Bastardo

Bastardo i ett nötskal. Först skriver jag ett inlägg om hur sjukt vaccinet mot grisinfluensan verkar, och att jag aldrig tänker ta det, för att ett par timmar senare.... ta det.

Men min dotter tog det, utan ett knysst. Min angel. Jag var tvungen att låta henne ta det, då jag aldrig i livet skulle förlåta mig själv om hon sjuknade in i influensan, och hemska tanke, något ännu värre. Så när vi var klara och gick ut, tänkte jag va fan, vände på klacken och gick tillbaka. Hit me, sätt nålen i mig, era överbetalda lata motherfuckers!

Sorry, men jag retar ihjäl mig på sjukhuspersonal. De klagar på låga löner, stressig miljö och nedragningar. Lika fan så står det sjuksköterskor överallt i stora klasar, med händerna i kors och pratar gardiner och semesterminnen. Ge mig en vecka som peronalchef skulle jag göra underverk. Brutaleffektivisera haket. Tre fjärdedelar skulle få gå på rot.

Två människor skulle utan  problem räcka för att klara av avdelningen vi var på. Jag räknade till minst 10 stycken feta arslen i vita rockar. När man kom in så blev man tilldelad en blanket att fylla i. Två ssk hade den ansvarsfulla uppgiften, som EN gravt utvecklingstörd chimpans skulle klarat av.

Så i natt och i dag har jag och my little angel haft hög feber och mått allmänt lustigt. Stel och sen reaktionsförmåga. Men jag tycker garanterat att små barn ska få vaccinet. Det vore oansvarigt av er att låta bli. Just små barn har realativt stor risk att DÖ, om de smittas av influensan. Jag läste på lite och ändrade min uppfattning. Ett dött barn är inget man skojar bort i en handvändning. En dag med feber låter som ett överkomligt alternativ då.

Ja, dags att erkänna. Om inte annat för mig själv, hur pinsamt det än må vara. Jag inte haft köttslig kontakt på snart en månad. Jag är Vegosexuell. Ja, och det har inget med tipset jag fick av Qrs att göra. Det om ett hål i en varm vattenmelon. Nej, snarare det faktum att lillprins Bertil hänger där död och sladdrar, med konsistens, färg och lukt som en överkokt sparris. Kulorna har förvandlats till två avokado, med för länge sedan utgått bästföredatum. Allt börjar ruttna, förmultna och förtvina, utom körsbärsklasen mellan skickorna, som växer sig stor och stinn.

Pappa Bastardo: Vad är det äckligaste du vet?
Lilltjejen: Snep-ludd! *


Urk, benägen att hålla med där...


(hoppar över bilden på det här inlägget)






*Den kvinnliga motsvarigheten till smeknamnet på mannens penis "snopp"  är i dag det vedertagna "snippa". ..hos alla utom hos min 4-åriga dotter, där ordet "snepa" används flitigt.

Tidig morgon. Ottan, gränslandet mellan natt och dag. Så lugnt. Så fridfullt. Bara jag och mina kvinnoväsen vakna. De slåss om mig. Åtrår mig. Jag är så trött. Maran har ridit mig hela natten.

Dimman ligger tät över ängarna. Älvorna förför mig med sin hypnotiserande dans.  Skogsrået lockar på mig, viskar löften om sexuella drömmar. Så skön på utsidan, dock rutten likt en gammal trästam inuti. Vill stjäla min livskraft. Det har hon inget för. Den är borta sedan länge, redan utsugen av andra kvinnliga demoner. De tre Nornera sitter under Yggdrasil, betraktar stilla skådespelet, och spinner vidare på våra liv.

God morgon kvinnoväsen.

Hälsade på vår valp Winchester-Warlock-Widowmaker-Wille-Walle och Wiktor den XIII i måndags (Namnlös än, tips mottages still) Han är nu 15 dagar gammal och har precis öppnat ögonen för första gången i sitt liv. Ville bara stoppa honom i fickan och ta med honom hem, men jag får hålla mig sex veckor till. Tiden går sakta nu. Se bild.






W hade sin mamma och pappa i huset också. Mamsen var något kylig, men den stolta fadern var betydligt mer gästvänlig, om än något stressad av alla små ettriga dvärgpinchrar som sprang slalom mellan tassarna  på honom. Han heter Hero, snart 7 år tror jag, och är utstuderat manlig i sitt utseende. Vacker hund. Se bilder.










Här nedan är Gazolin, en flicka som jag har träffat flera gånger. Lägger ut en bild på henne vid 8-9 veckors ålder, för att jag ska få ett hum av hur min lilla valp kommer att se ut när det blir dags att hämta honom. För mer bilder kolla in kenneln Evergraces. (<-Klick the länk) Hur mysiga valpbilder som helst. Överdimensionerade tassar och öron.

Rixfm-Roger:  "Darins version av Coldplays Viva la vida, är bättre än orginalet"

Darin? ...Jösses. Roger Nordin, för helvete. Vakna din lilla schlagerfikus!

Rixfm är ett syndrom i mitt liv som går att jämföra med min passion till Kvinnofängelset. Jag har blivit hjärntvättad av programmet så många år nu, att jag vaknade en dag och insåg att jag börjat gilla skiten.

I början tänkte jag, vad fan är det för idioter? Kan någon lyssna på det här sorlet frivilligt? Kändes som om någon bandat en blöt efterfest på en skitig balkong i Farsta. Men efter ett par år skedde en alternation. Jag började gilla dem. Det griniga trångsynta fikonet Roger Nordin. Den lilla moralkakan Titti Schultz. Enprocentarn Gert Fylking. Känns som ett gäng störiga polare som jag inte vill leva utan.

Och på köpet har jag fått höra landets alla inmutade plastiga listhitar till leda. Massutprånglade idolproduktioner. Det måste ju ha något med stim och sami-avgifter och göra att de bara spelar samma lågvattensmärken dygnet runt? Tror de har rotat runt i realådan.

Jag kan inte sluta lyssna på Rixmorronzoo. Insett det . Men att jämföra Darin med coldplay? För helvete. Borde vara olagligt! Som att påstå att Black Ingvars är bättre än Black Sabbath. Som att Mamma Scans köttbullar med pulvermos är godare än hemrullade köttbullar med hemlagat potatismos.

Det märkliga fenomenet med folk som sätter sina barn på en pedistal och höjer dem till skyarna, har alltid varit främmande för mig. En unge är en unge. Förstå att de är väldigt unika för er, men helt ointressanta för folk utan anknytning till dem. Och nej, din unge är inte sötast i världen... inte  för mig.

Men men öppensinnad som man är tänkte jag inte döma ner något jag inte testat. Den lilla var inga problem att få upp på pedistalen, det var värre med den stora. Men så länge de sen stod stilla var det faktiskt helt ok. Hann till och med kuta in på pizzerian och knäcka en kall innan de började skrika. Uppskattar fenomenet och lär testa det igen.

Vad är skillnaden mellan X och Y, förutom det faktum att de ena har inverterade genitalier och de andra, outvecklade mjölkkörtlar? Jo, den ena sorten ska kvoteras in i sånt de inte är fysiskt byggda att klara av. Glida på en räkmacka in i branscher där de inte klarar arbetsuppgifterna.

Personligen säger jag, fuck that! Om ett jobb kräver ett hårt fystest, exempelvis brandman, då ska du fan se till att klara det om du vill ha det. Inte för att du tar med gråterskorna till Jämo, och snyftar. Och naturligtvis ska det ska vara samma krav, och exakt likadana tester för alla!

X & Y är inte heller lika inför lagen, trots att lagen själv påstår det, och att det bara finns en gemensam straffskala. Varför? Har inte hajat det. Antar att samhället tycker synd om dem, och tar dem under sina vingar. Befängt. Som om de vore svagare, och att vi borde vara oroliga att de inte ska klara sig själva. Störtlöjligt.

Och ger du mig en smäll, ta då konsekvenserna av det. Bered dig på att få en fet snyting tillbaka. Jag skiter i vad du har för kön, om du är vit, svart, grön eller blå. Bryr mig inte om du är två meter lång eller 1.30, man eller kvinna, i dont care, så länge du är vuxen. Slår du mig, slår jag dig. Hota mig eller mina barn och jag försvarar mig med våld om det känns nödvändigt.  Begår vi liknande brott ska vi dömas inom samma straffskala. Inte som nu, att ett jävla puttinuttgull, snyftande tårkanalsdiarré och tyckasyndombabbel förmildrar domen, every fucking time! Den som ger sig in i leken, får leken tåla.

Check this out. Jag är omåttligt populär. Nått astronomiska höjder. Internet är inte stort nog för mig längre. Skogar kommer att skövlas, tidningspapper tillverkas, och tryckpressarna gå glödheta. Bastardo made the papers. Klick it-> City Nöjesmagasinet.

Tack Ivana. Nej, jag kommer inte kalla henne Ivana Humpalot, för det är jag alldeles för mogen för. Det är ett larvigt skämt, och jag tycker vi stämmer skiten ur Mike Myers för det simpla förnedrande öknamnet. Ivana bör, från och med nu, endast förknippas med Ivana Lipovac, en av vår tids största undersökande journalister.

Nu har jag inte tid att sitta här längre. Intervjuer måste ges. Paparazzisar måste spöas. Groupiesar måste tillfredställas! Tufft på toppen.

Cheers
Bastardo

Jo, en grej till. She vaccinerade sig mot svininfluensan. Hon jobbar på sjukhuset och är i riskgruppen. Eller som jag skulle vilja säga, hon fick agera försökskanin. Hela överarmen är blå. Ser ut som om den är på väg att lossna. Alla muskler i kroppen stelnade till som om de fyllts med terpentin, och hon har varit sjuk i fyra dagar och det bara escalerar. Överlever hon helgen får vi vara glada. Låter inte bra. Inte skönt och hälsosamt. Jag funderar nog på att hoppa över det.

Läste om Desiree Jenkins. Hon fick en neurologisk sjukdom, tio dagar efter att hon vaccinerat sig. Till och med doktorerna har börjat tvivla på vaccinet. Det känns inte så kontrollerat och genomtänkt. Leder vaccinet till en värre sjukdom än svininfluensan?  Vad tror du? Ska du vaccinera dig? Eller har du redan gjort det? Snälla dela med er av er erfarenhet.

Stressig morgon. Skrev ganska mycket i natt men då var det naturligtvis driftstopp på blogg.se i natt. Så för en gångs skull hinner jag tänka efter före, och postar inte mina rena impulstankar. En ny erfarenhet. Tyvärr kommer jag knappt åt datorer med internet nu för tiden. Men det ska bli ändring på det. Jag har very viktiga snedvidna samhällskritiska åsiker som vill ut. Och en och annan bloggskribent ska mosas. Hatet måste ut innan jag spricker. Huvuden ska rulla!

Stay tuned, lovers.

Mvh
B

Jag hatar helger. Inte en droppe sprit i lördags. Inte en enda öl. Inget vin. Lika fan var jag bakis i går. Brutal fylleångest. Som att kroppen är inställd på att det ska vara så. Tror det var en av de värsta söndagarna jag har upplevt. Är det tacken det?

Med andra ord, jag slösade bort en lördagsfylla helt i onödan. Betyder det här att jag har en upp på ångesten nu? Kan jag kröka mig redlös nästa gång, och slippa må skit dagen efter? Nån jävla rättvisa måste det väl vara! Antagligen inte. Kontenta mina vänner: Hoppa aldrig över ett tillfälle att dricka sprit. Ingen belöning finns att hämta.

Det är tufft att vara liten, speciellt mitt i en flytt, bland flyttkartonger och separerade överstressade griniga föräldrar. Allt jag önskar är att de ska få en underbar uppväxt, ändå fuckar vi upp allting. Separerar. Jobbar kvällar, nätter, helger. Förbannade egoister är vad vi är.

Sitter här i hörnet och pyr. En släckt eld som börjar vakna till liv igen. Självantänder och tar sig igen. Kläcker nya planer. Ideér, färgade blodröda. Tankar om att återta makten. Övertaget. Skulle styra hela världen om det bara fanns någon möjlighet.

Utanför faller snön. Täcker drömmar och ideal. Kylan plågar min sargade själ, men värre är smärtan av nederlag. Odjuret är på väg att hämta mig. Lyssna noga så hör ni hans ursinne. Ljudet av skövling och terror. Avgrundskriken från de kryp som råkar stå  i vägen. Till skillnad mot mig, är han 'a man with a plan'. Besten är snart här. Tunnelseende. Inriktad på att ta mitt liv... och era med.

Lämna mobilen hemma när jag krökar. Blev kallsvettig i morse när jag insåg att jag skickat sms till hela telefonboken i natt: "I kväll älskar jag alla"

Polarna är väl okej, men Pizzeria Nobel, Alfakassan, Kvinnan från blocket som jag skulle köpa säng av i dag, Dagis, Chefen, 118118, Försäkringskassan m.m, ...nja. Det som igår kändes så naturligt, känns i dag aningen snedvridet och lite 1969.

Jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.


Jaha. Trevlig kille den där gud. Låter i mina öron som en boss i någon Siciliensk maffiafamilj. Organiserad brottslighet. Torpeder. Hot. "Sviker du organisationen dödar vi dig, och terroriserar dina nära och kära i generationer framåt!" Men det förklarar ju varför man sitter här och sneglar på repet. Farfars far måste har gjort bort sig rejält.







De tio budorden uncut.

Span i natt. Inte på mig, men på min lilla apa. Umpa umpa fallerallera. Patetiska poliser vi har i det här landet. Sitta en hel natt på en parkering i en mörk volvo immig v70 och frenetiskt torka insidan av vindrutan för att överhuvudtaget se någonting? Se men inte synas, har blivit synas men inte se. Skönt att veta att vi får valuta för våra skattepengar.  Funderade på om man skulle bjuda in dem på en kaffe. Stackars frusna satar..

"Vi vill den sista spasmen ska va en spasm av entusiasmen" /Povel

Ännu en totalt meningslös dag att lägga bakom sig. En i mängden. Förbrukad tid som aldrig någonsin kommer tillbaka. Ett steg närmare slutet. Så vad har jag lärt mig idag?  Att små saker som utökat tv-kanalsutbud får mig att orka fortsätta. Alltid något. 

Sen har jag lärt mig att det inte spelar någon roll att man mycket väl vet om att det är tre burkar med vita bönor som står i kylskåpsdörren. Man tror ändå i en mikrosekund att det är öl, varje gång man öppnar kylskåpet. Och man blir lika besviken varje gång man inser att det inte är det. Antagligen kommer jag gå i sömnen nån natt, knäcka upp en av burkarna, och halsa den rakt av.

Började ett känsloladdat inlägg om jämställdhet och omvänd diskriminering, men tappade lusten efter hälften och raderade allt. Tänkte att vad fan spelar det för roll vad jag skriver. Jag är ju död, mina tankar är ännu dödare och bloggjäveln är dödast.

Så här blev min målning numero tre. I framtiden måste jag börja göra mallar innan jag börjar måla. Jag har inte haft en aning om vad jag pysslar med. Det håller inte. Är lite sugen på att prova att kombinera en mjuk kvinna med mycket former och en text. Jag har aldrig i hela mitt liv gjort en graffititext. Ska bli kul. Om det bara kunde sluta regna nu.

Filantrop sökes. Jag behöver livsglädje. Betalar gärna för frakten. Se till att paketera den väl, med mjukt stöttåligt emballage. Skicka med bussgods.

Förhandlar just nu med en leverantör. Gud. Väldigt överskattad måste jag säga.  Skickar mig bara gamla reservdelar. Billiga thaikopior att montera ihop själv. Fruktansvärd passform, och utgånget bästföredatum. Returnerar allt han öser över mig. Grunden för all visdom är logik, säger han.  Fuck you, säger jag. Funderar på att stämma honom för falsk profetia. Jävla freak. Hur svårt kan det vara att bara ge mig ett färdigt paket, monterat och klart? Jag ger honom en vecka till, sen börjar jag skövla. Ger mig ut i outforskad terräng och tar vad jag kommer över. Killer on piller.

Ingen rubrik. Inga ord. Ingen bild. Inget att förmedla. Inga tankar om död, polishat eller sexiga nunnor med automatvapen. Jag är slut som artist. Jag finns inte längre. Är ni trötta på att läsa om meningfulla saker som får era intellekt att svälla? Följ då Bastardo på bloglovin. Just klick the picture.





Adda B på MSN:
Bastardo1@live.se

Facebook:
Bastardo Loco

Sitter i ett viktigt möte nu. Det har pågått sedan arla morgonkvist. Ändå är vi bara i början av huvudförhandlingen. Verkar gå lite knackigt. Det är mitt huvud som försöker komma överens med min kropp. Herr Ågren agerar konsult. De vänder och vrider på möjligheterna för ett långsiktigt samarbete. Ett fungerande partnerskap. 

De är för tillfället så långt ifrån en realistisk uppgörelse som det går att komma. Tjafsar om allt från prioriteringar till Vd-poster. Ingen viker sig en tum. Jag orkar inte lyssna längre. Låter dem styra upp konflikten själva. Har försökt agera medlare och tolk, men ger upp. Fuck'em. Jag säger upp mig med omedelbar verkan. Vill inte samarbeta längre med den här trångsynta gamla insnöade gnetkroppen och det här skadade, uppblåsta, åldersförnekande huvudet.

Im out of here.

En skål för det ni upptäckt, men inte jag. 
En skål för det fantastiska jag ännu inte insett charmen med.
En skål för det alla säger att man bör nöja sig med. 

Så nu höjer vi glasen, mina vänner, och dricker för alla insiktsfulla, självdistanserade, mellanmänniskor.

Skål för bitterljuv stabilitet.

Knark verkar vara jävligt positivt! Man kan tydligen få härliga skador och bisarra vaneställningar även långt efter att man slutat. En speciell liten biverkning som just jag lagt märke till är att många exnarkomaner fått för sig att de haft det tuffast av alla i hela världen. Ingen annan har  har ens rätten att nämna att de mår dåligt.

De värsta är tjejerna. De är ju så streetsmarta. Härdade.  De har ju tillbringat sin tid med att stå vakt, när deras käkspel till pundarkillar rånat pressbyrån, eller baxat bilstereo om nätterna. Gnidits mot livets allra hårdaste slipsten. Vassast av alla. De vet ALLT!

För att inte snacka om hur bra föräldrar de är. Riktiga barnpsykologer. De känner ju "kidsen". Vet ju hur de funkar liksom. Ja, naturligtvis träffar de ju inte sina egna barn så ofta, men så fort fosterfamiljen tillåter det.

De får också ofta för sig att de besitter en enorm livserfarenhet. Fantastiskt hur mycket man kan lära sig om livet från en skitig madrass i hörnet på en knarkarkvart, med en kanyl i armen och en svettig torsk i fittan.

Känner ni också den abnormt höga densiteten? I livet. I luften. Så tjock. Brutalt massiv och tung. Det är något fel som är trasigt. Som att försöka andas i kolasås. Varje andetag kräver en kraftansträngning utan dess like. Tvingar i mig syret. Hjärtat skriker. Lungorna klarar inte att tillfredställa den livsuppehållande blodpumpens behov på långa vägar. Kroppen faller i bitar. Dumpar mindre använda delar, för att kunna tillgodose de mest nödvändiga organen. 

Klarar det inte. Är inte stark nog att resa mig igen. Har varit inne på reserven för länge. Den sista lilla skvätten överlevnadsinstinkt som finns kvar långt där inne, virvlar i ett rasande vansinnigt tempo, rakt ner i det svarta bottenlösa hålet. Kraften rinner ur mig. Försvinner. Inte lång tid nu.

Jag saknar något så fruktansvärt mycket, att det upptar all min vakna tid. Även min sömn faktiskt. Jag letar efter en känsla. Jag fick den när jag muckade från Berga Örlogskola efter 13 månaders påtvingad militärtjänst. Jag fick den när de knäppte av mig bojan och jag klev ut genom grindarna på kåken. Jag fick den, den dagen jag gick in till chefen och sa upp mig från ett jobb som gav mig ångest.

I alla de fallen hade jag tillbringat min tid med något jag inte mådde bra av, och sedan blivit fri. Men nu finns det inget specifikt att sätta fingret på. Det är livet i sig, i sin helhet, som får mig att känna avsky. Det finns ingen bestämt tid att se fram emot. Ingen chef jag kan gå in och be dra åt helvete... Men jag längtar så efter känslan. Jag vill bli fri igen. Fri från livet.

Jag har jag funderat i de banorna förut, utan att det varit någon större risk/chans att ja skulle genomföra det. Bara nosat på tanken. Men idag skilde sig tankebanorna lite. Förut har fokusen legat på hur meningsslöst och hopplöst allt känns. Depp. Idag tänkte jag bara på hur underbart skönt det skulle vara att få hänga i taket med en snara runt halsen och känna hur livet rinner ur mig. Lyckorus.

Börjar planera hur jag ska kunna undvika att det blir barnen hittar mig. Tänkte ta hjälp av er. Jag tänkte skicka ett mail till någon av er, med telenr till Shes föräldrar, som i sin tur måste försöka få tag She för att komma in. Det ger mig tillräckligt med tid att fullborda, utan att bli stoppad. Alternativt vore ju att göra det någon helt annanstans. Så långt från familjen jag kan komma, och sen bara skita i att höra av mig alls. Vi får se hur jag gör. Svindlande tankar.

We chase misprinted lies
We face the path of time
And yet I fight
And yet I fight
This battle all alone
No one to cry to
No place to call home

My gift of self is raped
My privacy is raked
And yet I find
And yet I find
Repeating in my head
If I cant be my own
Id feel better dead

Är det någon som har en vettig förklaring till varför bloggen successivt förfaller? Och då menar jag inte kvaliteten på inläggen, för det vet jag redan varför. Nej, men menyer, header och bakgrund som helt utan anledning vägrar att visa sig? Jag har inte varit inne i stilmallen och gejat överhuvudtaget. Spelar bloggaset martyr för att jag bara matar honom med gnäll-, ångest- och misärinlägg?

I need a little help from my friends...

Precis just nu kom jag på vad problemet är. Claudia Amanda, jag behöver komma i kontakt med dig. Cheers

Till och med bloggjäveln jävlas med mig. Jag har inte ändrat ett skit men kukhuvudet vägrar visa designen. Förbannade helvetes skityttryuuiiop. oörtf7890qf68o}

ASJLHSK.JBHILÖ

\hpaso9s;kp;lsk;z\mM<>

...trotsa mig. Ge mig en enda liten antydan. Prata över huvudet på mig. Himla med ögonen. Håna mig. Döm mig. Se på mig på fel sätt. Säg något i fel tonläge. Ge mig bara ett litet fragment av ett skäl. Snälla jag ber dig...

Det finns tre rejäla knytpunkter som håller ihop det här jävla spindelnätet ni kallar liv. Som håller mig kvar, hur mycket jag än sliter. Försvinner en av dem hamnar jag förbannat snett, men klarar mig, om än torftigt. Knyter jag upp två, så hänger jag riktigt jävligt löst. Alla tre, baj baj Bastardo. Rakt ner i helvetesgapet. Jag behöver dem allihop för orka fortsätta. Visst, svajigt, men i allafall nästan ett riktigt liv. De tre punkterna är naturligtvis sex, sprit och våld.

Ikväll har jag inte fått något av dem. Katastrof. Och i morgon blir det inget heller, och inte på söndag. Har redan abstinens. Känner mig som en fisk på torra land. Försöker snappa upp syre ur ett element jag inte är skapad för. Jag får ta igen allt på måndag. Med råge! Fylla på endorfinreserven. Om jag klarar mig till dess vill säga. I nödfall får jag plinga på hos grannkärringen och skalla ner henne.

It's got to come out, can't keep it. It just gets bigger, darker, deeper, uglier and messy.

Ingen bra dag. Sov i nya lägenheten i natt, för första gången. Det var väl ok. Men det är inte "hemma". Känns så provisoriskt. Vill få ordning direkt, men har varken tiden eller pengarna som behövs. Jag mår dåligt av tanken på att barnen ska vara behöva vara där i helgen. De kommer aldrig vilja bo hos mig igen. Fan, det här känns inte bra alls. Helvete.

Här säger inte folk att de ska "Fika" Istället säger man "Fäijkha".
Brun blir " Bäruuenh"
likaså gul "Gäuuelh"

Väldigt erotiskt!

Löpsedlarna i Nkpg i dag: "Unga knarkare i Norrköping dör i väntan på vård"


Skönt med lite positiva nyheter för en gångs skull, tänkte jag, medan jag tömde upp en kopp kaffe och bläddrade i genom den lokala morgontidningen. Normalt sett brukar jag hoppa över nyheterna. Jag vet redan att världen är full med elände, och jag mår bara sämre av att läsa om saker jag inte kan förändra.

Vad händer med  penisarna, när man kommer upp i gubbålder? Vart tar de vägen? Gömmer de sig? Eller förtvinar de bort och försvinner totalt? Däremot verkar pungarna växa sig saftiga och fina. Kan det vara så att penisen krypar in i pungen och förpuppar sig? Den kanske kläcks i nästa liv, och kommer ut som en vacker färggrann fjäril?

"Tack för lång och trogen tjänst, men nu måste du tyvärr lämna över till stinnbuken på våningen över. Han behöver din näring och energi. Han växer så det knakar. Jaja, inget att gnälla över. Du kan ju inte ens stå själv längre. Jodå, försök inte, jag har noterat att du bara stödjar dig på jättepungen nu för tiden. Så, pys iväg nu, du har gjort ditt här. Försvinn"

Ja, det är en krog. Där trillade jag och min vän Monkeyboy in. Jävligt nice hak. Trivs där. Kanske för att jag känner mig som en munk nu. Kommer inte ihåg när jag fick ligga sist.

Hamnade mitt i ett musikquiz, och det var riktigt kul. Det hade lockat massor med folk. Tydligen är det en vedertagen sysselsättning en onsdag varje månad på munken. Ingen vinst denna gång, men en tiondeplats av ett par hundra. Missade på Toni Braxton, men det kan jag ta. Totalt menlös musik från en lika menlös sångerska. Skulle människan gå in i mig på gatan så skulle jag inte känna igen henne. Eller ens vilja känna igen henne.

Men det var kul ändå, så lite sunshine blev det på läpparna innan man traskade hemåt i sin ensamhet. Nu sovdags. Jobb i morgon.

Cheers.
Bastardo Loco på kanelen

När man har en fyraåring hemma blir det mycket barnboksläsning. Samma J*vla böcker om och om igen. Inte för att det inte finns fler att välja på, utan för att favoriterna upprepas tills gallan sipprar ut ur mungiporna. Men jag tänkte iallafall tipsa om en av mina personliga kinkyfavvosar. Den tål att upprepas åtskilliga gånger utan att man tröttnar. Det är Marie-louise Rudolfssons klassiker. Spring och köp! Finns även som film, men då är det 18-årsgräns.

Vem vet. Kanske får man hem en liten ylande polare snart. Behåller man namnen de tilldelas eller byter man till något eget? Jag vill ha något snyggt, orginellt. Ni vet som travhästarna. Viktor Tilly. Daytona Ås.  Stensbro Julius. H.P.Baxter. Muscle Memory. Wildkeiser Montana. o.s.v. Jag fick mycket tips på FB för ett tag sen. Hä är ett par:

Cooper
Bam margera (Bam-bam)
Lex (Luthor)
Loco (Bastardo)
Bud (Weiser)


Men den här kullen heter Evergraces Wildheart, och ska döpas till namn på bokstaven W. Det är ju 13 stycken, så lite hjälp kan de nog behöva. Har ni några grymt snygga namn på lager? Go wild! Ös på!

Kom igen nu:

Whiskey
Wildcard
Whiskas
Willys julrea
Warg Larsen
Wasco da gama
Wilbur
Wilma
Wilja
West coast
Westlife
Wagina
Widunder
Wiklander
Wislander
Walter
Weapon
Wispgrädde
Whip cream
Winston
Wurpa
Wulva
Wampen
Wack-off
Wurst
Wulgo
Wampyr
Wet and wild
Wettex
Wictor
Wilhelm
Wagnskada
Wings
With love
Wonder
White power
White powder
Wtf

Hjälp till nu, gå loss totalt

Säga vad man vill, men visst fan var det roligare förr när man inte behövde tänka på att vara politiskt korrekt i alla lägen. Vare sig i läroböcker eller gällande Pr. Haha. Långt ifrån snällt, men jävligt kul i dag. Tack Anki för länken.

Körkortsboken 1920:

"De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.


Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av
gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar."


"Damerna rör sig som älgar i trafiken. Antingen rusar de de panikartat runt på körbanan, eller också stannar de mitt på vägen och tittar bara slött omkring."


Eller som den här bilden från en rättstavningsbok, också från 20-talet, som en kompis till mig hittade vid pappersinsamlingen på sitt jobb. Jag har visat den förr i inlägget: "Bastardo = blandningen mellan människa och italienare" (<--Klick it) Notera det lilla blyerts N som något litet barn skrivit. Hehe, känns makabert i dagens samhälle, men säkert helt normalt på den tiden.

Jag skulle villa hylla en liten blogginläggsrubrik/kategori.
Det är Empans " I natt vill vi ligga med..."  (<--klick it!) Genial i sin enkelhet. Som en polare till mig sa häromdagen: "Att vara singel och ensam om kvällarna är det bästa som finns. Man kan onanera till vem man vill. I kväll ska jag älska med prinsessan Madeleine."




Gott om tid när man ska flytta! Ju mer tid man har desto längre tid tar det att få arslet ur vagnen. Det vore bättre med tidspress så att man blev piskad att få skiten gjort.

Visst har det hänt något skumt i bloggvärlden? Är det bara jag som lagt märke till det? Alla verkar ha tappat lusten. Suget. Luften har gått ur fantasin och kreativiteten hos allihopa på en och samma gång. Mig i synnerhet. Pyspunka. Ingen har längre något vettigt att förmedla.

Vi traskar bara omkring i gamla utnötta fotspår och panikskriver inlägg ingen egentligen vill läsa, för att vi tror att någon kräver det. Som att vi skulle ha någon sorts skyldighet för de stackare som fortfarande finns kvar därute i mörkret.

Jag vet inte hur det funkar. Jag har aldrig skrivit förr. Kanske tar orden slut efter ett halvår-år. Kanske har man då berättat allt man ville. Och inte händer det något nytt så länge man sitter här och stirrar på skärmen hela dagarna. Kan det vara läge att ta ett break och fylla på sitt liv inför nästa blogg-era? Är det bara jag som känner så här? Jag skummar igenom ett antal av mina läsares bloggar och tycker mig se tendenserna överallt.

Tänka sig. Basse bus ler. Jag har ett smile som är så brett, så att om det varit bredare hade nordkalotten, med smäck, tryne, och ögonglober ramlat av totalt, och lämnat mig som en menskladdig gurglande bidé.

Valp nr 13, född den 13 Oktober. 13 min över 3. Fast om jag ska citera smset jag fick rätt så: "Du kan ju ta just den, med reservation att det inte händer något på vägen. Och fortsätt att le, det tycker jag om" /Jenö

I'm one lucky bastard!

Vi är så jävla betydelselösa. Små bagateller som poppar upp likt amöbor och försvinner lika fort som vi kom. Små meningslösa kryp som tillbringar vår korta livscykel här i smutsen på planeten jorden. Föds, växer upp, tynar bort.

Vad har vi skapat? Internet och mikrovågsugnar. Wow! Mediciner mot dödliga sjukdomar. Vad spelar det för roll? Det är helt oväsentligt vad ni tillbringar er lånade jordetid med. Alla vandrar vi samma väg. Oavsett om ni, under tiden, ägnar er åt hjärnkirurgi, eller att flippa hamburgare. Och de som ni knåpar ihop huvudena på, eller de ni föder med snabbmaten, de dör ändå. Jo, så är det. Tyvärr är ditt jobb är totalt meningslöst. Mitt, ditt, och alla som vi delar jordskorpan med.

Fattar ni inte? Det finns inte någon som helst mening med vår existens. Hade vi inte funnits skulle ingen reagerat. Visst kanske ni satt ynka spår i er närmsta umgängeskrets, men när ni stupar fortsätter livet precis som innan. Ett par tårar kanske faller till marken och dunstar bort, på sin höjd. Fram med spaden bara. Gräv ner skiten innan han börjar lukta. Sen gör vi en ny liten människa som får fylla hans plats. Möbiusband.

Nej vill ni verkligen bli betydelsefulla, skapa något riktigt meningsfullt? Släpp då allt ni håller på med, slösa inte bort er tid, ägna varje vaken minut åt att försöka skapa evigt liv. Antingen det eller massförstörelsevapen med sådan effektivitet att vi kan spränga bort det här lilla klotet från solsystemet en gång för alla.

Nej då, lyssna inte på mig. Du gör verkligen en viktig uppgift. Du ÄR viktig. Gå nu till ditt jobb och sätt realappar på sommarkläderna, stek köttbullar, ge någon en parkeringsböter eller vad fan ni nu pysslar med. Det är tur att just DU finns...

<-- du

Allting börjar klarna nu. Dimman lättar. De mörka molnen skingrar sig och solens varma strålar torkar upp den sedan allt för länge gråa tillvaron. Äntligen kan jag börja se allt i sitt rätta ljus. I sitt riktiga färgsprakande spektrum av kulörer. Så det var det här jag letat efter, långt, långt där inne i min minnesbank. Det här som gett mig känslan av saknad, fast jag inte kunnat sätta fingret på exakt vad jag sökte. Nu gäller det bara att följa regnbågen tills jag hittar skatten. Inte halka av igen. Se till att sparka ner folk jag möter på vägen, innan de hinnar sparka ner mig. Fantasticamente.

Sitter här och lallar för mig själv i ett hörn på det tomma köksgolvet. Spotify spelar gamla låtar från förr. Inandas nostalgi och lukten av flyttkartonger. Blandar ut dem med smaken av insmugglad ljumen pineapple-alkoläsk. Min enda kompis, ciggen, ligger och glöder upp bredvid mig, på en gammal tom 7up-burk. Highlife. Skål!

Fick ett MMS med min polares nya gadd (ar). Observera att pajasen sitter på muggen. Charmigt! Det här är förövrigt samma kille som jag skrev om i det här inlägget: KLICKA. Det var han som ville visa dagisfröknarna sin sons första steg, som han lagt ut på youtube, men insåg försent att hans profilnamn där var  var Onani-måns.

Hittade massa foton från två-tre år tillbaka. Vilken jävla skillnad. Markerade muskler, ingen mage. Jag var fit. Hade kondition som en elitidrottare. Om ni kollar på bilden från videobloggen längst uppe till vänster här. Där vägde jag 80 kilo, 8 % fett.

Idag ställde jag mig på vågen för första gången på månader. Hoppades ligga på, ivärsta fall, 85-86 kilo. Vågjäveln visade 90.5. Jag blev kallsvettig. Jag är 1.80 lång och väger 90 pannor! Jag är en fet otränad medelålders gubbe. Jag tillåter det inte. Ångesten träffade mig som ett vedträd i pannan. Nu ska det fan bli ändring. Kosta vad det kosta vill. Jag tänker börja med att förnedra mig genom att lägga ut foton här en gång i veckan, tills jag ser ut som på bilden igen. Så är det bara!

Hej, ni känner mig som Bastardo. Trött på det nu. Time to go public. Mitt riktiga fullständiga namn är Bastianio Enrique Svensson Siffredi. Född Ippolito. Born and raised i Guatemala. Pappa var kung och mamma var byluder. Uppväxt i ett plåtskjul varannan vecka och ett diamantpalats den andra. Har sju syskon och den åttonde på gång. Alla med olika fäder. Tillsammans utgör vi en tredjedel av byns befolkning. Utbildning: högskola ZGASP och jordgolvstampning. Bänknötare i H45s innebandelag. NIB. Vikt 96 kilo, längd 162. Färg grisrosa. Framtidsplaner: Sluta ljuga.

Känner att det är dags för en frågestund igen. Det är dött här. Måste aktivera er. Så skjut vilt nu. Jag besvarar ALLA frågor helt sannhetsenlig. Pressa mig. Förnedra mig. Låt mig svara på de mest pinsamma frågor era små ondskefulla hjärnor kan fantisera fram. Ge mig nåt att bita i. Eller så kan ni ju helt enkelt bara fråga det ni vill veta. Även snälla frågor besvaras.

Det går också bra att förmedla önskemål, och klagomål. Nu vet jag ju att det är dåligt med rörelse i bloggvärlden på helgerna så jag låter den vara kvar ett tag tills frågorna börjar ramla på.

Kram
Bastardo

Borealis. Ismonarken har anlänt till vårt land.  Och inte har han smygit osedd över landsgränsen. Nej, han håller hov. Gör entré som det anstår Konungarnas Konung. En monark av rang. Han var lite sen i år men det kompenserar han nu. En Tsunami av skuggor, blåst och iskall fukt dundrar in över hela vårt gråa kala land. Mörkret sveper in i våra liv. Ingen kommer undan. Fyller städer och landskap med gnistrande frost. Sprider rå kyla. Svea rike saktar ner. Trycker på pausknappen och går in i fasen: vinterdvala.

Vi låser in oss i stugorna. Barrikerar dörrar och fönster. Gör vad vi kan för att slippa undan dödsdomen från den snöbeprydda, gigantiska diktatorn från nordan. Med duntäcken, eld, heta bad, och varm O'boy. Men det hjälper föga. Kung Boro kryper in i vår benmärg och fryser våra kroppar från insidan. Fyller våra lungor med den renaste och kallaste av syre. Jag kan höra hur isen krasar i mina ådror, i mitt blod, när jag rör mig.

Mår helt perfekt,
...men har så jävla ont.

Nöjd med tillvaron, 
...fast totalt otillfredställd
. 
Riktigt lycklig, 
... är bara så jävla ledsen hela tiden.

Gör precis det jag vill,
...men har inte en aning om vad det är.

Älskar mitt beslut,
...men vet inte om jag tagit något, eller varför.

Närmar mig mitt mål,
...slutet.

Jag lever mitt drömliv...

...mardröm.

Vår i luften. Varm och härlig frisk luft. En kaffekopp, och radion. Helt tyst i hamnen. Började precis på min första grafittimålning, eller vad man kan kalla det. En väggmålning i allafall. Helvete vad svårt det är. Behöver hjälp av någon med tekniken.

Jag tror att jag målar baklänges. Sen upptäckte jag att jag skulle behövt ett gäng kulörer till. Jaja, ställer inga krav direkt, det är inte som att teckna på papper. Men jävligt kul och avkopplande. Så här ser det ut än så länge. Långt kvar. Never mind bakgrunden. Jag orkade inte rolla muren först.

Om det finns någon där ute som är duktig på sprayburksmålning, please, jag skulle behöva lite enkla tekniktips.













Sådär. Jag tror den är färdig här. I alla fall själva snubben. Möjligvis fixar jag till bakgrunden och ansiktet lite. Han fick tydligen ingen näsa. Provar mig fram. Är så sugen på att börja med nästa direkt!

Detta eviga slit för att överleva. Sicksacka sig fram genom livet för att inte frontalkrocka med problemen som hela tiden gör allt för att träffa mig. Stoppa mig. Få mig att ge upp. Ständigt motarbetad av insikten att allt ändå snart är slut. Av vetskapen att barn i världen lider och utnyttjas. Av maklösheten. Av motgångar. Av allt och alla. Av regler och lagar. Av verk och myndigheter. Av ekonomin. Av slumpen. Men framförallt, av mina egna tankar och demoner.

Ibland önskar jag att att jag  kunde göra som alla andra, bara rycka på axlarna och köra vidare. Förneka att livet är totalt meningslöst. Förtränga att problemen existerar. Bara se ljuspunkterna. Vara glad för att lilla jag fått previlegiumet att få finnas till. Glädja mig åt materiella ting. Låta allt annat svischa förbli i perefirin utan att lägga någon energi på det. Koppla på snöplogen och mölja rakt genom skiten.

Jag känner mig som den där gubben som var ute och åkte bil med sin kärring, när de kom ett meddelande från trafiksäkerhetsverket på radion:
" Varning! En bil på E4an har kommit in på fel vägbana och kör emot den mötande trafiken"
Gubben tittade förvånat på kärringen bredvid och sa:
 -En? Det är ju flera hundra!

Polisbrutalitet. Övervåld. Maktmissbruk. Det är mycket snack nu om Johan Liljeqvist 24 som blev mördad av Svearikes egen ordningsmakt. Ingen blev åtalad för mordet. Ingen fick stå till svars. Läs om det här: KLICKA. Killen sparkade på en bil, hoppade upp på den. Brottet: Vandalisering. Ett så fruktansvärt brott så att det krävdes sex polisbilar och 15 poliser för att trycka ner honom. Mosa honom. Mörda honom. En ensam kille med bojor på ryggen. Förbannade jävla vidriga pack.

Jag hatar den där äckliga yrkeskåren så fruktansvärt. Ett mörkare hat än jag trodde existerade. Och nej, det är inte bara en liten klick. Alla jag någonsin träffat är exakt likadana. Vet inte hur många gånger jag legat på golvet i en pikébuss med bojor på ryggen, fått en känga i ansiktet, och blivit misshandlad av batonger. (läs om det här: KLICKA) Men det är hatet mot dessa små ynkliga människor driver mig framåt. Det är mitt bränsle. Lever endast för att drömmen är vid liv, att jag någon gång ska få privilegiumet att krossa deras trånga skallar som kackelackor. Ptwii fan!

Thank you Xzibit (Och Mamsen) for pimpin´my ride

Vad är det vi strävar efter egentligen? En fin bil. Ja, naturligtvis. Platt-tv i alla rum. En självklarhet. Ett stort hus. Allas dröm. Ett bra välbetalt jobb. Såklart.

Sen när vi fått allt det där då? Vad ska vi göra då? Jo, då ska vi leva i vår lilla bubbla. Vi ska åka i vår fina bil, från vårat braiga jobb, till vårat stora fina hus, och titta på våra platta teveapparater och stupa av tristess, tills det är dags att åka till vårat braiga jobb i vår fina bil igen. Sen upprepar vi allt det där, dag ut och dag in, år efter år, tills döden en vacker dag knackar på rutan på fina bilen och ber oss att veva ner. Dags att lämna tillbaka allting och följa med. Men då har vi ju redan hunnit leva ett underbart, lyckligt, och meningsfullt liv, eller hur?

Fuck that!

Jag vill inte behöva gå till ett jobb varje morgon. Vill inte vara upplåst med ett hus. Jag vill vara fri. Vill inte äga ett skit. Jag vill kunna knoppa in där jag råkar befinna när tröttheten slår till. Whenever, wherever. Åka dit jag vill. Göra saker när jag känner för det, skita i det när jag inte vill. När lusten faller på. Jag vill absolut aldrig leva under någon annans regler och lagar.

När myndigheter, eller andra very viktiga personer säger till oss vuxna människor vad som är rätt och fel, vad man får göra och inte får göra, eller bestämmer vad vi måste göra, så förslavas vi. Jag har aldrig godkänt ett sådant beteende. Jag har aldrig gett dem tillåtelse att styra och ställa över mig. Visa mig underskriften på det kontraktet, era jävla översittare. Mitt liv är mitt, ge fan i det!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Kolla in trailern på filmen in to the wild här nedan. Njut av av Eddy Vedders version av den kanadensiska klassikern Hard sun. Helvete. Det får mig att fundera på vad fan vi håller på med.

Alabama recenserade precis Ballerina-pepparkaka i ett smaskigt litet videoinlägg. Kul att höra hennes röst, även om det kändes som att hon spottade kaksmulor ända hit. Kakan fick hyffsat betyg tyckte jag mig kunna urskilja mellan de slaskiga tuggorna.

Kan man få Ballerina-lakrits betygsatt till i morgon tack? För det låter förjävla vidrigt. Vad blir nästa? Ballerina Senap?

Och internt till Cattitude kan jag ju meddela att kakorna är slut, men muffins, och en väldans mazariner ;)

Jag drömde i natt att det kom fram en gigantisk, mörk man i kostym till mig. Ansiktet var dolt av skuggor. Han sträckte fram sin stora hand, visade en liten kapsel och sa: - Ta nu det här pillret, min vän, så kommer du aldrig mer att må dåligt. Meningen med livet kommer att uppenbara sig för dig som värmen och ljuset från en soluppgång. Din tillvaro kommer aldrig mer fyllas av problem, saknad, och sorg. Du kommer aldrig mer känna att allt är meningslöst. Allting kommer att lösa sig.

Tänk om det verkligen funnits en sådan kapsel. Eller vänta nu? Det finns det ju. Kaliumcyanid.

Väntar på att de stackars överblivna sakerna i lägenheten ska flytta sig till den nya. Ingenting händer. Känner mig som ett tomt skal. Ofylld. Eller snarare tömd. Utspilld. Jag hade allting jag ville ha. Hade byggt upp mitt liv. Nu står jag här utan någonting. Allt jag någonsin brytt mig om har runnit mellan fingrarna på mig. Försvunnit ner i sprickorna. Borta.

Ja, jag vet. Jag borde känna mig som ett tomt A4-ark redo att fyllas med färg. Fått det fantastiska privilegiumet att starta om. Att göra precis vad jag vill. Bestämma över mig själv och mitt liv. Bygga nåt bättre. Stabilare. Skapa ett nytt liv som en ny människa. Men orkar jag? Nej, gränsfall. Det känns väldigt avlägset. På snudd till omöjligt. Framförallt, helt ointressant.

Helt död orkar inte sätta ut punkter eller komman eller Äns stava rätt ska bara crasha nu direkt. Lämnar er med nattvakten, en puffra med en puffra. Hon kollar till er så att ni kan känna er trygga, och sova er skönhetssömn utan att råka ut för rackartyg, fast vi bor i det tuffa landet i norr. Sleep tight.

Myskväll i soffan med film och godis. Bara jag och lilltjejen. Soft. Riktigt skönt. Jag har bara hunnit träffa henne som hastigast i helgen, så nu är det kramkalas. 

Filmen då, Bondgården, handlar om Kopojken Otis och hans pappa. Även han ko(!?). Helt sjukt. Ja, det kanske inte spelar någon större roll för barnen, men om det nu inte spelar någon roll, varför inte göra rätt då? Vad är själva meningen med att sätta juver på tjurarna? Det här ger ju ordet Cowboy en helt ny innebörd!



Här i mitten står tjuren Otis. Finn fyra fel. Eller i allafall tre...

Hittade massa bilder på Svea. Jag saknar henne så mycket nu... My baby

En ny härlig vecka med fantastiska möjligheter. Undrar vad sankte Pelle har för små trevliga överaskningar i sin lattjolajbanlåda den här gången. Spännande värre. Kan det vara ett benbrott? Eller ett dödsfall i familjen månne? En trafikolycka eller en överdos? Kanske bara liten hjärnblöding? Man vet aldrig. Nej, men det är ju det som är så otroligt roligt.

Glöm inte bort att göra er morgongymnastik! Det är A och O för sund kropp & knopp. Själv kör jag programmet nedan slaviskt, varje morgon innan frukost.

När man dödsvaknar helt dödsensam i en död lägenhet, så måste jag säga att det känns dödsbra att ni finns.

En Döööstor Puss på er.
Love You!
...döööömycket

Imun mot livet.
Multiresistent mot trevlig stämning, glädje, och kärlek.
Vaccinerad mot ilska och raseri.
Inget biter på mig längre.
Får inget fäste.
Stöts bort.  
Rinner av mig som vatten på en gås
Finally...

Im cured!

Summerar kvällen: Bögklubben. Funkade. Fick hugg med nobbade. Borde kanske testat, det är ju lite trendigt att vara en kotte som snaskar kotte. Avstod i allafall av gammal vana. Sen krogen. Det finns bra vakter, och sen finns det sådana som de på Harrys i Nkpg. Först slängde de ut en stackars mager krake med slips som stått och hållt sin tjej i handen hela kvällen utan att säga ett ord. Sen var det min polares tur. Han hade dansat lite för yvigt. Det finns gränser. Nu råkade vi ha flyttgubben med oss, och han hade lite svårt att tolerera stinnbukarnas beslut. And so on... and so on...

Förvuxna bebisar. Missanpassade sandlådepoliser. Haha, snorungar som blir röda i ansiktet när de får ta i lite. Kunde inte låta bli att skratta åt stackarna, vilket kanske inte direkt smittade av sig på dem. Det är vår samhällsplikt att aktivera de feta grisarna lite.

Men en annan sak som är förbannat oroväckande är att mina farhågor besannades, jag är inte längre kapabel att framkalla adrenalin. Ingen rush. Kände ingen njutning av kalabaliken alls. Förutom avsaknadet av kicken var det en väldigt trevlig kväll i goda vänners lag.

Graffitifärg inhandlat! Uppdrag slutfört! Tog mig bara tre månader. Im kind of proud. Min allra första seriösa målning ska bli så jävla grym. Vill skapa en bild, men inte ren text. Vad ska jag göra för motiv? Vad säger ni? Förslag?

 

D-day. Hon är borta nu. Flyttgubbarna har precis burit ut det sista ur mitt liv. Om jag blundar finns allt kvar. Ser det så tydligt. Så verkligt. Att min familj fortfarande finns här. Att min grabb sitter där i soffan och spelar fifa09. Att She sitter vid köksbordet med sitt skolarbete. Att min lilla prinsessa pratar med sina dockor i sitt rum.

Men när jag öppnar ögonen finns ingen där. Bara spår. Rester som hånar mig. Sitter i en tom lägenhet. Lyssnar på ekot av 13 års förhållande som sakta tonar ut och försvinner in i de kala väggarna.

Im in. Går loss totalt. Bättre sent än aldrig. Men precis som Bama sa, <--(Klicka ärta) det är massor av mina låtar som inte finns. Låtar jag inte kan leva utan. Fast over all, suveränt! Reklamen stör mig inte ett dugg. Inte än i allafall.

Kan inte ni som kört ett tag, och känner att ni har de perfekta spellistorna, länka dem som kommentarer här?

Fattar inte varför jag inte fått tummen ur Ankis röv...eh? Ursäkta, vet inte var jag fick det ifrån. Måste varit en liten tetrahydrocannabinolflaga som lossnade inne i huvudet. Jaja, tummen ur röven för länge sedan, menade jag. Det här skulle jag haft sån nytta av.  Tack för inviten Cc79. <--(Klicka ärta )

Helt otroligt att jag inte insett det tidigare. Jag satt och läste om empatistörningen Narcissistisk personlighetsstörning, när ett ansikte dök upp på min hornhinna och blev starkare för varje mening jag läste. En människa som jag hatar över allt annat, och hatet är besvarat. En blåst gubbjävel med storhetsvansinne. Napoleonsyndrom. Kombinerar rollen som värdelös far, bortglömd morfar, wannabe maffiaboss, dryg nattklubbsägare, självutnämd mästerkock, horknullare och lägsta sortens knarkare. Hoppas det regnar på hans semester.

Narcissistisk personlighetsstörning, det innebär att man genomgående har ett grandiost beteende, behov av att bli beundrad och brist på empati. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck, men i hans fall ALLA:

• har en grandios känsla av att vara en betydande person (t ex överdriver talanger och framgångar, förväntar sig att bli behandlad som höjd över mängden utan att genom sina gärningar gjort sig förtjänt av det)
• är upptagen av fantasier om obegränsad framgång, makt, glansfullhet, skönhet eller fulländad kärlek
• tror sig vara en speciell och unik person som bör söka sig till, eller bara kan bli förstådd av, andra personer (eller institutioner) som är speciella eller har hög status
• kräver ett övermått av beundran
• har en känsla av särskilt berättigande, dvs har orimliga förväntningar på särbehandling eller på att andra automatiskt ska svara upp till hans eller förväntningar
• utnyttjar andra, dvs drar fördel av andra för att uppnå sina egna mål
• saknar empati: är obenägen att uppmärksamma eller identifiera sig med andras känslor och behov
• är ofta avundsjuk på andra eller tror sig vara föremål för andras avund
• är arrogant och högdragen i sitt beteende eller sina attityder

 Dessa diagnostiska kriterier är listade enligt den amerikanska DSM-IV och den europeiska klassifikationen ICD 10

Här skulle jag inget hellre än att lägga ut en bild på snubben, och namndroppa, men av respekt till personer i min närmsta omgivning så låter jag bli. Istället lägger jag ut en bild på en stor nattklubb i Norrköping som ni inte, under några omständigheter, bör besöka. ja, såvida ni inte har ett par handgranater eller en bensindunk med er.

Många bra gissningar. Allt från analblekning och gayvåldtäkt till damsugarsugmärken och vampyrbett. Men tyvärr. Ingen gissade helt korrekt. Jag får lov att behålla den signerade übersnygga Bastardotröjan ett tag till. Istället ger jag er alla en liten fin bild på en mysig kylskåpsmagnet som ni gärna får stjäla och använda när ni sprider min blogg på vilda webben. Glöm inte att länka mig bara, ok? Puss




(Se quizet och gissningarna: HÄR, eller skrolla ner ett par inlägg)

SVAR:

1. Vad är det här?

En blodutgjutelse mitt på skaftet på min penis, stor som en femkrona. 
(Eh, blodutgjutelsen alltså, inte penisen. Syftningsfel, ähum...) 
Den svarta lilla pricken i mitten är ingånghålet där den blev penetrerad.

2. Hur har det uppkommit?

Jag kunde inte sova och gick upp mitt i natten, naken. Satte mig i en fotölj och halvslumrade. Katten Persson, hade fått samma idé och tog snabbaste vägen upp i mitt knä. Via lianen...

Men det var inte för än på morgonen jag insåg att den hade skiftat kulör till en chick mörklila nyans. Lite som att ha en fondvägg på den annars rätt normalfärgade fallosen. Det är ju i och för sig lite trendig nu. Jag trivs bra med den, även om den nu börjar skifta i gult. Tankar om ebola och spetälska flashade snabbt förbi mitt huvud innan jag hann samla tankarna och insåg vad det var.


Tack för edert deltagande. Bättre lycka nästa gång!
Mvh
Bastardo

Helvete det var det pinsammaste jag sett på länge. Haha. Picture this:

Spänningen är olidlig. Vem ska få sista platsen. Camilla Håkansson eller Karolina Brånsgård. Direktsändning. En miljon tittare. Peter Jihde: -Och den sista platsen går till...(konstpaus)... KAROLINA!

Vad händer? Jo, Camilla blir skitglad. Helt i extas. Gråter av glädje och börjar pussa Karolina. Hoppar upp i famnen på Jihde, som rynkar ögonbrynen och säger, -Eh...Camilla , det hållet...Karolina! , jo, Hemskt ledsen.


Hahaha. My fucking god. Hon blev skapligt punkterad. Hon kröp väl ner från scenen och hasade sig ut ur bild. Skulle inte bli förvånad om hon gick direkt ut och hängde sig i garderoben. Direktsändning is the shit!

Uppdate:

Hittade ett videoklipp av det, så nu behöver ni inte "Picture this" Se skiten med egna ögon!

Stackars krake, och själv gnäller man över lite fylleångest.
Det här kommer sitta kvar ett tag. Tycker hon styrde upp intervjun bra ändå.

Var ute en sväng i går. Måste få berätta om en fantastisk upplevelse jag råkade ut för:

Hjärtat slog fortare. Jag fick dimmig blick, och bet mig lätt i läppen. Blodet fyllde delar av mig som legat i dvala och det började spänna pinsamt. Vet att det är fel att stirra, men jag skulle inte kunnat slita blicken från dem även om jag ville. Så stora. Så fantastiska. De utstrålade synd, lust, passion. Luften doftade erotik lång väg.

Det fanns ingen återvändo. Djuret i mig var väckt. Jag gick mot dem med blicken fokuserad. Som i trans. Tunnelseende. Allt runt omkring hade slutat att existera. Var bara tvungen att få röra vid dessa underbara tvillingskapelser.

Ja jag vet vad ni tänker. Upptagen man med barn ska inte sukta så här. Det är förbjudet. Men förbjuden frukt smakar jäst...bäst, menar jag.

Väl framme kunde jag inte hålla mig. Rösten darrade när jag bad att få känna på dem. Stirrade några sekunder innan jag greppade dem hårt, på gränsen till brutalt, men kysste dem ömt. Lät mina läppar och tunga få känna. Smaka. "Jag vill ha er nu!" väste jag. Vill ha båda två om och om igen. Det kände som om hjärtat skulle sprängas. "Jag älskar er så jävla mycket!"

Tyvärr tar de ju slut alldeles för fort. Och sen har man ju ett jobb att sköta, och jag pallar inte att vara bakis då. Men i helgen blir det nog ett par kalla till. Iskall ljus lager på fat. Längtar redan.

Jag är så tacksam för all lover and haters. Mitt eget lilla bollplank. Och alla ni som bara sitter i skuggorna och läser mitt skit  i tystnad.  Love you all. Ni som varit här länge vet nog mer om mitt tillstånd än någon annan, mer än de i min närmaste bekantskapskrets. Ni har hjälpt mig att släppa många blockeringar. Är så tacksam för att ni står ut med mig. Finner inga ord. Hyllar er, och sammanfattar vad jag försöker säga här med hjälp av Brandi Carliles The Story. Så här är ligger det till:



All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true...I was made for you

You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
And all of my friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess
No, they don't know who I really am
And they don't know what I've been through like you do
And I was made for you...

1. Vad är det här?
2. Hur har det uppkommit?

Den första som levererar rätt svar vinner en brutalt vacker Bastardo-T-shirt. För att ens vara i närheten bör ni låta fantasin sväva iväg. En liten ledtråd: Det uppstod i natt, och upptäcktes i morse med ett förskräckt kvävt litet skrik.

Lycka till!