Bastardo

Dead by April håller tidsplanen. Grävde sin grav och sålde sin själ redan i februari.

.

..fast inuti liksom.

Har ni hört henne i tv-reklamen? Och folk säger att hon egentligen är supersmart och bara spelar dum blondin. Lurat alla! Ja, om målet med att suga sig fram genom livet var att fastna på paparazzibilder med ett dvärghuvud mellan blygdläpparna så..

Så sossarna ska räddas av Christer Sjögrens förståndshandikappade bror?

Stefan Löfven

Ugh. Kylan från golvet. Kylan från glasrutan. Här står jag ändå. Naken. Huttrar och halsar elementvarm Bonterra Chardonnay. Vet knappt om jag är vaken eller drömmer längre. Måste försöka vända tillbaka dygnen.

Ett mäktigt skådespel utspelar där uppe på himlen över Öster tull. Monkeyland kapslas in i en underbart vacker sårskorpa av ren melankoli. Ett kladdigt lock. Himlavalvet över vårdcentralen penslas av Gud själv. Vinet fyller sin funktion. Lägger sista handen och fulländar konstverket. Magiskt. Perfekt. Om jag bara haft en cigarett nu. Den hade varit så jävla god.

När jag vaknade för en liten stund sen, kanske fem minuter, kanske en timma, jag vet inte, så slog jag upp mina gröna i en våning jag känner allt för väl. I en säng där jag hatat och älskat så många gånger att jag inte längre kan skilja de två känslorna åt. Har lovat mig själv tusen och tusen gånger att aldrig vakna här igen. Brutit löftet lika många.

Vill inte väcka henne. Jag har fortfarande många timmar på mig att försvinna.


Sov tryggt, mina tysta. Jag vakar över er.
/B
.

"All of you SHUT THE FUCK UP AND JUST LISTEN TO THE MUSIC! Rap this, country that, black guy this and suck my dick that. Your'e doin my head in. I had a dream last night that Elton Johns arse was an orange and the whole fucking lot of you were eating it."

Ugh. Var är jag? Sitter fast med ansiktet. I öl. I torkade spyor. Det stinker alkohol, urin, och ingrodd svett. Fy fan. Måste kräkas.

Jeansen vid knäna. Penis fastlimmad i parketten. Svaga minnen. Tung parfym och lätta skratt. Knottrig hud. En flakmoped. Alltid nåt. Men i det stora hela: Inte bra. Vad är klockan?

Nej. Vänta..

Tillbakablixt: Fyra, minst, kanske sex, fylliga läppar. Kall andedräkt med smak av körsbär och röd prince. Löften om värmande kärlek som runkade upp mitt alkoholstinna ego. Bedövade mitt redan hårt försvagade omdöme. Äckliga jävla pissluder. Vidriga horungar. De snodde allt jag hade kvar. 840 kronor i skrynkliga kontanter och den sista lilla skvätten självkänsla som livet ännu inte hunnit dränera ut ur mitt sönderknullade arsle. Helvete. Hög tid att bryta loss vänster kind och penis från den här skitiga efterfesten innan den förvandlas till någons förfest. Ska ut på jakt! Jag har minst två fittor att karva loss och kasta i rännstenen till hundarna.

a

Men först: Ett glas rött.
/Skål, mina tysta /B

.

Jag säger: Höger!

Slipper man bara tänka eller ta ansvar duger det bra åt mig. Halleluja!

.

Jaha. Jumboapelsiner betyder att det är ett 5cm tjockt skal runt en liten apelsinkula


.

Ugh. Taket igen. Nej. Det var visst inte samma som igår. Det här har ränder. Inga spår efter kvällen. Eller natten. Tomt. Gör inte om misstaget att sära på gardinerna än. Väntar tills jag samlat mig och enat kroppens nödvändigaste funktioner till någon sorts funktionell symbios med köttet.

Vänster sida värker. Hela vägen från tinningen ner till hälen. Om båda mina sidor varit som den högra hade jag levt ett bra liv. Som den vänstra: Död.

Nu klarnar det. Inte minnet. Synfältet. Det är ett helt annat rum denna morgon. Större. Vitare. Och ute. Vitt där med. Ett lätt lager pudersnö har bäddat in gården där nere. Vackert.

Och duntäcket över mig är varmt och luktar gott. Det här var det bästa rummet jag vaknat i på hela veckan. Tveklöst. Jag ligger kvar ett tag. Stannar här. Trött på att fly. Hör en toalett spola därute. Vem vet, med lite tur får man sällskap av en lucköppnare. En len varm kvinnokropp.

Ses senare, mina tysta.

Kram
/B

.

West coast-rapparna är fräna killar. De är så tuffa att de håller kvar i nyårsraketerna när de detonerar.

.

"Lev i nuet" Ja.. självklart. Jag har ju inget val. Men jag vantrivs. Här. I nuet. I pausen mellan det förflutna och framtiden. I den lilla luckan där allt det tidigare lösts upp, och det kommande ännu inte hunnit ta fast form. 

Men det är här jag är. För alltid. Dömd att tillbringa evigheten med att sakna de tider som har flytt. Dömd att sörja de människor jag älskat som inte längre finns kvar. Dömd att förevigt oroa mig för det som komma skall, nya tider, nya problem.

Nuet är skärselden.

 

Ugh. Vaknade här. Ligger kvar i samma position som när jag nyss slog upp mina gröna och möttes av ett främmande tak. Försöker få fokus. Samla syn och tankar. Frågorna. Var är jag? Hur hamnade jag här? Inga svar. Bara svaga minnesfragment av skratt, sorl, nakna kroppar och könsorgan. Rummet är ljust. Rosa. Särade lite försiktigt på gardinerna. Skulle jag inte gjort. Hela mitt synfält blev bländande kritvitt, som ett tomt A4. Sen: Ljust grått. Mörkt grått. Ser ingenting. Förutom de rödkantande amöborna på hornhinnan som flyter runt till synes helt planlöst i den annars nu helt svarta rymden. Väldigt likt mitt eget liv. Nej. Nu ska jag försöka ta mig upp och leta reda på en dusch.

God morgon, mina tysta
/B

"In ancient times cats were worshipped as gods; they have not forgotten this"
-Terry Pratchett

.

..ska de börja färglägga 2012?

.

Önskar eder alla ett fantastiskt 2012. Själv invigde jag det nya året med att sova i hundmens.

.

Det sitter nån äcklig unge bredvid mig och kollar på Tv. Vi ser jägarna 2.
.

Jag tyckte jag såg Nimrod i E-darling-reklamen. Eller iallafall Yesim bilgics kompis, den manliga modellen Nicholas Ulfsberger, som figuren var baserad på. "Söker du någon med lika höga ambitioner som jag?" Typ,


Han lät gay...


Snygg på bild.


Inte i tv-reklamen dock.

 +9 grader C, Kl 20:45.

Inte illa. Nu har jag ju inte varit påslagen under dagen, men jag antar att det varit ytterligare några grader varmt. Det är ju helt fantastiskt. Jag tror jag drömmer. Men det gör jag inte för jag står inte i ett köpcentrum med naken underkropp. Inte heller har jag sex med någon som ständigt visar sig vara någon helt annan än den jag började ha sex med. Inte heller befinner jag mig i ett slagsmål på liv och död och får akut lepra i båda armarna. Med andra ord: Jag är vaken och det är tio grader varmt under julhelgen!

Halleluja!

Norra hamnen-December 2011

Jag hatar att vänta på att Tomten ska komma.

Ledsen att jag matar ut Expressenklipp här, men det är sällan jag läser vare sig Expressen eller Pravda nu för tiden. Och nu inser jag varför. Jag retar mig på allt de skriver. Som här! (bilden) är det en sund tanke? Att om vi väntar tills folket kravlar upp på land och torkar till så kan vi spara nån hunka när vi köper ny hårddisk?

.

Älskar Bleckans konst och hans alternativa tankar. Av någon anledning känns det som att jag vet mer om dessa två killar än jag borde. ;) 

Se: "Danne & Bleckan - från ingenting till någonting" på Svt play. Sagan om alla sköna lirare i och runt fenomenet Salong Betong: Danne, Bleckan, Näääken, Hoffmaestro, Kartellen-Sebbe, Diamantrar, Den lycklige.  m.m.  Förövrigt har serien det snyggaste introt i svensk TVs historia.


.

Lätt! Dan Ekborg. Han har hårfäste

.

24 dec 2011. +5 snöfritt

Jaha, då var det Julafton igen. Jag ligger här i soffan med högar av familjemedlemmar och djur i olika former och storlekar, runt mig, över mig, under mig, på mig. De levande ljusen, den luddiga filten, kaffekoppen inom tryggt räckhåll, barnskratt och kramar. Jag tänker: Det här med jul kanske inte är så illa iallafall. Ett litet lugn har infiltrerat och impregnerat mig emot stress och problem. Jag tänker försöka hålla känslan kvar hela dagen... Hell yä, hela livet! 

Och till er, mina älskade intittare, önskar jag nu en riktigt God Jul!

Kram/
B

23 dec-2011. 3+ och mulet.


Den skriker. Värker. Ramlar sönder. Hälen, smalbenet, benhinnorna, tinningen, huvudet, ögat. ..Psyket. Så trött nu. Så tung. Nya dagar, nya skador, nya veck att skrubba. Det är hög tid att överge det sjunkande skeppet. Kränga av sig det här trasiga köttet och fly. Jag kan inte andas här inne.

På väg till jobbet i dag så mötte jag en liten flicka. Jag åkte bil. Hon gick. Hon hade en stickad mössa, nästan helt nerdragen över ögonen, täckjacka och en lite för stor ryggsäck. Hon var väl antagligen på väg till skolan/förskolan. Anledningen till att jag reagerade var att hon gick i den smala vägrenen på en 70-väg, till synes helt ensam. Livsfarligt i mörkret bland plogbilar och långtradare. Såg ut att vara i min dotters ålder eller snäppet yngre. Uppskattningsvis 5-6 år ung. Det var något som inte stämde med bilden.. Jag noterade henne i en mikrosekund, sen var hon som bortblåst och jag fortsatte mitt eget liv.


...


"Cornelia" Där kom det. Den lilla flickan kurade ihop sig under det sköna varma täcket, spände sin lilla kropp och hoppades slippa. Men nej. Varje dag. Mammas irriterade röst från sovrummet bredvid. "COR-NEL-I-A-!" Om det inte var lördag förstås. Men hon hade inte lärt sig veckodagarna än. Hon visste vad alla hette, men inte riktigt i vilken ordning de kom. Hon tittade ut. Det var fortfarande svart och det knäppte i glasrutorna av kylan och blåsten där ute. Usch.

Hon gick snabbt upp, trippade på lätta fötter bort till mammas sovrumsdörr, öppnade den och viskade att hon var uppe, stängde den försiktigt igen så att mamma inte skulle bli arg, och smög sedan genom den tysta mörka lägenheten till toaletten. Hon borstade det ruffsiga blonda håret samtidigt som hon kissade, klädde sedan på sig kläderna som hon lagt fram igår. Hon log när hon tänkte på hur fint hon hade vikt dem den här gången. Precis som hon sett i affärerna, fast lite knöligare. De var lite skrynkliga. De var inte helt rena heller, fast hon försökt torka bort fläckarna med toalettpapper kvällen innan. Hon älskade sina byxor. De var lila med stora glitterhjärtan på låren. Hon hade fått dem av en snäll granne när hon fyllde fem år för ett litet tag sedan, och Birgitta på dagis hade sagt att de var fina. Sen dess hade Cornelia burit dem varje dag. Birgitta var bästa fröken i hela världen. Hon var snäll och luktade smultron och sockervadd.

Vägen till Parkskolan var lång. Flera miljoners miljoners mil, tänkte hon. Det gick bra när det var sommar, men nu i vintermörkret var det både otäckt och jobbigt. Den iskalla vinden bet i kinderna, som om någon kastade små spikar på henne, och hon kunde knappt se något. Hon frös jättemycket, fast hon tagit på sig sin stickade mössa, den rosa vinterjackan, och skorna med den lena vita pälsen på insidan. Enda fördelen med den stränga kylan var att de slapp vara ute och leka på dagis, när hon väl kom fram. När det var så här kallt skulle inte små barn vara ute, sa fröknarna. Det var farligt. En gång hade Birgitta sagt att den här vintern hade slagit alla rekord. Cornelia hade antagligen sett frågande ut, för Birgitta lade till "..i kallhet!" Och nu förstod hon exakt vad Fröken hade menat. Om Cornelia var extra trött, eller om vägen kändes ännu längre än vanligt brukade hon gå in och värma sig på bensinmacken. Shell låg bakom kurvan efter den långa raksträckan, och det var ungefär halvvägs till Dagis. Fast hon gick bara in i själva affären om Johanna jobbade. Om det var Ewa, eller den där sura gubben som hon inte visste namnet på, då blev det så pinsamt. För när hon bara stod där frågade de alltid vad hon ville, eller ännu värre, var mamma var. Men Johanna var snäll. Hon brukade ge Cornelia varm choklad och värmde vantarna åt henne på elementet bakom kassan. Hon frågade aldrig något. Det var varmt och skönt, och det luktade alltid så gott. Grillad korv, parfym från tankande tanter, nybakade bullar, till och med kaffet luktade gott fast hon inte alls tyckte om smaken av det. Men varm choklad älskade hon allt med: Lukten, smaken, att värma de frusna händerna runt muggen. Cornelia brukade önska att Johanna hade varit hennes mamma istället för riktiga mamma. Då hade hon kunnat sitta på Shell hela dagarna, ätit lussekatter, och aldrig behövt frysa mer. Fast så fort hon tänkt så så skämdes hon och fick dåligt samvete.

Ibland fick hon skjuts på morgonen, precis som att allt var som förr, när allt var bra och Pappa bodde hemma. Det var de dagar Mamma hade fått låna farbror Jans bil för att hon skulle in till stan och hämta pengar. Och fast röken från mammas cigaretter höll på att kväva henne i baksätet så var det ändå betydligt bättre än att behöva gå hela vägen. "Miljoners miljoners mil" i bil tog bara fem minuter. Det var skönt. En gång när Mamma kom för att hämta henne en eftermiddag hade Birgitta frågat hur det kom sig att Cornelia brukar komma in själv på morgonen. Mamma svarade att hon brukar släppa av Cornelia på parkeringen, precis utanför dagis ifall de hade riktigt bråttom, men att hon alltid stannade kvar och vinkade tills Cornelia gått in genom avdelningens dörr. Det var inte sant. Det hade hon aldrig gjort, fast det vågade inte Cornelia säga.

Den här morgonen var ingen bra morgon alls. Det var kolmörkt och jättekallt, massor med smutsig snö som frusit till isvallar på sidan av vägen. Och så blåste det motvind så att hon knappt kom framåt. Hon frös och såg nästan inte var hon gick. Hon drog ner mössan och kröp ner i kragen på jackan så gott det gick, men det hjälpte inte. Det gjorde ont i ansiktet, i öronen, och i fötterna. Det tog en evighet att ens komma fram till Shell. Det spelade ingen roll om så arga gubben jobbade, hon måste bara komma in och värma sig ändå. Men när hon kom upp över krönet upptäckte hon till sin fasa att bensinmackens butik var helt släckt, och det enda som lös var lamporna över bensinpumparna. Var det stängt? Paniken högg henne i bröstet och hon blev akut kissnödig.

Den lilla flickan pulsade fram och kände på entrédörren med sina stela vantar. Den var låst. Hon skrapade bort snön på rutan och försökte se om någon var där därinne, men det var helt svart. Hon gick runt byggnaden till baksidan och kände på dörren där Johanna brukade gå ut för att röka, men även den var låst. Shell hade aldrig någonsin varit stängt förut. Fast hon normalt sett nästan aldrig grät längre, så började nu stora tårar rulla nerför de rosiga kalla kinderna. På dörren hade någon tejpat upp en lapp i form av ett stort rött hjärta. Hon var inte bra på att läsa alls. Hon torkade av den snoriga näsan och tårarna på sin jackärm, samtidigt som hon tittade på hjärtat och försökte ljuda "GE-O-DE-JI-U-EL..." Hon gav upp. Det var massor med bokstäver och siffror: G-O-D-J-U-L G-O-T-T N-Y-T-T Å-R V-Ä-L-K-O-M-M-E-N Å-T-E-R Å-R 2-0-1-2". Hon förstod inte någonting. Två, noll, ett, två? Hon visste inte vad siffrorna betydde heller, men hon hoppades verkligen att de skulle öppna riktigt snart för nu orkade hon inte gå en meter längre. Hon satte sig i en snödriva bredvid personalingången väntade. Känseln i ansiktet, händerna och benen var redan borta.





P.S
Krama era barn i kväll era jävla rövhögar! Ni är allt de har!
/B

"Jo, jag lovade att ändra mig, men jag tror jag lägger ner det.
För jag försökte och förbättra mig, men jag orka inte me'de
För när en väg verkar bäst för mig, väljer jag den som går bre've
Det kan vara rätt framför ögonen, ändå kan jag inte se det."


/RR

Rim 1.

Du har redan en likadan, men det här är update två
Den hänger sig aldrig, fortsätter bara att gå o gå o gå
So, go fuck yourself, eller vänta..nej..
Det är nog bättre att du lämnar den här hos mej
Då kan jag öva med din julklapp o tänja ut min ring
så att "röva" blir ful, slapp o redo för "the real thing!"


Rim 2.

Ok, kolla, du kan kalla mig Stolla,
men jag lovar att jag kan trolla
så att du kan olla ditt eget olla!






"Hörru Basse. Du utlovade hjälp med rim :o)
Jag har ett jag behöver hjälp med och du kanske kan fixa det ;o)

Jag har köpt en Clone Willy till min älskling. Skitbra att få en vibrator som en kopia av hans tycker jag. Men jag vill ha nåt fyndigt rim men det står fan stilla.
Han tjatar om att jag ska ta han i röven och det vill jag ju så klart men är inget jag brukar så jag behöver "öva" Skitbra att kunna göra det med hans kopia då och vill försöka få in det i rimmet. Hajar du?? Kanske nåt om fåret Dolly du vet.
Ja jag vet inte... snälla hjälp mig!!!

Maila mig är du snäll om du kommer på nåt smaskigt och kul :o)
Skulle vara bästa julklappen om du hjälpte mig. Grejen är att vi byter julklappar i morgon så detb är liiite brådis :o)"

/Petra

Parmiddag hemma hos Halvgreken och Jenö. De säger att jag ramlade, men jag misstänker starkt att de slog mig med en sekatör.

Kan man få ett par patetiska "Krya"?

Det var länge sedan jag skrev något vettigt, jag vet. Jag vill gärna förmedla mina känslor och tankar, men det är med skrivandet som med allt annat, som med tatuerandet, tecknandet, spelandet. Jag ser tillbaka på det jag gjort/skrivit/målat och tappar självförtroendet totalt. Något jag då tyckte var viktigt, fyndigt, roligt, elakt, bra, eller vad fan jag nu ville få fram, är idag ren jävla skit. Så, ..det är anledningen.

Nej, jag vill göra det jag gör bäst. Att göra ingenting, det är det jag gör bäst!

..tar julklappsrim till en ny nivå!

/RR

Yes,  Problemet med att socbidraget inte hann att komma innan M's luciafirande på dagis är löst. Thank God for mekonomenkrediten. Hoppas nu bara att någon mer kommer som dieseltratt så att hon slipper blir retad.

.

13de dec. 5 grader varmt och torr asfalt. Sitter i en bil på väg till vad som nu börjat kännas som min andra hemstad, Malmö. Saknar min familj och förbannar mig själv för att jag missar min lilla älsklings luciatåg. Mest för hennes skull. Man är en drängjävel utan pungkulor. Det är fan dags att säga ifrån och prioritera de man älskar. Det är ju inte direkt så att man kan få en rain check på livet.

Skåningar är ju inte riktigt som oss människor heller. Nu inför lucia och alla levande ljus har de satt upp de vanliga skyltarna ut med vägarna som varnar för bränder: glöm inte släcka ljusen! Skånska bilförare fattar då
inte att det är de levande ljusen som det varnas för, vilket i år igen resulterat i att de ligger utspridda i dikena. jag vet att det låter som ett skämt, men det är det tyvärr inte. Tragiskt.

Nu börjar batterierna i luren ta slut.

Vi hörs
/B on the road

Skulle egentligen till en Markus. Ett felklick och förnedringen är total.
Först har hon inte sparat mitt nummer, bara en sån sak, och sen..

Har börjat kludda lite igen för den totala avkopplingen det ger mig. Ingenting blir speciellt bra, men det gör inget. Har inga ambitioner med det förutom att finna nirvana. Försöker göra minst en sketch-of-the-day.

..och så var det det där med din polare Per, som de säger e Roffe Ruff,
Han är en feg liten skit, och egentligen rik, o antagligen med i MUF!

Tyckte väl att jag såg Allram Eest på Nobelfesten

Jag åkte genom en regnig mörk stad idag. Jag körde långsamt och planlöst, bara för själva åkandets skull. Jag älskar att köra bil ensam när det är mörkt och regn. Glömmer tid och rum. Tänker, längtar, funderar, saknar, drömmer. När jag i dag satt där i värmen och puttrade nedför en kullerstensbacke med bara den dystra skvalradion som sällskap, så passerade jag en grupp människor som verkade vara på väg att ansluta sig till ett demonstrationståg. Alla hade de likadana gula signalvästar med texten "För mänskliga rättigheter" tryckt på ryggen, och hemspikade plakat i händerna.

Då slog mig en sak. Gruppen i sig hade egentligen ingenting med min insikt att göra, inte direkt i allafall, men kanske ledde den mig indirekt in i tankebanan: 

Jag gillar många saker, jag älskar många saker, men aldrig att jag älskar någonting så mycket att jag blir saken. Jag blir inte hiphopare eller hårdrockare hur mycket jag än må gilla både hiphop och hårdrock, både som musikstilar och subkulturer. Jag blir inte vegetarian, jag äter vad fan jag vill, och om det råkar bli vegetariskt livet ut så gör inte det mig till något annat än en människa som äter vad fan han vill.  En av mångas största favoritsysslor är att knulla, men ingen av dem går inte omkring och kallar sig knullare.

Bög, hiphopare, kriminell,  aikare, mördare, sk8are, rasist, invandrare, punkare, feminist. Så fort man blir något specifikt så smalnar vägen, man slutar att vara människa, blir ett stämplat ting och nedstucken i ett fack. 

Sen kan man ju se det så att det har med tillhörighet att göra. Att inte vara ensam. Att om man inte är "något" är man "ingen".


Fel!


Jag är allt!

Oroar du dig över julklappsrimmen i år igen? Gör inte det, jag hjälper dig min vän. Välkommen in i min varma julesfär, tillsammans ska vi fixa det här. Visst, vi kanske rimmar illa som en Opel och en Gallardo. Den första det är du, men den andra är Bastardo. Och jag har fler ord på lager än stadsbiblioteket. Så berätta nu: Vad gömmer sig i paketet?

..or the finger gets it !

Ligger bara här under under filten och håller om varandra. Allting runt oss slutade existera. Elakheterna tog en konstpaus..  Antagligen kör jag ihjäl mig när jag korsar det isiga bibelbältet i morgon.

.. Nu ska man behöva städa också, bara för att silverfiskarna råkat evolvera...

I en annan värld nu. Har stoppat huvudet i sanden. Jag orkar inte ställa frågor längre. Och det är bra. Det resulterar i att både antalet otillfredställande svar och saknade svar reduceras till nästan noll, vilket i sig leder till att jag orkar fokusera på mig själv, min familj, glädje, kärlek och välmående. Information är en drog, de svagaste fastnar lätt, och får väldigt svårt att leva ett bekymmerslöst liv.