcka den mörka skäggstubben med lager efter lager av concealer. Just nu "Cover all mix" från Make up store. Det funkade hjälpligt, om bara inte skiten envisades med att växa som ogräs. Det var en förbannelse. Huden i ansiktet var förstörd av att aldrig få andas, men det var ett pris hon gärna var villig att betala för att slippa se det hemska mansansiktet med de vattniga sorgsna ögonen som envisades med att möta hennes blick inne i badrumsspegeln varje morgon. Hon kunde honom utantill in i minsta detalj och hatade varje liten del av honom. Den breda höga pannan, de gigantiska öronen, det massiva käkpartiet, den överdimensionerade potatisnäsan. Bara tanken på det fick henne att vilja kräkas.

Emellanåt glömde hon bort den fasansfulla verkligheten, monstret hon var född i, och drömde sig in i den perfekta fantasin, take me to your heaven, men en enda blick på de stora grova smedhänderna med det röda nagelacket räckte för att dra tillbaka henne ut från paradiset och sätta henne på tåget till helvetet.

Så varmt inne, det är det värsta jag hatar, jag dör ihjäl! Jag måste ta av mig byxorna. Rajraj med furst! Får inte glömma att ta på dem när jag går ut bara. Det vore ju lipsfarligt*, kan ju få lungingramofon* eller blåsigitarr*. Nej nu måste jag sluta, det är teflon* till mejs, sen ska jag hem och våldta skafferiet och dricka en damcykel*, för jag är fattigare än en kyrkråtta, har inte ens lite kyrksilver att gnaga på. Nu blev ni impregnerade* va? Nähe, vad många rädd jag blir för er då! Garnityret kommer stå som en snöstorm i halsen på er! Stort och hårigt är inne nu. Ät mina fekalier!

Det här språket har jag blivit hjärntvättad med dag ut och dag in i åratal av en stammis på biljarden, Lefsky. Jag är skadad för livet! Så fort någon säger att det är varmt så säger jag utan att tänka mig för "Ta av dig byxorna då.." Vilket har fått mig att hamna i många prekära situationer. Jag kan inte rå för det, det är så djupt rotat. Han har förstört mig... För en utförligare presentation av Lefsky: KLICKA HÄR

*Livsfarligt
*Lunginflammation
*Blåskatarr
*Telefon
*Ramlösa
*Imponerade

 ...min lilla söta bil med läppstift och ögonfransar?
Det är knappt att jag gör det...

Fan var taskigt av dig. Det var under din nivå. Trodde mer om dig än så.

Du kanske säger: "Norrköping,
Det är en jävla stad"
Då har du aldrig gått på stadens
Södra promenad

/Ulf Lundell






Norrköping. Peking. Sveriges Manchester. Hela staden är inramad av vackra gröna lummiga alléer, promenaderna. Antar att de en gång i tiden verkligen rymde hela stan, men i dag har den spridit sig  långt utanför trädramen likt flytande lava. Stanken slår emot er redan vid Nyköping.

Själva cenrum innefattar tre varuhus, Spiralen, Linden och Domino. Butiker utanför dessa gråa kolosser är redan innan premiärdatumet dömda att gå under. Med andra ord springer du genom Norrköpings centrum på 8,4 minuter. Du kan även förlänga vistelsen här med 2.8 minuter genom att stanna och prata med någon av stadens åtta parkfyllon utanför systembolaget.

Nattliv. Jo, här finns det två nattklubbar, varav den ena drar ner ytan till hälften nu,  och den andra lägger ner totalt inom ett par månader, om den inte redan gjort det. Det finns ett par småhak. Salige munken och O´learys är de enda ställena med mer än sju gäster på vardagarna, med andra ord, helt klart värda ett besök. En gång hade de faktiskt nästan 20 personer på O'learys, men då firade de 5-årsjubileum och delade ut gratis pizzaslicar. Viva las norrköping!

Vad finns det mer att berätta då.. Jo, vi har sveriges fulaste bibliotek, och nordens sämsta fotbollslag och en dialekt som för tankarna till hjärntrötta orangutanger. Fyra raggare, 23487 klonade småblondiner med för små tröjor och för stora magar, en punkare, tre spårvagnar, 62496 knarkare.


Välkomna!

Jaha, så han ska dö nu igen... *suck*

Ja, det är väl någon som varit elak mot honom igen, så det var väl dags att få lite tycka-synd-om-kramar. Men nu är väl gåtan löst iallafall, bortom allt tvivel. Nimpan är varken kvinna eller man, han är en katt. Minst sju av hans nio liv är garanterat förbrukade nu.

Varje gång jag kollar in Nimrods blogg så får jag Magnus Ugglas låt i huvudet "Varför ska man ta livet av sig för, när man ändå aldrig får höra snacket efteråt?"  För det spelar fan ingen roll om snubben ligger i koma, han lyckas ändå få fram sina budskap till sina trogna gråterskor, som sväljer allt med hull och hår.

-Håll käften säger jag, förbannade ungjävel!

-Håll käften själv, gubbjävel...

*SMACK*


Den stenhårda örfilen brände på vänsterkinden. Adrenalinet pumpade rakt ut i de spända musklerna. Tänderna knakade. Hjärnan kopplades bort, svartnade för en sekund, men han satt fortfarande  kvar helt blixtstilla, rörde inte en min. Långt inne i den lilla pojkens ljusa ögon spelades ett helt annat scenario upp, han reste sig, slet till sig första bästa tillhygge och spräckte huvudet på den gamle mannen. *KRACK* en stor fin glipa, tre centimer bred, ända från toppen av skallen ner till de buskiga ögonbrynen. Det klarröda blodet pulserade så vackert ner över den blåsprängda fyllesnoken och färgade hela köket med glädje, frihet, kvittrande fåglar och vårsol. Han log. Men han vågade inte än. Var inte säker på att han skulle klara av gubben.  Han var bara 12 år gammal, så än fanns det gott om tid. Gud vad han längtade. - Ett par år till så har du inte en chans, tänkte han..Slå mig va? Vänta du bara, gubbjävel, jag glömmer aldrig...

Han vaknade upp ur det svarta hatet av en välbekant röst. En röst som normalt sett hör ihop med trygghet, värme och kärlek.

-Men snälla *****, du måste förstå att du inte kan kalla ***** för så elaka saker, det är faktiskt straffbart. Jag orkar inte mer, jag bryter ihop!

-Men...?  Han sa ju ungjävel till mig? Är inte det straffbart? Såg du inte vad han gjorde? Är det inte straffbart att slå ett barn?


*tystnad*


*mörker*


*gråt*


*hat*

Okej, nu har jag sett den. Ett mästerverk som fullkomligt slog mig av stolen! Den bästa filmen som någonsin producerats. En enda stor hyllning till det kvinnliga könet. Den har ALLT, Lesbiska nunnor, stora vapen, blåsta kåta killar, you name it.

Storyn i stora drag: Tre arga kvinnor, sex gigantiska bröst (Som man förövrigt får se i närbild långt innan man får se ansiktena), med djupa uringningar och korta klänningar mördar folk och gräver efter något i öknen, när de plötsligt får ett infall och börjar leka vattenkrig i slowmotion, för att sen hångla upp varann i en skitig husvagn. Hyr den idag: Bitch Slap.

Nej, Sent igen, och jag ska upp tidigt i morgon. Nu är det dags att krypa ner i den kalla fuktiga myllan och försöka överleva ännu en natt. Demonerna letar febrilt efter mitt förstånd, hackar med sina dödliga sylvassa näbbar, frustrerade och vansinniga. Men jag har lärt mig av mina misstag, springer inte längre. Gömmer mig istället mitt i bland dem. Smälter in i högen av slemmiga missfoster, likt en kameleont. Försvinner in den gyttjiga helvetesflocken kamouflerad till satan själv.

Sov sött pussgurkor och sockerkorvar, så ses vi i morgon, ...om de inte hittar mig...
/B

Är det alla hjärtansdag så är det, baby...

Btw, Jag gillar paradoxerna i den här bilden. Han är väldigt mån om sitt yttre, tränar och solar regelbundet, gärna i ett par tajta tangatrosor, men ändå vaxar han inte de stenhårda spända skinkorna. Sen kan man ju ana en gnutta homosexualitet med tanke på just de höga solränderna och även den tajta latexdressen.,men framförallt av kvinnans min som direkt för tankarna till en grov överdimensionerad sönderpiercad penis i regnbågens alla färger, eller möjligtvis stora köttiga utväxter. Kanske har han tatuerat en liten  naken kinesisk pojke på ollonet? Kanske är han bara en vanlig sneseglare, simmar på båda sidor om båten? Kanske är han rädd att bli utstött av sina homofobiska kompisar.? Möjligheterna är oändliga. Vad vet jag , vad vet jag? Nåt skumt är det...

Linas analys av Bastardo

Ok, jag fantiserar lite nu:


[svar: Hm, undrar det ja... ]


Du gillar ditt ansikte, du tycker att det inger pondus, särskilt de manliga ögonbrynen och den coola blicken är du nöjd med.
Du hade helst velat vara längre än vad du är. Du skulle ha mycket svårt för att ha en flickvän som är längre än du.
Du står framför spegeln en del, men skulle inte gärna erkänna det. Du kollar in vilka poser och miner som ser snygga ut. Ibland tänker du: tänk om nån skulle sett mig nu, jävlar vad pinsamt att stå så här och fåfänga sig.


[svar: Jo, jag gillar nog mitt ansikte ibland, men absolut inte ögonbrynen, har alltid tyckt att de är för mörka och markanta och som QRS alltid säger: Buskiga. Men jag skulle aldrig noppra och fixa, och riskera att se kvinnlig ut. Görs det fel kan det se så tillgjort plastigt ut. Nu börjar det lösa sig automatiskt genom hår/färg-avfall på ålderns höst


Blicken: Som jag har sagt förut så har den mest skapat problem, då människor jag inte känner alltid tror att jag är dryg och arg. Både tjejer och killar. Men du har rätt, jag är nog nöjd, skulle inte vilja byta den mot en mesigare nallebjörnsblick.


Längden: Ja, jag önskar att jag vore lite längre, typ en femma, runt 1,85. Men inte längre. Vill absolut inte vara 1,90 eller mer. Långa killar har en tendens att tappa skärpan i livet då de alltid varit i fokus utan att behöva anstränga sig. Nej, jag skulle inte vilja ha en tjej som vore längre än mig, men vem fan vill det? Kan inte vara många procent.


Spegeln: Haha, spot on! She garvade när hon läste det. Står jämt framför spegeln. Naken. Men ansiktet bryr jag mig inte om, bara kroppen. När jag är vältränad står jag och spänner, fjantar och åmar mig. Nu står jag där lika fan och åmar mig. Betraktar förfallet och beklagar mig tills She säger att jag är fet men fin ändå.]


Du har svårt för politiker, du tycker dig kunna genomskåda varenda en av dem och du litar inte på dem. Därför väljer du att rösta blankt eller inte alls. I sanningens namn har det också med lathet att göra. Du orkar inte riktigt sätta dig in i partiprogrammen. Men samtidigt tycker du egentligen det är viktigt att vara politiskt medveten. Men va fan, du har för mycket annat att tänka på.


[Svar: Här har du både rätt och fel. Jag litar blint på alla tillsatta politiker och lägger inte ner någon energi på politik what so ever. Jag antar att de som är insatta i ämnet har röstat fram de bästa för jobbet. Jag har iallafall aldrig märkt någon skillnad på mina nära och käras sjukvård, eller på sedelbunten i min plånbok oavsett vem som styr och ställer, och det är det enda som är viktigt för mig. Och nej, jag röstar inte av den enkla anledningen att jag inte satt mig in i partiprogrammen. Jag tycker att systemet med allmän rösträtt är helt åt helvete, då jag inser att det finns oinsatta idioter likt mig som röstar utan att ha en aning om vad de pysslar med. Mitt förslag är en sorts kunskapstest för att över huvudtaget få sätta sin fot i en röstlokal. ]


Ibland tar människor dig för allvarligt och tror att du kritiserar dem när du egentligen bara är ironisk eller lite sarkastisk. De ser inte alltid din humor. De kan bli ängsliga av din närvaro, särskilt tjejer. Det är de där ögonbrynen som ser lite stränga ut. Du får ibland höra att du är för burdus och okänslig, att du borde vara försiktigare med sådana som är känsliga.


[Svar: Spot on! Gäller inte de få som känner mig dock. ]


Du vill vara okränkbar och du är mycket stolt av dig. Det gör att du skyddar dig när du tror att någon känner sig överlägsen dig, då åker dina taggar ut på en gång, ofta i onödan visar det sig.
Folk överlag har respekt för dig och vill bli bekräftade av dig. Det drar du nytta av ibland. Eftersom du är en så god människokännare och lätt genomskådar folk kan du lätt manipulera människor när du är på det humöret. Men de människor du respekterar mest är de som inte låter sig manipuleras. Människor som är konstnärliga, tänker fritt, ser igenom dig och inte väjer med blicken. För även om makt har sin tjusning så älskar du att träffa din jämlike eller till och med överman (eller överkvinna). det stimulerar dig och gör att du vill bli bättre. Du gillar skarpa intellekt.


[Svar: Spot on! Du genomskådade och avslöjade både mina största svagheter, och mina styrkor. i ett enda litet stycke. Otäckt imponerande]


Du har periodvis haft ett visst bildningskomplex. Även om du inte skulle säga det eller visa det, har du ibland trott att vissa har sett ner på dig för att du inte har pluggat. Men sen har du kommit fram till att oerhört många välutbildade är väldigt korkade och att många lågutbildade är väldigt intelligenta. Så du släpper den där tanken mer och mer.


[Svar: Spot on! Skulle inte kunna sagt det bättre själv. ]


Innerst inne tycker du att du är mer speciell än de flesta och att det borde synas mer i det yttre. Att ditt hem eller dina vänner borde vara mer annorlunda, att du borde bo på ett mer speciellt ställe, att du kanske rentav borde vara känd för något. Allt omkring dig borde sticka ut mer. Sverige och svenskheten är för futtigt för dig. Ibland tycker du att allt runtomkring dig ser så svennigt ut att det inte speglar vem du är.


[Svar: Fel. Jag har ingen hybris och skulle aldrig tänka mig att bli "kändis". Jag vill göra avtryck, få bekräftelse för saker jag gör, men samtidigt helst vara helt osynlig och anonym. Vill inte att någon eller något ska sticka ut. Angående svennigheten så kan det nog stämma då jag hatar svenssonmallen, radhus, arbete, vardagsplikter, men jag strävar inte efter ett glamoröst liv, bara frihet och lugn.]


Hur vi skulle trivas ihop? Mycket bra! Vi skulle dricka öl ihop och kunna prata avslappnat och även vara tysta ihop utan att det kändes konstigt. Vi skulle trivas med att vara kille och tjej utan att stöta på varandra.


[Du, det tror fan jag med! Jag har inga problem att ha relationer med kvinnor utan att blanda in kön. ]


Kram Lina


[Kram, och tack för en lysande och skarp analys. Trodde ett tag att det var min psykolog som skämtade mig aprillo.. Ang. bilden: Eftersom jag inte har nåt ansikte att sätta på intellektet så får du bli den enda Lina jag känner till ]

Check this out. En liten kärleksförklaring mitt i den oljiga skrothögen. En tidig alla hjärtansdagsgåva från järnguden själv. Ett bevis på att han finns, och tänker på oss skitiga arbetare, samhällets slavar. Tack, nu orkar jag ett år till.

Love you
Puss

Han slog upp sina ögon, och möttes av morgonsolens varma strålar. Helt utsövd. Det måste vara första gången på... ja, första gången i hela hans liv faktiskt. Den långa jobbiga vardagskampen var äntligen över. Alla fantasier var nu förvandlade till minnen. Alla drömmar förverkligade, allt han någonsin önskat hade slagit in eller införskaffats. Hans kärlek var besvarad, han var älskad och älskade. Allt han velat lära sig kunde han numera utantill, med perfektion. Alla tidigare problem, stora som små, var nu fixade, raderade eller bortspolade. Det fanns inte längre något han längre var tvingad att göra. Inga plikter eller krav. Helt fantastisk känsla. Uppdraget slutfört.

Han låg kvar ett tag i den sköna varma sängen, stirrade i taket och njöt av hur lycklig han var, vilken otrolig tur han haft. Så underbart. Han behövde inte ens gå upp ur sängen. Och förresten, varför skulle han det? Även om han ville, hur skulle han ens hitta motivationen att gå upp? Han låg på rygg och funderade. Vad händer nu när allt är klart? Inga krav kvar, ingen längtan. Plötsligt insåg han hur förbannat olycklig lyckan kändes. Vad återstår när alla drömmar är uppfyllda? Ingenting. Bara ett stort vakuum.

Plötsligt tändes en liten liten eld i den tomma blicken, ett leende sprack upp i hans ansikte och han reste sig upp med ett ryck. Som i ett trollslag uppenbarade sig en ny dröm. Som på beställning. I avsaknaden av mål hade den börjat gro långt där inne, och nu fyllde den hela hans värld. En längtan. Han hade nu fått en ny sak att sträva efter....


...att dö.

Jag lottar ut TVÅ hela goodiebags från Spikes nya serie Guess (what i had for dinner) Secret. Har inte gått igenom allt än men vissa av dem verkar riktigt massiva och kompakta. Finns i varierade kulörer. Fyra nyanser av brunt.

Allt du behöver göra är att lämna en kommentar här. Två lyckliga vinnare drar jag om några dagar.

´


Glöm inte analysera mig i förra inlägget

Kram
B

Nej nu måste jag aktivera er. Jag ser ju att många läser, men endast ett fåtal gör sig hörda. Här kommer ett litet uppdrag, jag vet ju hur smarta läsare jag har, och jag älskar det! Make a mark! 

Såg Sherlock Holmes igår, eller halva filmen i allafall. Älskar själva tänkandet. Det utstuderade analyserandet av alla detaljer. Inte bara i filmen alltså, utan över huvudtaget i livet. Jag älskar att läsa folk. Studera utseende, rörelsemönster, beteende. Alla de små detaljerna som avslöjar dig. Jag bildar mig en uppfattning ganska fort, och oftast har jag rätt. Sen dömer jag dig stenhårt ut ifrån min egen betraktelse tills du bevisat motsatsen.

Jag gjorde en personlighetsanalys av Linnea, Dum.blogg.se, en gång för länge sedan och ringade in henne jävligt bra, om jag får säga det själv. Missade bara på hennes inredning hemma. Trodde stenhårt på arabkrusiga sittkuddar, men det sket sig :).

Läs min analys av dum här: KLICK

Nu undrar jag hur ni upplever mig. Ni som hängt med ett tag borde ju skapat er någon sorts bild av mig. Bad or good. Hur tror ni jag är som person? Tror du att vi hade kommit överens om vi träffats i verkligheten? Gå loss totalt nu så ska jag publicera era analyser, instämma nickande eller döma ut dem totalt.

I dare you! Hit me! Go deeep! Och vill ni inte tyda mig, så duger ett litet "hej jag finns!" :)




P.s Hockeypuckar är hårda, elaka och lipsfarliga. D.s

Where snakes in the grass are absolutely free!

I can get a tray, I don't need no hamburgers
No take-away, I want my own game
No bacon steak, no strawberry milkshake, I wanna keep it
I'm sick of things sized to be working down these lonely streets

Hade ni någon ni avgudade och var lite småkära i när ni var små? Någon som var så vacker att ni nästan ville ta lite på er själva när ni såg honom/henne, fast ni knappt var könsmogna? 

Min vän QRS var kär upp över öronen i den söta lilla tjejen,... Boy George! Haha, hela hans värld rasade när hans brorsa upplyste honom om vad som döljde sig i de säckiga byxorna, och att Boy faktiskt till och med betyder "pojke" på engelska. Han har knappt blivit människa än efter den traumatiska informationen.






Jag hade också ett par. Speciellt Bow wow wows sångerska Annabella Lwin. Hon var den vackraste jag sett, mohikanfrilla med söndertuperat 80-talsspret. Haha. Mmm gud så snyggt. Hon var nr 1. på önskelistan, tätt följd av damerna Brooke Sheilds och Heather Locklear. Tragiskt nog har mina små snuttor förvandlats till gamla kärringar nu. Annabella ser ut som Oprah, och Brooke ser ut som en transa. Här sitter jag och kastar sten i glashus. Okej, Heather ser ju bra ut fortfarande, kanske bättre nu faktiskt. ..


See Jungle! See Jungle! Go Join Your Gang, Yeah. City All Over! Go Ape Crazy.

Är så lycklig i dag! Lyckades gifta bort min dotter, Milla, till min brors något efterblivna svettiga son. Visst saknar han lite intellekt och är inte så noga med tandvård, hygien och kalsongbyten, men hon lär sig nog uppskatta honom kanske. Skit samma om hon inte gör det, jag är ju nöjd i allafall. Kvinnor är ju bara produkter, tillverkade för fortplantning och vår personliga njutnings skull. Killen ser ut som skit och skulle aldrig fått en fru på ett annat sätt, så det är klart man ställer upp. Visst är jag snäll? Det ser bra ut på familjeträffarna sen. Suveränt!

Nu slapp jag tappa ansiktet, riskera att få en hora till dotter, och kanske bli tvingad att avliva henne. Det kan vara lite känsligt i det här trångsynta, främlingsfientliga bleka landet. Rasister hela bunten! Gnäll, gnäll, gnäll. Det är väl ingen som dött av lite hedersmord? Vad hon vill spelar ingen roll, hon är ju min egendom tills hennes kusin satt ringen på hennes finger. Då är hon hans prydnadsak. Hon kanske lider resten av sitt liv, men huvudsaken är ju hur jag framstår inför släkt och vänner. Åh jag är så lycklig i dag.






Tvångsgifte.. Sjuka djävlar! Möttes av en rubrik om en bortgift flicka in the morning paper i this morse. Hatet blommade upp. Fy fan. Alla dessa tragiska livsöden som existerar. Jag tittade på min lilla dotter som snusade sött och funderade på vad som rimligtvis gått fel i tillverkningen av dessa män som utan att blinka förstör sina döttrars liv, utan en gnutta empati för sitt eget kött och blod. Tradition och religion i all ära, men var fan är medmänskligheten?

Jag skulle vilja bryta upp era svettiga stjärtar och tvinga er att våldta varann med näsorna. Go Abu ghraibstyle on your ass. Binda ihop rövskäggen med mustascherna på er. Koppla ihop er som ett X2000, ett hjärndött känslolöst kötttåg, och bara styra er rakt ut i östersjön.

Oj, så nära jag är ett beslut om att sluta röka. Ska jag? Har två stycken skramlande stackare i paketet nu. Är de de sista? Hm.. mm

Japp!

Beslutet taget. Från och med nu ska jag bara tjuvröka!

God morgon ute i stugorna. Antar att ni sitter med goda kaffet i handen och kliar er i det sovruffsiga morgonbarret med den andra och ångrar att ni nallade i barskåpet i går. Hehe, det kan ni gott göra, fyllpåsar.

Själv har jag haft en helt normal händelselös söndag. Först spelade jag biljard, som alltid på söndagar. Spelade bra, vann tre matcher stort, men torskade i semifinalen. HATAR att förlora! Tjurade ihop totalt, gick hem och doppade pungen i smörpaketet, och lekte lite med hundarna istället. Nu känns det bättre.






Sen släppte jag lös lilla rastlösa fröken madam, med en nyladdad trimmer på min skalle. Det blev en trevlig massiv tuppkam. -Punks not dead, skrek hon och gick loss på svålen, så att det är ett under att öronen sitter kvar. 









Som sagt, en vanlig tröök-söndag. Nej nu ska jag ut och rasta hundar, fru och ungar i parken.

C ya!

You´re a lier, you´re a cheater, you´re fool
Well that´s just like me yoohoo and I know you too

Mr. Perfect don´t exist my little friend
And I tell you that again, and I do it again

Counting all the assholes in the room, Well I´m
definitely not alone, well I´m not alone

Look deep into yourself before you blame all others
for betrayal, for betrayal

I promise, so easy to say, and easy you failed,
and you do it again

Well maybe you think your lie is safe
But I read you like a letter, yeah like a letter

Your charm do not evens the pain
it fills me with rage, and you do it again

Har spanat in bloggar som KAN DEE DRAWINGS. - EMMA DAMM och MY SKETCHES  länge nu. Dessa unga damer är ju helt fantastiska konstnärer. Besök dem genom att klicka på deras namn här. De har gjort mig sugen på att börja kladda lite, och efter som kung bore lagt ett meterhögs snötäcke över vårt avlånga land, så är ju sprayburksmålning bara att glömma. Jag plockade fram en blyertspenna (stift) och ett par gamla faxpapper. Sen fixade till dem med mobilen. Var ute efter lite 3Deffekt. Det här var skitkul, men nu ska jag nog köpa lite riktiga grejer. Men vad behöver man? Är det någon av damerna ovan som läser så please tipsa mig om vad ni använder. Ni andra konstnärer med såklart.

Kram
B

Vi styrs av alkohol, nikotin, socker, nezeril, sleepers, lyckosar, kaffe, räkningar, tider, arbete, våld, pengar, knark, barn, föräldrar, vänner, skolor, mat, regelbundna måltider, toalettbesök, hygien, mode, massmedia, myndigheter, ansvar, regler, lagar, plikter, gränser.

Vi slavar åt livet, och kan endast bli fria om döden själv väljer att rädda oss.

Angående graviditeten. Det var bara gaser... 







Ok, jag ljög väl då för fan. Inget barn på G, vad jag vet. Hittade bilden på nätet och svävade i väg på fantasimolnet. Mindes ultraljudsundersökningar och lyckorus. Önskade lite att det vore sant. Men bara lite. Jag känner mig lycklig som det är faktiskt. Två barn, fru, två hundar, två katter... i en trea(!) Sen ville jag kolla reaktionerna också. Telefonerna gick varma kan jag lova. Inte bara min, Ha ha. Kul.... ehum... tyckte jag. Men sen fick jag dåligt samvete när jag såg era snälla gratulationer och lyckönskningar.

Förlåt


Kram
B (a dad)

Nu mina vänner är det hög tid för en puffra med en puffra

liten gigant
oförstörbart skör
ömt explosiv
fräscht skitig
sött brutal
 mjukt stenhård
lydigt olydig
sexigt dödlig

Yeeh!

Just the way I likeém!

... Jag ska bli pappa igen ;)


Vecka 15 + 2

Snön fortsätter falla. Stora tunga flingor bäddar in vårt land i mörker och kompakt tystnad. Konserverar oss. Maskineriet har stannat nu. Livet går på sparlåga. Väntar. Avvaktar. Glädjen har bytts mot hopplöshet. Den mysiga julkänslan framkallad av det första oskuldsfulla kritvita snötäcket har bytts mot klastofobisk dödsångest i form av moddiga livsavslutande vägar, och skitiga meterhöga snövallar. 

Sverige har gett upp för länge sedan nu. Väntar ut vargavintern, en lång stum väntan och litervis med nybryggt svart kaffe. I de insnöade stugorna sitter folket med apatiska tomma blickar och letar frenetiskt långt inne i minnesbanken efter solen, semestern, sandstranden, grillkvällarna, uteserveringarna. Själv längtar jag efter sommaren för att den ska förändra mitt liv och förverkliga alla mina drömmar.

I got my mind on my mamma and my mamma on my mind

Älskar dig

Han hade aldrig själv tyckt att ryktet om honom stämde. Ryktet om att aldrig backa. Ryktet om att alltid söka bråk. Det kändes inte rättvist på något vis. Visst hade han spöat upp fler människor, och fått mer stryk, än de flesta. Ialla fall betydligt mer än normala svenssons, för de hamnade av naturliga själ inte i situationer där man behövde läxa upp någon, eller försvara sig. Han ville inte bruka våld för våldet skull, även om han kunde njuta av det när det väl inträffade. Nej, han antog att det var något med hans utseende och framtoning, eller kanske ryktet själv som drog tills sig våldet likt flugor till en skithög.

Men han var långt i från en fighter, mer en tänkare. Upptäckte nyanser i kroppsspråk, i tonfall och blickar. Analyserade omgivningen. Han visste helt enkelt när det var dags att sluta prata, när allt hopp om en fredlig lösning var ute ur bilden, och våld var den enda lösningen. Ingen idé att vänta på det första smällen då. Bättre att själv starta/avsluta det oundvikliga innan det knappt hunnit börja. Sekunden innan smällen, så underbart renande. Saknar det magiska ruset.  



>Kupolen Linköping 1990-nånting<



Vi var så förbannat trötta på Nkpg, med alla för länge sedan överkörda krogluder och patetiska hjärndöda dårar. Lkpg var bara en halvtimmas tågresa bort, och den här lördagen var det fest på den gigantiska Kupolen. Perfekt. Stället skulle vara knökfullt med nya intressanta människor, tjejer som inte knullat sig i genom en hel bekantskapskrets, i allafall inte vår, och framför allt, som inte hade en aning om vilka vi var. Helt anonyma skulle vi kunna vara oss själva och skapa en bild av oss som inte baserades på tidigare händelser i våra liv och lösa rykten. Bara vara trevliga killar som gillade att festa och ha kul.

Framme vid éntren stannade jag upp. Boysen, som var på topphumör, gick rakt in och märkte inte att jag stannat kvar utanför. Hade alltid haft svårt för stora folksamlingar, speciellt när jag fortfarande var nykter. Jag dröjde mig kvar utanför, tände en cigg och samlade mod. Tog till slut ett djupt andetag, och gick in. Mina grabbar var borta i vimlet för länge sedan. 

Jag försökte hitta boysen i folkhopen. Stod och kisade genom röken och de flashande stroblamporna, sökte av dansgolvet nedanför med blicken. Plötslig ringde spindelkänslan. En hotbild, en obehaglig påträngande närvaro. Kunde inte fokusera tankarna i det massiva Dj-dunket.

Tre grabbar. Tripp, trapp, trull. Framför mig stod en kort, men bitig, kille med tatueringar och rakad skalle. Han verkade gilla sina muskler. Lillen hade en armlös T-shirt på sig och spände armen så hårt att jag trodde skinnet skulle spricka som en sönderstekt korv. Käkarna knakade, och handen var knuten och redo. Han sa något om nån fjantig maktkamp mellan våra städer. På vänster sida stod en kille i min egen storlek med rosa dressmanskjorta och försökte se tuff ut utan att lyckas. Inget hot där. Bakom mig på höger sida däremot, en jätte, en skitig grizzlybjörn i raggarkostym och en, alternativt två, dosor röda lacket  under läppen. Inte vältränad dock, mer av en lufs. Såg slö och nonchalant ut, men stark. Ok, garanterat ingen trevlig välkomstkommité som tänkte skapa vänner genom att bjuda på en bira i baren.

De ofokuserade tankefragmenten, som virvlat omkring där uppe runt mitt huvud, började sakta ner och göra sig redo. I enad trupp sögs de in i huvudet som järnskrot till en elektromagnet, föll på plats och bildade ett perfekt schweiziskt urverk. Världen frös. Adrenalinet renade kroppen från svagheter som rädsla och konsekvenstankar.

På den magiska sekunden hann jag tänka ut allt, spela upp scenariot i ett fiktivt genrep. Lillen såg för explosiv och överladdad ut för att lämna till senare, han fick bli först. En rak stenhård höger för att få ut honom ur bilden. Sen, innan dressmankillen reagerat, en skalle över näsroten. Borta. Anledningen till att jag lämnade grizzlylufsen till sist var att hade jag börjat med honom och fått problem, så hade de andra, betydligt snabbare killarna, hunnit hjälpa honom. Och tre mot en kändes helkört. Han fick bli sist. Allt klart. Ett leende spreds sig i mitt ansikte och jag noterade en tvekan och förundran i lillens ansiktsuttryck. Den magiska sekunden var slut...

...sen svart.

Det som sedan utspelades, stämde hyffsat bra överens med min plan, förutom att grizzlyn var snabbare än jag räknat med. När jag slagit ur de två första ur bilden hade jag honom redan hängande på ryggen. Det löste sig tillslut men jag har fortfarande i dag ett fult ärr efter Jättens framtand med tillhörande snus i min söndertrasade knoge.

Nej, vad fan har jag gjort? Herregud! Hur kunde jag göra så här mot det arma, oskyldiga, oskuldsfulla flickebarnet. Hade inte en tanke på den långa kalla vargavintern när jag skapade henne, hade bara min egen sjuka njutning i mitt skadade lilla huvud.

Nu står stackars Empan med permanenta frostskador i hugget, utan en trasa på kroppen, och med bröstvårtor så styva att hon kan skära upp hallontårta med dem. Och Alessa, hon kvävs ju snart under snömassorna. Fan för mig. Im going straight to hell...


Förlåt mig... förlåt :'(

Kl.03.24


En enda liten tankeöverföring väcker
den slumrande bastarden.
En stilla beröring räcker,
 för att höja ribban och sänka garden.


Ok, Nattens sex i playback: En komplex attack
Två T-rex på tjack.
Sanden blev till guld
...tvärtemot Jöback.

En slav under pulserande reflex,
 i ett  eldhav av villkorslös sex
Förenad sav, total  duplex
Jag konkav. Hon konvex

En gudinna och en bastard med tur
Två vrålande djur
Lejoninna & Tjur
Jag i D-moll. Hon i dur

Är jag en bokmänniska? Nej jag tror inte det. Jag läser inte för läsandets skull. Undantaget var när jag satt anhållen i tre dygn och senare häktad i fem veckor. Då läste jag ALLT. På vägen ut till rökrutan jag fick besöka två gånger om dagen (om jag hade tur) fanns det en liten bokhylla med trasiga gamla böcker. Jag ryckte åt mig ett gäng i farten så fort jag fick chansen, och läste dygnet runt. En till två böcker om dagen. Måste säga att jag hittade några av de bästa jag läst i den skitiga gamla bokhyllan, böcker jag inte ens visste existerade. Ofta 70-tal, antar att de legat kvar sen dess. Nu däremot klarar jag inte av vad som helst. Hittar jag inget som lockar mig skiter jag i det, men om något fångar mitt intresse sträckläser jag, ord efter ord, rad efter rad, bok efter bok.

Just nu har jag mosat igenom Nikki Sixx ( Mötley Crues drivande kraft, låtskrivare, och basist.) Heroin Diaries.





Heroin diaries är en skitig knarkares och superstjärnas osminkande liv bakom den sminkade fasaden. Sex, drugs, och rock'n roll, på steroider. Baserad på Nikkis dagboksanteckningar under åren 1986 och 1987, med kompletterande nutida kommentarer av alla inblandade. Det här är ingen glamorös skildring och efterkonstruktion av en rockstjärnas underbara liv, det här är en berättelse om ett heroinmissbruk, helvetet på jorden. Nikkis sätt att skriva tilltalar mig. Mycket svarta tankar. Hans innersta känslor nerprintat svart på vitt, vitt på svart, och rött på svart. Skulle kunna fylla hela bloggen med underbara citat, men läs boken i stället.


Det är inte bara en bra bok, den har även den snyggaste layout jag någonsin sett! Om man någon gång skulle ge ut en blogg i bokform så är det exakt så här den ska se ut. Tänker mig Nimrods blogg så här. Förbannat vacker bok. (se bild)






"Jag har arbetat på en liten teori jag kallar min hygienupprätthållningsteori. Grunddragen är enkla...
Duscha är något man bara behöver göra när folk omkring dig inte står ut med stanken. Den enda anledningen att nyktra till är om man har något som behöver göras. När jag har några dagars ledighet föreligger inga av dessa omständigheter."






"4 April 1987 kl. 15.30

Hursomhelst, efter att jag tagit min andra dos heroin, men inte nog med kokain för att ta mig ur min dvala, bestämde sig den här tjejen för att tillbringa natten med mig.

Vårt enda problem var att min kuk inte föreföll medveten om att hon var där. Hela tiden frågade hon vad som var fel, och jag var så snurrig att jag trodde hon menade vad som var fel med världen. Så jag började prata om den globala fattigdomen och sånt skit. Det förvånar mig inte att hon stack... Jag misstänker att hon inte kommer tillbaka"

Kul morgon! Fastnade med bilen såklart, men fick oväntad hjälp av en blond fin kvinna från den vackra överklassen. Tack som fan till denna rara människa. Tyvärr sitter hon nog omplåstrad uppe på psykakuten i shock nu. Haha

Tänk er senariot. Hon har gått upp flera timmar innan avfärd för att hinna fixa tills sig. Allt ska vara perfekt! Sminket. Noga utvald klädsel, dagen till ära en strikt svart dress i 5-10 tusenkronorsklassen. Håret uppsatt i en perfekt och genomtänkt, och något överarbetad krumilur. En uppsättning som tagit över en timma att få oklanderligt fulländad. Hon kände sig så måndagsperfekt som man bara kan. Allt skulle bli så bra.

När hon kommer ut ur porten med ett leende möts hon av en bil som sliter och vrålar för att komma loss. I ett svagt ögonblick erbjuder sina tjänster. Varför inte avklara dagens goda gärning pronto? Överklassen hjälper den stackars arbetarklassen. Bättre kunde inte denna måndag starta. "Gärna" svarade mannen, " Är du rädd för hundar? Det var hon inte. "Inte än" tänkte han, och kastade in henne i bilen.

...


Haha, hon hoppade in i bilen till två understimulerade överaktiva ridgebackar som ägnat sista halvtimman med att slåss med varann i baksätet. The Devils lair. Jag vågade inte titta, sköt bara på, med huvudet nedsänkt, och bad till gud att det skulle gå fort. Bilen vrålade. Hundarna vrålade. Kvinnan vrålade.

När bilen äntligen släppte och hon vinglade ut, hade hon på fem minuter förvandlats från en fin socitetsdam till något som mer liknade en skitig sönderknullad tjackgroupie, utvinglandes ur en turnébuss efter månader på vägen med Mötley crue på 80-talet. 

"Tack så mycket", sa jag. "Det var så lite", sa hon, och försvann halvspringande snubblande  runt hörnet, lämnade bara efter sig ett litet spår av blod och sönderslitna klädtrasor som snart skulle täckas med nysnö och glömmas bort för evigt.

Om du läser, så tack som fan!

Kram
Bastardo