Bastardo

Om ni gillar riktiga psykopater, alltså inte psykiskt sjuka missbildade hjärndöda filmmonster, utan psykopat i ordets riktiga bemärkelse, vältalig, trevlig, charmig, egocentrisk, manipulativ och... ond, då kan jag rekomendera "En nästan vanlig man" av Buthler & Öhrlund. Sträckläste 5-6-hundra sidor i söndags. Tyvärr slutade den med ett litet fjuttigt antiklimax, i allafall i min skalle. Ett litet "Jaha..." Men det gör de flesta böcker jag gillar. Tänkte dra lite citat ur boken men jag glömde den hemma. Ska fixa det senare. Hur som helst: LÄS!






Rekomenderar även "Jag är wanted-alias David Larsson" En biografi från en kille som pysslat stora delar av sitt liv med rån och indrivningar, men som åkte på en tuff smäll och var tvungen att fly från både rättvisan och tungt kriminella. Frågan är vilket som är värst? När han skrev boken levde han i total fattigdom i ett rum i thailand och visste inte om han någonsin skulle kunna ta sig hem. Med hjälp av en dator hade han kontakt med sin son som föreslog att han borde börja blogga. Bloggen blev snabbt välbesökt och ligger som underlag för boken. Jag rekomenderar er att inte forska på nätet innan ni läser boken, jag gjorde det efteråt. Han är nu offentlig med både namn och utseende, och det förstörde hela min bild av honom.

Den tredje då, No Angel, eller som den fyndiga svenska översättaren döpt boken till "En mot hundra" handlar om Jay Dobyns, en polis som infiltrerade kärnan i Hells Angels. Den var intressant ur många aspekter, men som ofta i amerikanska machobiografier blir huvudpersonen lite tuffare och ballare än vad som rimligtvis är möjligt. Sen har jag svårt att sympatisera med tjallare, oavsett om de är deras jobb eller inte.

Och innan ni börjar slåss och tränga er i kön för att få visa er duktiga så: Ja, jag vet att man stavar rekomendera med två M, men jag gillar det inte, tycker att det ser illa ut, och vägrar att ändra mig för er skull. So, bugger off, jag skriver som jag vill.